SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LEGATION leg1atʃω4n l. le1-, l. -aʃ- (- -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -cion)
Etymologi
[jfr t. o. eng. legation, fr. légation; av lat. legatio (gen. -ōnis), beskickning, uppdrag, avledn. av legare, förordna, befullmäktiga, skicka ss. sändebud (se LEGERA, v.1)]
1) (†) en l. flera personers avsändande l. resa i visst (i sht politiskt) uppdrag (för regerings l. furstlig persons räkning); uträttande av dylikt uppdrag; beskickning (se d. o. 3 a); äv. övergående i bet.: uppdrag, budskap, begäran o. d. (som framföres vid en dylik beskickning). Thenn perszone .. szom Hans nåde bruka kann j the Legacioner till Tysland. G1R 8: 263 (1533). Att hans Legation måtte medh thz aller förste företagas. E14R 1561, 1: 215 a. Ekeblad Bref 1: 419 (1655). Wij wete wäl hwar vppå eder Legation vthgår. Widekindi KrijgH 478 (1671). (Johannes Magnus) får lemna riket under sken af en Legation till Pohlen. Geijer SvFolkH 2: 61 (1834).
2) konkret.
a) (†) om samling av personer (sändebud) som avsändts i visst (politiskt) uppdrag; deputation; delegation. G1R 29: 244 (1559). Tegel E14 42 (1612). En stoor Turkisk Legation är under Wägen hijt åt (dvs. till Lemberg). OSPT 1687, nr 3, s. 6.
b) om en diplomatisk beskicknings medlemmar, beskickning (se d. o. 3 d α slutet); äv. om dylik beskicknings ämbetslokal. (Ryske ministern i Sthm) har .. med de öfrige til härvarande Kejs. Ryska Legationen hörande personer begifvit sig härifrån. GT 1788, nr 100, s. 2. Svensken, hvilken senast drack / sitt te på legationen. Heidenstam Vallf. 196 (1888). RTKatal. 1939, 4: 1708.
3) (förr) kyrkoh. av legat (se LEGAT, sbst.1 2 slutet) styrd provins i Kyrkostaten (jfr DELEGATION 1 c) l. (i fråga om medeltida förh.) annat (större) kyrkligt förvaltningsområde. SvBrIt. 1: 75 (c. 1700). (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 346 (1837). Den mångfald af påfvebref, som angå denna legations utsträckning i Norden. KyrkohÅ 1908, s. 277. SvUppslB 16: 500 (1933).
Ssgr (i allm. till 2 b): LEGATIONS-ATTACHÉ. Björkman (1889).
-HUS. av vederbörande stat inköpt byggnad innehållande ämbetsrum för dess beskickning i ett land samt bostad åt ministern. Svenska legationshuset (i Oslo). 2NF 14: 1389 (1911).
(2 a) -MARSKALK~02 l. ~20. (förr) hög ämbetsman som övervakade ordningen vid en (stor) delegation. BerGyllenstiernaJntåg 3/4 1680, s. 8. Kurck Lefn. 147 (1705).
-PREDIKANT. präst anställd vid en diplomatisk beskickning. Höpken 2: 282 (1756). Brilioth SvKyrkKunsk. 390 (1933).
Ssg: legationspredikants-beställning. KKD 5: 50 (1709).
-RÅD. den till rangen förnämste av de under en beskickningschef lydande tjänstemännen vid en större legation; förr äv. om annan högre tjänsteman vid beskickning; äv. ss. titel utan motsv. tjänsteställning. PT 1758, nr 100, s. 2. DA 1771, nr 246, s. 2. Weste (1807).
-SEKRETERARE, förr äv. -SEKRETER.
1) (†) till 2 a: sekreterare vid en delegation. RP 16: 432 (1656).
2) till 2 b. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
(1, 2 a) -VIS, sbst. n. o. adv. (†)
I. sbst., i uttr. i l. uti legationsvis, = II. E14R 1561, 1: 223 a. 16 (juli) kåm her Göstaff Brae från Pålan i legacionswis. Carl IX Cal. 90 (1593). Emporagrius Oxenstierna 103 (1655).
II. adv.: i egenskap av l. ss. sändebud (i en delegation l. dyl.). Hertigh Johans tillbudh (att) låtha bruka sigh legationsvijs. G1R 29: 651 (1559). Tegel E14 37 (1612). Sedan Spentz Legationswijs förreest war ifrån Engeland til Swerige. Widekindi G2A 111 (c. 1676).
Spoiler title
Spoiler content