LEGENDARIUM leg1enda4rium, ngn gg äv. lej1-, l. le1-, äv. —302, n.; best. -ariet; pl. -arier.
Etymologi
[jfr t. legendarium; av mlat. legendarium, avledn. av legenda (se LEGEND)]
(i fackspr., i sht litt.-hist.) legendsamling. Fornsvenska legendariet, benämning på ett medeltida prosavärk, vars huvudkälla synes vara den italienske teologen Jacobus a Voragines ”Legenda aurea”. Andersson (1857). Söderhjelm Runebg 2: 168 (1906). Dikten (dvs. Chaucers värk ”Legend of good women”) fick form af ett legendarium, Cupidos helgonlegend. Björkman Chaucer 96 (1906).
SAOB
