SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1940  
LEVEN, n.
Etymologi
[jfr d. leven; av nt. leven, liv, till leven, leva (se LEVA, v.1). — Jfr LEBEN, LEVA, sbst.2]
(†)
1) tillståndet att leva, liv (se d. o. I 1). Om thet nu lijff och Leffuen kost (dvs. kostar), .. / Så (osv.). Sigfridi F 7 a (1619). Wj ha tagit oss En sådan Sysla på, / .. Som på En ögne-Blund kan oss wårt Lefven stiäla. Börk Darius 7 (1688).
2) sätt att leva, liv (se d. o. I 3); i ssgn FRI-LEVEN.
3) oväsen, liv (se d. o. I 10). Ther få wij så itt frist lefwen föra, / At man skal dät öfwer Staden höra. Brasck Apg. D 1 a (1648).
Ssg: (1) LEVENS-MEDEL. livsmedel. Ekeblad Bref 2: 79 (1658). Därs. 108 (1659).
Spoiler title
Spoiler content