publicerad: 1926
FRI fri4, adj. -are; n. fritt frit4; sg. best. frie, fria ((†) fri FörsprRom. 1 b (NT 1526), OxBr. 5: 23 (1613)); pl. frie, fria, äv. (numera bl. i predikativ anv., starkt vard. o. bygdemålsfärgat) fri (GR 1: 93 (1523), Landsm. XI. 2: 19 (1896)). adv. FRITT, förr äv. FRI (n. o. adv. fri (-ii, -ij) OPetri MenFall C 6 a (1526), VDAkt. 1735, nr 207; frit, friit (-ijt o. d.) GR 1: 29 (1521: friidt, friit), Lallerstedt Dygdel. 5 (1746: Frit); fritt GR 1: 18 (1521) osv.).
Ordformer
(frij- (-iy-) i böjd form framför vokal Apg. 24: 10 (NT 1526: friyare, komp.), GBonde (1756) hos Trolle-Bonde Hesselby 152 (: frija, pl.). — fry Tideb. 62 (c. 1525), VDAkt. 1720, nr 375 (: fryryttere). — frid Börk Darius 1159 (1688: frjda, rimmande med lijda), Dryselius Monarchsp. 125 (1691: fridmodeligen); se äv. FRIDKALLA, FRIDLYSA. — Anm. Den äldre maskulina ackusativformen frian användes länge i vissa förb.: af frijan wilia (BtÅboH I. 9: 7 (1637)), på fri(j)an foot (HH 20: 370 (c. 1640), Dryselius Måne 251 (1694)))
Etymologi
[fsv. frir (fry); liksom d. fri av mnt. vrī, motsv. feng. frī, frēo (eng. free), fsax. o. fht. frī (t. frei), got. freis, ävensom kymr. rhydd, fri; möjl. till samma rot som föreligger i FRIA, v.2 — Jfr FRÄLSE]
Översikt
Översikt av betydelserna.
A) oavhängig o. d. 1) icke träl l. livegen. 2) adlig, ädel. 3) som anstår en fri man; härunder: fri konst, fritt yrke. 4) oberoende i nationellt avs.; härunder: fri stad (a), fri sjö (b). 5) som icke lyder under l. tillhör staten l. ngn officiell institution l. korporation o. d.; härunder: fri kyrka, fri mäklare, fri marknad, ävensom fri kår o. d. (a), fri handtvärkare (fri på sin konst) (b), fri arbetare (c, d). 6) som icke är utsatt för tvång o. godtycke från de styrandes sida; äv. överfört; härunder bet.: republikansk (b).
B) oberoende i sitt enskilda handlande o. d. 7) som i sitt handlande icke behöver låta bestämma sig av ngn annan; äv. om handling o. d.; härunder: fri vilja samt stå i ngns fria skön o. d. (b α), fri uppsats, fritt uppsatsämne (b γ). 8) frivillig, spontan. 9) fakultativ.
C) icke fången l. bunden; i eg. o. i bildl. o. oeg. anv. 10) icke fånge; härunder bet.: lätt om hjärtat, glad (c). 11) icke gm band hindrad i sin rörelseförmåga, icke bunden; härunder: lämna ngn fria händer, på fri fot o. d. (a); fritt värme o. d. (c). 12) som icke (slaviskt) följer (eljest följda l. föreskrivna) regler; icke sträng, icke formalistisk; härunder: fria studier (a), fria lekar o. d. (b), fri vers (c), fritt tal, prosa (d), fria förbindelser, fri kärlek (f), fritt fängelse (g). 13) som icke (slaviskt) följer föregångare, förebilder l. original o. d.; självständig; härunder: tala fritt, fritt föredrag (a), fri översättning, bearbetning (b), åtskilliga musikaliska uttr. (c), fria fantasier o. d. (d). 14) icke bunden av det hävdvunna, frisinnad, radikal. 15) ledig till äktenskap o. d.
D) frimodig, öppen, ogenerad o. d. 16) frimodig, djärv, dristig; härunder: fritt mod (a), fritt yttra sin mening, fritt språk (b), fritt förlita sig på, fritt tro o. d. (c) samt bet.: rask, snabb, kraftig (d). 17) öppen, manlig. 18) icke knusslig, liberal, generös; i ssgr. 19) otvungen, obesvärad. 20) självsvåldig, äv.: lättsinnig (b), fräck (c).
E) 21) ohindrad, obehindrad, dels med avs. på rörelse o. förflyttning (a): obehindrad, framkomlig, tillgänglig, äv.: offentlig, publik (a δ), dels i allm. (b): ohindrad, tillåten, användbar, särsk. i fråga om utövande av ngn näring (b γ); härunder: fritt vatten o. d. (a α), fria rummet (a γ), stå ngn fritt (b β), fri inkomst (b δ), fri och färdig (b ε), samt ss. adv. fritt, gärna, ”mans” (b ζ).
F) rörlig o. i därav utvecklade betydelser. 22) rörlig. 23) icke omedelbart sammanhängande med ngt annat; härunder: fria tår o. d. (a), fri kolonn, fri relief (b), fri byggnad, höjd o. d. (c). 24) utan stöd; härunder: fri bärvidd o. d. (a), fria språng o. d. (b), på fri hand (c).
G) icke instängd, öppen. 25) icke täckt l. innesluten; härunder: fri luft (a), fritt ljus (b), fri eld (c). 26) icke inklämd av omgivningarna, öppen; härunder: på fria fältet, i det fria o. d. samt på fri jord o. d. (trädg.).
H) befriad från, kvitt, utan o. i därav utvecklade betydelser. 27) befriad från, kvitt, utan; härunder: fritt från läck och bräck (e), det är icke fritt att (i) samt de pregnanta bet.; straffri (b), skatte-, tullfri (c), egen, i uttr. fri grund o. d. (d), fritagen från beslag, i sht i uttr. fritt skepp — fritt gods o. d. (g). 28) utan skuld till ngt; oskyldig (a α), frikänd (a β). 29) tryggad, säkrad för ngt; trygg till liv o. person; härunder: hålla ngn ryggen fri o. d. (a), fri stad, fristad, o. d. (c). 30) kostnadsfri. 31) ledig (från arbete).
A)
1) som är i besittning av o. i full utsträckning kan utöva mänskliga (o. borgerliga) rättigheter, som icke är slav l. träl l. livegen, som råder över sig själv, som är sin egen herre; äv. om börd o. d.; äv. i substantivisk anv. Bliva, vara fri; giva (förr äv. låta), köpa, äv. skaffa fri. Alle eeghne, och alle frije. Upp. 6: 15 (NT 1526; Bib. 1917: alla, både trälar och fria). Jer. 34: 9 (Bib. 1541). Dhen frij är född, är träldom swår. Grubb 105 (1665; ordspr.). Det var en grundlag uti Feudal Systemet, att ingen Fri Man kunde styras eller taxeras (dvs. beskattas) utan med dess eget samtycke. Schröderheim Robertson 1: 49 (c. 1794). Den fria börden. Nordström Samh. 1: 151 (1839). SvD(L) 1925, nr 220, s. 2. (†) Then som j herranom kallat är j eghendom, han är herrans frij. 1Kor. 7: 22 (NT 1526; Bib. 1917: en Herrens frigivne). — särsk.
b) i mer l. mindre klar bild; jfr 7. Sanningen skall göra idher frij. .. Om sonnen gör idher frij, thå ären j sannerligha frij. Joh. 8: 36 (NT 1526). Zeus, gif släktet gosselynne, hoppfull håg och fantasi! / Då är träldomsoket fallet, då är verlden skön och fri. Rydberg Dikt. 1: 39 (1882).
2) [jfr motsv. anv. i d., mht., feng. o. ä. eng.; eg.: som icke står under feodalherrens herravälde i samma grad som den lägre ämbetsmannaadeln o. som de oadliga] (†; jfr dock FRI-HERRE) som är av adel, adlig; ss. epitet för adelsman: ädel. Tideb. 62 (c. 1525). Then frie prijselighe hiält gamble Her Steen Sture. Svart Ähr. 47 (1560). Fru .. (dvs.) adelig fri qwinde. Spegel 133 (1712).
3) eg.: som anstår en fri man (i bet. 1).
a) i anv. som nära ansluta sig till den egentliga.
α) [efter lat. uttr. artes liberales, användt äv. i sv., särsk. i titeln ”artium liberalium magister” (se under MAGISTER)] (numera bl. om ä. förh. l. ngn gg arkaiserande) i uttr. fri konst (jfr b α), förr äv. fri disciplin o. d., om var särskild av de sju vetenskaper l. konstgrenar som i det gamla Grekland ansågos anstå en fri man o. vilka sedermera ingingo i det medeltida undervisningssystemets ”quadrivium” o. ”trivium”, nämligen musik, aritmetik, geometri, astronomi samt grammatik, dialektik o. retorik; äv. allmännare: vetenskap l. konstgren överhuvud; äv. inskränktare: boklig konst (se BOKLIG 1 a); motsatt mekanisk konst, handtvärk. GR 17: 174 (1545). (Aposteln Paulus) studeradhe Philosophiam, samt allahanda friya konster. PErici Musæus 6: 52 b (1582). (Lat.) Scholaris .. (sv.) En Lärepilt i frije konster, diekne. Florinus Voc. 68 (1695). EkonS 1: 43 (1891).
β) i uttr. fritt yrke, eg.: vetenskapsmannens, konstnärens o. skriftställarens värksamhet betraktad ss. förvärvskälla; vanl. i pl. best.; inom beskattningsväsendet inskränktare (jfr 5): dylik värksamhet, försåvidt den icke utövas på grund av tjänstebefattning. Dalin FörslSAOB (c. 1855). Palmgren Självdeklaration 117 (1915).
b) (numera bl. estet., mindre br.; se dock α slutet) som icke har ett praktiskt syftemål, som göres l. utövas för sin egen skull; ”intresselös”. Tegnér FilosEstetSkr. 226 (1808). ANilsson (1913) Därs. 58. — särsk.
α) i uttr. fri konst (jfr a α), skön konst; numera bl. om måleri, skulptur o. arkitektur. Vetenskaper, fria konster och handaslögder. Ehrenpreus PVetA 1748, s. 4; möjl. till a α. Lidbeck Anm. 347 (1826). Atterbom PoesH 1: 13 (1848). NF (1882). — särsk. (fullt br.) i förb. Kungl. Akademien för de fria konsterna, sedan 1810 officiell benämning på den sedan 1735 (ss. arkitektskola) bestående o. sedan 1770 (1773) med kungliga stadgar o. privilegier utrustade akademi, vanl. kallad konstakademien, som i Sv. vårdar de sköna konsterna; jfr MÅLAR- OCH BILDHUGGAR-AKADEMIEN, RITAR-AKADEMIEN. AdP 1809—10. IV. 1: 1402.
4) om folk, nation, land, område o. d.: som icke står under ett annat folks l. en främmande monarks överhöghet, oavhängig, (i nationellt avs.) oberoende, självständig. Thette Rijke (dvs. Sverge) är, och aff ålder hafwer warit itt frijtt Konge Rijke. GR 15: 585 (1543). Konungen i Spangien måste agnoscera (dvs. erkänna) Staterne i Hollandh för ett fridt folck. OxBr. 5: 263 (1624). Med lif och blod / Försvaras skall / Den fria jord, som än är vår. Wennerberg 4: 20 (1853, 1885). Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord. Dybeck Runa 1865, s. 18 (1861); jfr språkprovet fr. 1845 under FRISK 4. Runeberg 5: 8 (1860). — särsk.
a) i uttr. fri (riks)stad, om vissa tyska städer som sedan gammalt lydt direkt under kejsaren l. tyska riket, ”riksomedelbar” stad. Brask Pufendorf Inl. 322 (1680). Carlson 1Skolgeogr. 56 (1887). jfr: The lybbesche hade .. i sinnett thil at .. (göra) Stocholm thill en frij siöstad, licka med andre hansestäder. Brahe Kr. 17 (c. 1585).
b) [efter nylat. mare liberum, motsatt mare clausum, stängt hav (Grotius (1609)); sannol. är bet. eg. att föra till 21 a] folkrätt. i uttr. fritt hav o. d., hav som icke står under ngt visst lands överhöghet. I dedh H. M:tz skep måtte fälla sin segell i uppenbar frij siöö. AOxenstierna 2: 90 (1612). Som fria haf anses numera de öppna världshafven, men detta har icke alltid varit fallet. 2NF 17: 888 (1912).
5) som icke lyder under l. tillhör staten l. ngn mer l. mindre officiell institution l. korporation; om person: som står utanför det officiella systemet, den officiellt fastställda kadern o. d.; oavhängig; icke auktoriserad. Fria kristliga studentföreningen (stiftad år 1900); jfr e. De fria protestantiska kyrkorna i Frankrike. EvKyrkovän 1853, s. 64, sp. 2. Fria församlingar, (dvs.) religiösa samfund, som .. skilt sig från stats- eller folkkyrkorna och konstituerat sig sjelfständigt. NF (1882). De s. k. fria mäklarne. PT 1907, nr 55 A, s. 3. Fria marknaden (i valutor) var ganska livlig med god omsättning. SDS 1924, nr 66, s. 11. — särsk.
a) om militär kår, soldat o. d.: som icke ingår i l. tillhör ngt förband av den reguljära armén; numera nästan bl. ss. första led i ssgr. Han vill värfve een frij fahna om fämhundrede man. AOxenstierna 2: 170 (1614). Calonius BrefPorthan 324 (1797). OxBr. 9: 1001 (1898).
b) (förr) som står utanför skrået l. handtvärksämbetet (på ngn plats l. överhuvud). ”Fria” hantverkare. Hansson SkomYrkH 42 (1919). — särsk. [anledningen till bet.-utvecklingen torde vara den att särskilt framstående handtvärkare icke behövde tillhöra skrået i den stad där de arbetade, utan kunde taga sig arbete varhelst deras högre skicklighet gjorde dem behövliga; möjl. är emellertid anv. snarare att föra till 27, o. med uttr. skulle då angivas att handtvärkaren ej längre var gesäll, utan kunde arbeta självständigt (jfr FRI-SÄGA 1 b)] (†) i uttr. fri på sin konst, fri på konsten, skicklig i sitt yrke. En god forfarin gulskeider, then ther fast och frij wore på konsten. GR 8: 321 (1533). Därs. 26: 666 (1556).
c) [efter eng. free labourer] (numera föga br.) i uttr. fri arbetare, arbetare som icke är fackföreningsmedlem; vanl. i pl. PT 1903, nr 178 A, s. 2. Förbundet 1906, nr 10-12, s. 8.
d) (numera knappast br.) som bl. har tillfälligt arbete på ett ställe. Rinman Jernförädl. 187 (1772).
6) om person, folk, land, område o. d.: som icke lyder under l. styres av en despot l. (oinskränkt) monark; som (i politiskt avs.) icke är utsatt för tvång l. godtycke från de styrandes sida; som har l. lever under en regering som icke godtyckligt ingriper i den enskilde medborgarens görande o. låtande. Schroderus Comenius 685 (1639). Fria Medborgare, uti fria Samhällen. Kryger PVetA 1767, s. 17. (De) kommo .. öfverens om att det fria Amerika dock i mångt och mycket är det ofriaste land på jorden. VL 1906, nr 284 B, s. 2. — särsk. i överförd anv.
a) frisinnad.
α) om författning o. d.: som karakteriseras därav att den enskilde medborgaren är fri i ovan angivna bemärkelse. Den friare statsförfattning riksens ständer nu skola fastställa. Järta VSkr. 1: 45 (1809). Odhner G3 1: 271 (1885).
β) (†) (om person l.) regering l. stat o. d.: som omfattar resp. tillämpar den grundsatsen att den enskilde medborgaren skall vara fri (i bet. 6). Tessin Bref 1: 15 (1751). Vårt sälla tilstånd under en .. Fri Regering. SP 1778, s. 46.
b) († utom i ssgn FRI-STAT) republikansk, i uttr. fri stat, fri regering o. d. Eberhardt AllmH 2: 10 (1768). Republiker, eller hvad man, jag vet ej med hvad skäl, kallar Fria Stater. Scheffer PVetA 1772, s. 14. Regnér Begr. 52 (1780; uppl. 1813: Fristater).
B)
7) som kan handla efter godtfinnande; som sker l. utföres efter ngns godtfinnande o. d.
a) om person l. om själ, sinne l. om själslig förmåga l. om väsen l. institution o. d. som betraktas ss. handlande (beslutande, tänkande, kännande osv.): som (i sitt beslutande, tänkande, kännande osv.) icke behöver låta bestämma sig av ngt annat än sig själv, som kan handla osv. så som han behagar l. efter godtfinnande; ofta i förb. fri vilja, särsk. i uttr. av fri (förr äv. frian) vilja, frivilligt, utan tvång. FörsprRom. 1 b (NT 1526). Jcke skal .. nogot siugkt folk twingas åff prestenar til nogot testamente emoth theris frij vilia. GR 4: 243 (1527). (Svaranden förklarade) Att han af frijan wilia hade ingåt een förlikningh medh Steen. BtÅboH I. 9: 7 (1637). Den fria pressens verksamhet. Forssell i 3SAH 3: 394 (1888). Där ströfvar i skogen en fri ung man / och ingen är fri ung man som han. Fröding Stänk 104 (1896); jfr 1 o. 10 c. — särsk. filos. (o. teol.) som kan välja mellan olika bestämningsgrunder, icke determinerad (jfr b β); ofta i förb. fri vilja. En fri, d. ä. begären och passionerne icke undergifven, vilja. Ekman Jakob 93 (1822). En fri vilja i den mening, att viljan bestämmes allsidigt af många motiv och särskildt af de konstanta motiv, som ligga i hennes karaktersegenskaper. Larsson Psyk. 43 (1896). Anm. Efter olika filosofiska system växlar den närmare uppfattningen av betydelsen hos fri i denna anv.
b) om handling l. om ett skeende (i sht om val l. beslut, äv. om önskan, åsikt, känsla o. d.) vid vilken (vilket) den handlande (väljande, viljande, tänkande, kännande osv.) är fri (i bet. a); ss. adv.: efter godtfinnande, efter behag. Damernas fria val (jfr DAM, sbst.1 2 d α). (Kristiern II) will betaga rikena siit friia konungz koor. GR 1: 29 (1521). Wij må frijt bruka maat, dryck, clädher, städher och tijdher. OPetri Clost. B 2 a (1528). I Regeringsformen är K. Maij:t lemnad fri disposition öfver Håfstaten. 2RARP 5: 362 (1727). Jag har en stark tro på den fria naturliga utvecklingen. De Geer Minn. 2: 57 (1892); jfr 21 b. Arbetarne .. sluta sig (numera) tillsammans i fackföreningar, som syfta till att förhindra hvarje skymt af fritt aftal. Därs. 295. — jfr VAL-FRI. — särsk.
α) i uttr. ngns fria skön l. behag, ngns godtfinnande; numera nästan bl., arkaiserande, i uttr. stå i l. lämna åt ngns fria skön l. behag, efter ngns fria skön o. d. Nehrman InlJurCiv. 190 (1729). Hallström VilsnFågl. 140 (1894).
β) (föga br.) filos. (o. teol.) i uttr. fri handling, förr äv. fri gärning, odeterminerad handling (jfr a slutet). Boëthius Naturr. 167 (1799). Lutteman Schulze 229 (1799).
γ) pedag. om muntlig l. skriftlig framställning i fråga om vilken eleven äger en viss (större l. mindre) val- l. handlingsfrihet; särsk. i uttr. fritt (uppsats)ämne, dels: valfritt ämne, dels: ämne som icke är hämtat ur den lästa skolkursen, allmänt ämne (se ALLMÄN III); fri uppsats, dels: uppsats över fritt ämne (se ovan), dels: (jfr 13) självständig uppsats, motsatt: reproduktion (l. översättning). De fria föredragen, så kallade, emedan lärjungen här sjelf väljer sitt thema. PedT 1865, s. 153. 8 hemtema (dels referat af lästa eller berättade stycken, dels fria uppsatser). RedHLärarinnesem. 1894, s. 7. Fria talöfningar (i tyska). Därs. 18. (Man) kan .. skörda rätt mycken nytta af att låta lärjungarne fritt återberätta ett poems hufvudinnehåll. Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 67 (1896); jfr 13. Den fria uppsatsen. Gustafsson (1910; boktitel). Därs. 13.
c) (†) i uttr. vara l. igenkomma i sitt fria villkor o. d., hava l. återvinna sin handlings- l. yttrandefrihet o. d. (jfr 10 b). GR 6: 379 (1529). Därs. 10: 228 (1535).
8) [specialfall av 7] (numera bl. i högre stil, mindre br.) som icke är framtvingad, frivillig, spontan; ss. adv.: frivilligt, självmant. Osz geffwes stundom thz wij ecke bedhiom sååsom thå gudh will och weet nyttughast wara, för ty thenne gåffwan och alle andre, geffwas aff gudhi frij och ostormadhe. OPetri MenFall K 8 b (1526). En .. fri hyllning. Paulson Minnestal 68 (1899).
9) [specialfall av 7] (numera knappast br.) som det står i vars o. ens skön att göra l. låta, fakultativ (motsatt: obligatorisk). LPetri Kyrkiost. 25 a (1566). Fastor, som förut voro frie och stodo uti hvars och ens behag, blefvo påbudne. Möller Kyrkoh. 127 (1774). Så kallade fria eller likgiltiga ting. Billing Betr. 135 (1906).
C)
10) som kan l. har tillstånd att gå vart han önskar, som icke är l. hålles i fångenskap, som icke är fången l. en fånge, stundom: lös; om person l. djur; äv. om tillstånd o. d. Göra, giva, köpa, släppa, förr äv. ställa ngn fri. Bliva, komma, äv. slippa fri. Vara, gå fri. Tob. 1: 14 (Bib. 1541). Sådan är almena Lag: de Fattige fasna (dvs. fastna), besnärias; / Stolte och store gå frij, och slippa de trotzige Drottar. Stiernhielm Herc. 258 (1648, 1668); jfr: De små tjuvarna hänger de, men de stora går fri. Landsm. XI. 2: 19 (1896; ordspr., numera anslutet till 27 b). I sit fria tilstånd äter .. (örnen) icke förruttnadt kött eller fisk. Carlson PVetA 1798, s. 7. Broder, jag är af Turkarne tagen, / Köp mig då fri ur Turkarnes händer! Runeberg 3: 201 (1830). (Jag) släpte honom inte, innan han lofvade, att aldrig mer öfverfalla mig. När han hade lofvat detta, slapp han fri. Hertzberg Päivärinta 3: 53 (1886). — jfr FÅGEL-FRI. — särsk.
a) (†) ss. sbst. Deras condition ähr diverse, Hans Ex(cellen)ce een frijer, men Arnheimb een fånge. RP 7: 41 (1637).
b) (†) i uttr. komma i sitt fria villkor igen, återvinna sin frihet (jfr 7 c). GR 7: 487 (1530). (Konung Kristiern) skall komme löss, och j sitt frije wijlkor igen. Därs. 18: 334 (1547).
c) mer l. mindre bildl.; ofta med anknytning till 11, 21, 27, övergående i bet.: lätt (om hjärtat), glad. Jes. 58: 6 (Bib. 1541). Strömmarna fria störta med fröjd / Uti hafvet. Geijer I. 3: 182 (1811). Nu känner jag mig fri som en fågel. Almqvist DrJ 429 (1834). (Hon) började högt och öfverljudt gråta i skogen. Det gör så godt .. att få gråta ut sina hemliga tankar. Efter en liten stund kände hon sig lätt och fri. Dens. Grimst. 9 (1839). Nere i salen stämde allt flere in i omkvädet. .. All längtan kunde sjunga sig fri i dessa toner. Lagerlöf Länk. 210 (1894).
11) icke bunden; icke gm band hämmad i sin rörelseförmåga; utom i bildl. anv. bl. om kroppsdel (hand l. fot); ofta i överförd o. oeg. bet. Så snart .. (Tomyris' son) var lös och hade händerna fria, dödar han sig sjelf. Carlstedt Her. 1: 201 (1832). — särsk.
a) i vissa mer l. mindre bildl. använda uttr. i vilka hand l. fot ingå: giva, lämna l. hava l. få fria händer o. d., se HAND; på fri (förr äv. frian) fot, förr äv. fria fötter, se FOT 1 c γ.
b) övergående i bet.: som icke för ögonblicket är upptagen l. i värksamhet; jfr 31. Efter hvarje bunden notfigur är (vid pedalspelning på orgel) foten att anse såsom fri. Nilsson Pedalsp. 14 (1884). Vid åkning af innerskärs bågar kontrolleras balansen .. efter termen: axel mot det fria benet. Salchow Konståkn. 10 (1906).
c) (numera mindre br.) löst hängande, lös; i sht om kläder, lockar o. d. En klädning .. flygande och fri. Fahlcrantz Lessing Galotti 46 (1821). Fria låckar, / Enkla, ordningslösa bucklor. Tranér Anakr. 33 (1827, 1833).
d) naturv.
α) kem. om ämne: som icke är förenad med ett annat ämne; motsatt: bunden (se BINDA, v. 19 g α). VetAH 1775, s. 103. Spår af fri syra kring den positiva ledaren och af fritt alkali kring den negativa. Lyceum 2: 122 (1811). VetAÅrsb. 1913, s. 280.
β) fys. i uttr. fri elektricitet, icke attraherad elektricitet; motsatt: bunden elektricitet (se BINDA, v. 19 g β). VetAH 1777, s. 134. Moll Fys. 3: 20 (1899).
γ) fys. o. kem. i uttr. fritt värme, motsatt: bundet l. latent värme (se BINDA, v. 19 g γ). VetAH 1781, s. 56. Kindblad (1871).
12) som icke är bunden av l. (slaviskt) följer regler, särsk. icke de för ifrågavarande handling l. sak föreskrivna l. eljest i allm. följda reglerna; ofta övergående i bet.: icke l. mindre sträng, icke l. mindre formalistisk; vanl. om handling l. sak; ofta i fackspr. JournSvL 1797, s. 151. Den fria (trädgårds-)stilen. Abelin VTr. 24 (1903). Fri åkning .. utgör med ett kort uttryck all den skridskoåkning som ligger utanför skolåkningen. Salchow Konståkn. 31 (1906). Wallins psalmer äro ju fria andliga dikter mycket mer än psalmer i ordets häfdvunna mening. Söderhjelm Runebg 2: 412 (1906). Motion .. angående .. införande av en friare församlingsbildning inom svenska kyrkan. RiksdP 1913, 1K., nr 23, s. 35. Fri pröfning af bevisningen. Kallenberg CivPr. 76 (1917). — särsk.
a) i uttr. fria studier, studier som (särsk. i motsats till skolstudierna) icke äro bundna vid en bestämd kursplan; fri student [efter nylat. liber studiosus], om student, med tanke på att denne (i motsats till skolungdomen) kan lägga sina studier som han vill; jfr 7 a. Jag började att studera vid Vexiö-Schola 1738 .. vart fri Student i Upsala 1748. HSjögren i VDAkt. 1760, nr 42. Flensburg (o. Collin) 73 (1908, 1915).
b) idrott. i vissa uttr.
α) fria lekar, om lekar i motsats till den vid ett bestämt rörelseschema bundna (lingska) gymnastiken; i senare tid äv. i motsättning till sport o. idrott. Sällskapet för befrämjande av skolungdomens fria lekar. Törngren (1879; boktitel).
β) fri idrott, allmän idrott. Handbok i fri idrott. Hjertberg (1911; boktitel).
c) om vers(byggnad). Arvidi 206 (1651). Modern s. k. fri vers d. v. s. ostrofisk, oregelbunden, ofta orimmad. Marcus GeijerL 108 (1909).
d) (†) i uttr. fritt tal, prosa; motsatt bundet tal (se BUNDEN 2 c). Swedberg Schibb. 162 (1716). Nordenflycht QT 1748—50, s. 81.
e) som icke är bunden vid att iakttaga l. som icke iakttager en viss tids- l. ordningsföljd; särsk.: som icke sker (utkommer osv.) på bestämda tider med jämna mellanrum, tvångfri. Iduna .. borde utkomma i fria häften. Marcus GeijerL 56 (i handl. fr. 1811). — särsk.
β) landt. i uttr. fri brukning, fri växtlighet, fritt jordbruk o. d., om det förhållande att vid ett landtbruk ingen bestämd plan följes rörande växtföljden på de olika åkrarna. Juhlin-Dannfelt (1886). MosskT 1888, s. 202.
f) i uttr. sådana som fri kärlek, fri förbindelse, i fråga om kärleksförbindelser som icke äro legaliserade gm äktenskap. Allt prat om den fria kärlekens rätt. PT 1904, nr 116 A, s. 3.
g) [urspr. hörande till 10, 11: icke slagen i bojor; efter lat. custodia libera] (†) i uttr. fri bevakning, fritt fängelse, i fråga om fängsligt förvar som är mindre strängt än vanligt fängelse (o. som icke är vanärande): arrest. Arrest, (dvs.) fritt fengelse. Swedberg Schibb. 251 (1716). LoW (1862).
13) som icke är bunden av l. (slaviskt) följer föregångare l. förebilder l. original utan på ett mer l. mindre självständigt sätt upptar tidigare tankar l. reproducerar förebilder l. original; ofta övergående i bet.: självständig; ss. adv.: på egen hand; jfr 14. Den mänsklige anden står ej fri gent emot sina egna skapelser. EHTegnér i UVTF 26: 21 (1880). Man (började i det medeltida bibeldramat så småningom) utöver bibeltexten tillägga fritt uppfunna scener. Sylwan (o. Bing) 1: 137 (1910); jfr d. — särsk.
a) i fråga om muntlig framställning (föredrag, tal, predikan o. d.): som icke strängt följer en på förhand uppgjord, mer l. mindre detaljerad skriftlig utarbetning (koncept); improviserad; äv. allmännare: som icke följer en på förhand uppgjord plan. Topelius Planet. 1: 61 (1889). Föredraget var .. fritt. Nyblæus Forskn. IV. 1: 6 (1895; om Chr. Boströms föreläsningar).
b) om översättning o. d.: som icke är ordagrann utan bl. återger meningen (l. det väsentliga innehållet) i den text som översättes; ofta äv. om bearbetning. JournSvL 1797, s. 447. (Den) Latinska texten återgafs (enl. en viss undervisningsmetod) först ord för ord, derpå friare. TLär. 1847—48, s. 12. ”Jag ber tusen gånger om förlåtelse!” Lustspel med sång i en akt af Erik Bögh. Fri bearbetning. (1862; boktitel).
c) [i vissa fall ansluta sig uttr. lika nära till 12] mus. i åtskilliga i allm. strängt fackmässiga termer, ss. fri imitation, fri stämma, fri fuga l. kanon, fritt inträdande intervall (septima). Fröberg Harm. 1: 327 (1878). NF 5: 487 (1882). Berg Jadassohn 71, 74 (1901). Wulff Koralb. 21 (1912). — särsk. i uttr. fria fantasier (jfr d, ävensom FANTASI 5) o. fantisera fritt (jfr FANTISERA 2).
d) som icke strängt håller sig till värkligheten l. sanningen, som är utan grund; om framställning o. d.; särsk. i uttr. fria fantasier (jfr c slutet, ävensom FANTASI 3); jfr 24 b β β'. Ingen är opålitligare i siffran än Voltaire, och hans detaljskildringar äro merändels fria fantasier. SKN 1841, s. 149.
14) obunden av det hävdvunna; i sht med avs. på politiska l. religiösa frågor; ofta övergående i bet.: frisinnad, radikal (motsatt: konservativ); numera föga br. utom ss. adv. i vissa allmänt bekanta citat från ä. författare. Fria Tankar. Dalin Arg. 1: 4 (1732, 1754). (G. III ägde) mycket fria tänkesätt i religion och moral. Adlerbeth Ant. 2: 124 (c. 1792; Anderssons uppl.). Tänka fritt, är Stort; Men tänka rätt, är Större. Thorild 3: 254 (1794). (Hencke) är utan tvifvel den friaste Lutherska Theolog, som någonsin skrifvit i Dogmatiquen. Calonius BrefPorthan 268 (1797). Våra så kallade fria tidningar. SKN 1843, s. 207. Fritänkare jag nämns, det är min heder, / Friboren är jag, och jag tänker fritt. Runeberg 2: 119 (1848); jfr 1. WoH (1904).
15) i fråga om kärlek, förlovning l. äktenskap: icke bunden (av en redan bestående kärlek l. av löften att gifta sig med ngn); ofta övergående i bet.: oförlovad, ledig till äktenskap. Säfström Banquer. D 3 a (1753). Ni är ej fri! — en ann har edra löften fått! Leopold 1: 153 (1802, 1814). Mitt hjerta är ännu fritt. Kindblad (1871).
D)
16) († utom i b) frimodig, dristig; modig, tapper. Svart Ähr. 59 (1560). Stå uth skott, som en ährlig, frij soldat bör att göra. AOxenstierna 1: 7 (1605). Fri som en hjelte du är, eröfrar som hjelten, Corinna. BEMalmström 6: 14 (1845). — särsk.
a) i uttr. fritt mod, oförskräckt sinne, frimodighet; vanl. i förb. med (ett) fritt mod, oförskräckt, frimodigt, modigt. OPetri MenFall N 5 a (1526). En Krijgzman .. skal medh fritt modh, vthi farligeste wilkor, sitt embete förrätta. Hamarinus Bielke D 3 b (1647). Wallin Rel. 1: 359 (1821).
b) (fullt br.) i fråga om muntligt (l. skriftligt) framträdande; om person: som säger sin mening oförbehållsamt l. rent ut (utan fruktan för följderna), dristig, djärv, äv.: orädd (i sitt tal); om yttrande o. d.: som röjer en dylik sinnesart (särsk. i uttr. fritt språk); ss. adv. ofta: öppet; numera huvudsakligen (närmande sig bet. 20) i uttr. föra ett fritt språk. Sägh oss frij om tw äst Christus. Joh. 10: 24 (NT 1526; Bib. 1917: säg oss det öppet). På tillfrågan bekänner gåssen .. mycket fritt och utan rädzla, huruledes (osv.). VRP 16/4 1733. Han (hade) vid tryckningen funnit sig nödsakad att för Boktryckarens ansvar skull utelämna något ställe som befunnits alt för fritt. Kellgren (SVS) 6: 135 (1784). Ett oppositionsparti, som .. förde det friaste språk om regeringens åtgärder. Odhner G3 1: 3 (1885); jfr 20. Samfundet ”Fritt ur hjärtat”. Rydberg Vap. 121 (1891). — särsk. (†) i förb. fritt ut, rent ut, oförbehållsamt; utan fruktan; särsk. i förb. säga l. bekänna fritt ut. LPetri Oec. 60 (1559). Tu skal icke blyias, at bekänna sanningen fritt vth, effter som tu west thet. Schroderus Comenius 926 (1639). Mörk Ad. 2: 287 (1744).
c) ss. adv., särsk. vid verb som beteckna tro, lita på o. d.: utan någon tvekan, med fullt förtroende, tryggt; oftast i förb. sådana som fritt tro l. lita l. förlåta sig l. försäkra sig på (äv. till), vara fritt försäkrad att; nästan alltid i uttr. l. förb. som innehålla en uppmaning. GR 8: 56 (1532). Der oppå I Edher fritt försäkra måghen. OxBr. 10: 298 (1629). Runius Dud. 3: 6 (c. 1700). jfr: Hwar man .. lätz ther wara frij vppå (dvs. vara förvissad om), at (osv.). LPetri 2Post. 240 b (1555). — särsk. i den parentetiska, ss. försäkran använda imperativiska satsen tro (man) fritt, äv. tro mig fritt, lita på det, det kan du (ni osv.) lita på l. vara övertygad(e) om. Börk Darius 743 (1688). Nej, nej, Hans Maj:t tro fritt, / Sultan har hårda näfvar. Odel Sincl. 52 (1739). Adlerbeth HorSat. 31 (1814).
d) övergående i bet.: duktig, kraftig; äv.: snabb; i ssgr; jfr FRI-FRÄSARE, -SKALARE, -SEGLARE m. fl.
17) (numera knappast br.) öppen, ärlig, frank; manlig, stolt; äv. om anletsdrag o. d.: som röjer en dylik sinnesart. Wenner skola handla huar emoth andhrom och wmgås medh itt fritt, öppet hiertha, wtan all flerdh och skrÿmterÿ. LPetri Oec. 73 (1559). Jag har ett stort förtroende till dina rena, fria, ärliga ögon. Almqvist DrJ 345 (1834). Min manliga, min fria bön. Runeberg 2: 120 (1848). Alle .. vrida hufvudet åt höger (venster) och se den, för hvilken honnör göres, fritt i ansigtet. ExFältartill. 1885, s. 187; jfr 19.
19) (numera mindre br.) otvungen l. obesvärad l. ogenerad (i uppträdande, sätt att vara, rörelser, tal o. d.), ledig; äv. om uppträdande o. d.: som vittnar om otvungenhet osv.; stundom i uttr. vara fri av sig. (Mazepa) är en man om 63 åhr, .. i sitt tahl frij och förståndig. KKD 6: 159 (1708). Är iag nog otvungen och frij i min gång? Gyllenborg Vill. 2 (1721). Är .. (människan) fri utaf sig, så heter han grof; tiger han, så är han en bedragare. Hoffmann Förnöjs. 211 (1752). Det friare, hvardagliga och vårdslösare umgängstalet. Moberg Gr. 98 (1815); jfr 20. Benedictsson Peng. 13 (1885). — särsk.
a) (numera knappast br.) i överförd anv., om pänna, pänsel, pänndrag, pänseldrag o. d.: ledig, ”flott”. Nordenflycht Fruent. 23 (1761). En fri och sinnrik pensel. CGTessin (1765) hos Böttiger Drottnh. 60. SvBL 7: 467 (1877).
20) (i sht vard.) självsvåldig l. ”ogenerad” (i uppträdande, sätt att vara o. d.); lössläppt; särsk.: som (i sitt tal) överskrider gränserna för ”det passande”, frispråkig; ofta: ohövisk, lättsinnig (i sitt tal), frivol; äv. om uppträdande, tal, skrift o. d.; ofta i uttr. vara (mycket) fri av sig. HernösDP 1663, s. 66. Den qvicka Ovidius var, som vi veta, ofta så fri uti sina verser, at sjelfva det hedniska Rom måste dervid vämjas. Celsius PVetA 1768, s. 29. När de druckit, så bli de (dvs. herrarna) så fria / att deras usslighet all kommer fram. Fröding Eftersk. 1: 127 (1894, 1910). Somliga (dikter) bliva mycket fria, men som jag hoppas — icke frivola, d. v. s. punschtvetydiga. Dens. 16: 75 (1895). Engström 1Bok 169 (1905). — särsk.
a) (†) i uttr. göra sig fri med ngn, taga sig friheter mot ngn (jfr 19 b). Serenius (1741). Widegren (1788).
b) (numera knappast br.) lättsinnig (i fråga om seder o. moral); sedeslös; vanl. i uttr. leva fritt, leva ett lättsinnigt liv, ett fritt leverne, ett lättsinnigt l. sedeslöst liv. Oförskiämdheten och det alt för frija lefvernet vanärar .. (Venus') Tempel. Ehrenadler Tel. 145 (1723). Björkman (1889).
E)
21) ohindrad, obehindrad.
a) om rörelse o. förflyttning, i sht om gång, färd l. resa gm l. inom ett område l. på en väg l. om tillträde till en plats (till en sammankomst o. d., äv. till en person): obehindrad, ofta övergående i bet.: tillåten; i överförd anv., om väg l. område l. plats dit l. där man obehindrat l. opåtalt kan färdas l. begiva sig l. vistas: framkomlig, tillgänglig, öppen. Fri fart, fri bana (järnv.). Falla fritt, fritt fall (mek. o. fys.). Hava fritt tillträde till (förr äv. hos) ngn l. i ett hus, (i sht förr) hava rättighet att utan särskild tillåtelse besöka ngn (en högtstående person) l. ett hem. PErici Musæus 2: 9 a (1582). Grafwarna uti Kyrckian (få icke vara) .. uphögde öfwer sielfwa Gålfwet, Folcketz frija gång til hinder. Kyrkol. 18: 8 (1686). Gäckar, bakdantare och annat löst partie hade frit tilträde hos (ärkebiskopen). Spegel Kyrkoh. 2: 74 (1707). Polske befälhafvaren hade lofvat fritt aftåg åt både manskap och anförare. Lehnberg i 1SAH 2: 286 (1788, 1802). Saken skulle få ha sin fria gång. Altén Misst. 32 (1797). Det åligger .. (kusken) att, sedan han aflemnat sitt herrskap, göra framkörseln fri för andra åkdon. Wrangel HbHästv. 480 (1885); jfr ε. jfr (†): (Gud haver) giffuit jder (dvs. människorna) hela Paradijs frijt mz allo sinne frucht. OPetri MenSkap. 23 (c. 1540). — särsk.
α) i sht sjöt. om farvatten: där man obehindrat kan utföra nödvändiga fartygsförflyttningar, som icke har för manövreringen hinderliga öar, grund l. skär; äv.: som är utan is o. d., öppen; ofta i uttr. på fritt vatten; jfr 26. Ödmann StrFörs. 1: 45 (1799). Så snart vi voro ute på fritt vatten, lade sig vinden. Snellman Tyskl. 2 (1842). 2NF 7: 1415 (1907).
β) [med anknytning till 28] sjöt. i uttr. gå, förr äv. komma o. d. fri för (en udde, en ö osv.), (kunna) passera (en udde osv.) utan att stöta på, gå klar (för), ”klara”; numera ofta ss. adv. med omedelbart följande ortsuppgift utan föregående prep.: med sådan kurs att man går klar för (ngt). At komma fritt för Ride middle, skulle man hålla (en viss kurs). Montan Segl. 37 (1787). Han (hade) gifvit vakthafvande officern order att hålla fartygets kurs i inseglingsmärket — tullhuset i Sandhamn fritt Sandö. PT 1914, nr 140 A, s. 3.
γ) trafiktekn. i vissa uttr.
α') fria rummet. TT 1880, s. 65. Fria rummet kallas inom järnvägstekniken den luftarea öfver och på sidorna om järnvägsspåren, inom hvilken byggnader ej få uppföras eller föremål uppläggas, på det att den rullande järnvägsmaterielen med sin last må kunna hinderfritt framföras. 2NF (1908).
β') (så l. så många meters o. d.) fri höjd (över vattenytan), i fråga om bro o. d.: höjd (över vattenytan) så stor att fartyg (med så l. så många meters masthöjd) obehindrat kunna passera. PT 1912, nr 112 A, s. 3.
δ) († utom i β') dit tillträde står öppet för alla, allmän, offentlig; publik (jfr b γ α'). Han drogh .. syn knijff, huilkit som skedde i en frij gillestugu. OPetri Tb. 65 (1525). En frij öpen brunn. Sak. 13: 1 (Bib. 1541; bildl.). En fry Landzwegh. ÅngermDomb. 28/11 1631, fol. 50. ConsAcAboP 3: 314 (1669). — särsk.
β') (i sht förr) om (bänk)plats i kyrka som icke anvisats åt (hyrts av) bestämd person l. familj l. gård, utan som kan begagnas av vem som helst; jfr 30. Bänkplatserna (i kyrkan) .. voro fria och ingen behöfde känna sig där äga sämre rätt än någon annan. Wieselgren 320 (1900). Lagerlöf Kejs. 161 (1914).
ε) [efter t.] (vard.) icke upptagen, ledig; särsk. ss. inskrift på hyrbils signalflagga o. d. o. på järnvägskupés dörrbricka (motsatt: besatt). Biljarden var sällan fri. Jensen FjStig 17 (1893).
b) i allm.: som i sitt handlande resp. i sitt värkande l. i sin användning icke möter ngt hinder, ofta (i sht förr; se dock β) ifråga om att inskränkande föreskrifter (påbud, lagar) icke föreligga; numera (utom ngn gg vard.) nästan bl. ss. adv. (se dock under α o. β samt γ); stundom om person (bl. med infinitivbestämning, förr stundom inledd av prep. till): oförhindrad, berättigad (att göra ngt); om handling l. sak: ohindrad, obehindrad, oinskränkt, medgiven, tillåten; ss. adv.: obehindrat, utan inskränkning, opåtalt, ostraffat. Echteskapet skal wara allom frijt. OPetri Echt. A 4 a (1528). I äre ju frij til att holla idra messor såsom jder siälff teckis. GR 7: 529 (1531). Aff all annor trää (än kunskapens träd på godt o. ondt) motte hon frijtt äta. OPetri MenSkap. 16 (c. 1540). Fördömligt öfverdåd! får sådant fritt passera? Brenner Pijn. 36 (1727). Och kärleksrosor glödde nu så bjerta, / Der hatets tistlar vuxit fritt förut. Sätherberg Dikt. 1: 21 (1856, 1862). (Flickan) var fri att kläda sig som hon behagade. Hirn Hearn Exot. 3: 146 (1904). — särsk.
α) i stående förb. o. uttr. i vilka fri ingår med bet.: obehindrad, ohämmad, oinskränkt, utan bibetydelsen: tillåten, medgiven.
α') fri andning, andas fritt o. d.; ofta bildl. l. i bildl. uttr. Eurén Kotzebue Cora 89 (1794). Hela landet .. kunde (nu) andas fritt efter gunstlingens fall. Cederschiöld Riehl 1: 23 (1876). Nyström Talorg. 8 (1888).
β') fri utsikt, fri vy o. d.; äv. bildl.; jfr 26. Lindfors (1815). Heikel Filol. 113 (1894). Prosten .. förde undan grenarna, så att han fick fri utsikt. Lagerlöf Holg. 2: 281 (1907).
γ') (numera föga br.) (hava) fritt tillstånd, förr äv. fritt lov; jfr β. Svart G1 133 (1561). PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 34.
δ') (lämna ngn l. hava) fritt lopp l. fritt spel, (lämna ngn) fri töm l. fria tyglar, se LOPP, SPEL, TÖM, TYGEL.
β) i vissa stående förb. o. uttr. i vilka fri ingår med bet.: medgiven, tillåten.
α') stå ngn fritt, äv. stå fritt för ngn (förr äv. stå ngn fritt och öppet), förr äv. vara ngn fritt, vara ngn medgivet l. tillåtet l. obetaget (att, om han finner det lämpligt, göra ngt), vara ngns rättighet; opers. GR 13: 62 (1540). Eekar att hugga är .. ingom frijtt. RP 6: 593 (1636). Kyrkol. 11: 11 (1686). Hvarjom och enom af Akademiens Ledamöter stånde fritt och öpet, at sina arbeten Academiens granskning underkasta. 1SAH 1: 33 (1786). De Geer Minn. 2: 116 (1892).
β') (†) hava l. äga fritt, hava rättighet (att, om man finner det lämpligt, göra ngt). At prestehustrur måtte haffua frit sitia wid geldet it år om kring efther theres mänds död. SynodA 2: 47 (1586). Sahlstedt Veckobl. 1767, nr 3, s. 9. Strinnholm Hist. 1: 255 (1834).
γ') (knappast br.) lämna, förr äv. giva (enstaka ställa) ngn fritt, medgiva l. tillåta ngn (att, om han finner det lämpligt, göra ngt). Rudbeckius KonReg. 149 (1615). Rijkz-Cantzlern gaaf them frijtt att vällja hvad the ville. RP 8: 222 (1640). Andersson MickelR 168 (1900).
δ') (vard.) frågan är fri, ofta: det är (i varje fall) tillåtet att fråga. L. Paulinus Gothus Ratio 232 (1633). Nå, nå! frågan är fri, när hon är ärlig, brukar man säga. Sparre Sjökad. 74 (1850).
ε') ordet är fritt o. d., i fråga om det förhållandet att vid en sammankomst (diskussion o. d.) vem som helst av de närvarande (efter anmälan) kan få ordet (sedan de förut bestämda, ”officiella” talarna, eventuellt: inledarna, yttrat sig), ofta i förb. förklara ordet fritt. Sturzen-Becker 6: 149 (1868).
γ) om handel l. annan näring: som får utövas utan särskild tillåtelse, som icke är underkastad inskränkningar, som utan särskilt tillstånd står öppen (förr viss person l. för alla); ss. adv.: obehindrat. GR 22: 124 (1551). (År 1741) blef bränvinsbränningen fri, snart sagdt för hvar och en. QLm. I. 4: 4 (1833). Först efter långa underhandlingar .. blef .. Sveriges handel på Konstantinopel fri. Odhner G3 1: 394 (1885). — särsk.
α') (†) i uttr. fri marknad, marknad på vilken vem som helst får sälja o. köpa, allmän marknad (jfr a δ): jfr FRI-MARKNAD. GR 3: 83 (1526). Then Marchnadt, som kalles Erickzmesso Marchnadt, haffuer i mong år warit bruget her i Staden (dvs. i Uppsala) for en almenningz eller frij marcknadt. Därs. 12: 149 (1539; möjl. ssg). RP 6: 676 (1636).
β') (förr) i uttr. fri köping o. d., köping med särskilda rättigheter i fråga om utövande av handel o. näringar; särsk., med anslutning till 4, 5: köping som i detta avs. är oberoende av stad; friköping. BrFörordnKöpingar 639 (1800). Därs. 257 (1834).
δ) nationalekon. o. skattev. i uttr. fri inkomst, eg.: användbar, disponibel. EkonS 1: 372 (1893). Den del av inkomsten, som överstiger existensminimum, eller den s. k. fria inkomsten. BtRiksdP 1919, 1: nr 259, s. 14.
ε) (†) i förb. fri och färdig, användbar, som är i godt stånd; frisk. Twå hester .. frije och färdige. GR 18: 496 (1547). Tolfmannen .. vthlåfuede vthj denne weekan att byggia .. (vägarna) frij och ferdigh. ÅngermDomb. 1648, s. 36. Innan Sex Dagar war (den sjuka) Handen frij och ferdig. Kempe Graanen 97 (1675).
ζ) [möjl. delvis utgående från 16 c] (numera knappast br.) ss. adv. med koncessiv bet.: gärna (för mig), ”mans”, det gör ingenting; nästan bl. i uppmaningssats l. parentetiskt (utanför satssammanhanget); förr äv. i den tautologiska förb. man fritt. Jagh svaradhe; fritt, så må hvar försörga sigh. VDAkt. 1681, nr 86. Nordenflycht QT 1744, s. 31 (: man fritt). En annan sjunge fritt till våra tiders heder / om våra nya ljus och våra milda seder. / I yppig hvilas famn han fritt förakta må / de hjeltedar som flytt, den kraft han kallar rå. Tegnér (WB) 2: 73 (1812). Hon fick fritt vinka; intet motsvarande tecken utvisade, att Henriette uppfattat hennes mening. Carlén Repr. 545 (1839). Quennerstedt StrSkr. 2: 394 (1896, 1919). — särsk. (i Finl., starkt vard., mindre br.) i förb. fast fritt, låt så vara (att); jfr Bergroth FinlSv. 135, 294. Ja, du bror, du vet för väl, att jag, fast fritt jag är en fattig fan, skulle varit karl att föda Katri. Arkadius Pakkala 108 (1895).
F)
22) [utvecklat ur 11] (nästan bl. i fackspr.) rörlig; flyttbar; som kan lösgöras l. löskopplas l. kopplas på olika sätt; motsatt: fast. Fritt hjul, frihjul. NTIdr. 1899, s. 57 (: fritt hjul). (Register-)Kombinationerna (i en orgel) äro antingen fasta eller fria ..; de senare kunna när som helst .. fullkomligt efter behag sammanställas och bringas i verksamhet. Hennerberg (o. Norlind) 1: 47 (1912). — särsk.
b) språkv. om accent: som icke är bunden till en viss stavelse (i ett ord), rörlig. 2NF 16: 778 (1911).
23) (nästan bl. i fackspr.; se dock c) som icke omedelbart sammanhänger med ngt annat; jfr 22. It huss .. med grund och 4 frija murar. OPetri Tb. 18 (1524). Fri (isolerad) kallar jag flerfostrigheten, då 2 eller flera foster ligga i hvar sin vattenhinna. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 312 (1837). Ett fall af fria kroppar inom en knäled. FörhLäkS 1879, s. 21; jfr 22. — särsk.
a) zool. o. bot. icke sammanvuxen med andra partier; särsk. om tårna; ofta ss. första led i ssgr. När tårne icke äro med någon mellanlöpande hinna sammanvuxne kallas de .. Frie. Retzius Djurr. 133 (1772). Arrhenius Bot. 170 (1845).
b) konst. som icke till större l. mindre del sammanhänger med tillhörande bakgrund (t. ex. en vägg); om kolonn motsatt: engagerad. MeddSlöjdf. 1884, s. 138. I nästan fri relief. Därs. 1898, 1: 50. Den fria sträfbågen (i gotiken). Hahr ArkitH 246 (1902).
c) som ligger l. är belägen för sig, (som ligger) isolerad; utom ss. adv. numera bl., med övergång i 26, om höjd o. d.: som har ett öppet läge. Fritt belägen, fritt liggande; stå fritt. Konungen .. boodde vthi itt frijtt hws. 2Kon. 15: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: särskilt). Huset ligger ganska fritt. Möller (1790). På en fri höjd, där vi hade utsikt över trakten. DagbrKongo 207 (1911).
24) som saknar stöd l. som försiggår utan stöd (l. utan hjälpmedel). Jorden sväfvar fritt i rymden. Cavallin (1875); jfr 21 a. (†) Gå fritt, utan hjelp. Lindfors (1815). — särsk.
a) byggn. o. tekn. särsk. i uttr. fri bärvidd. Westin Hållf. 80 (1888). Så djupt som gruslagret räckte .. kunde fri gräfning (dvs. utan stödjande brädbeklädning o. d. av grävningsytan) utan risk företagas. TT 1894, B. s. 54.
b) gymn. om rörelse o. d.: som sker utan stöd l. utan begagnande av redskap; fristående. Ling Rör. 97 (1866). Fria språng. Törngren GymnRegl. 17 (1878).
c) (numera föga br.; se dock α, β β') i uttr. på fri hand, förr äv. av en fri hand, utan stöd för handen; äv. allmännare: utan stöd, utan hjälp. Han skulle göre oss Ett rör medh snapplååss, ther medh man kunde skiute aff en frij hondh. GR 19: 201 (1548). Eggarna på kastspjutspetsarna, lansarna och knifvarna .. (äro) slagna på fri hand utan stöd. Nilsson Ur. 1: 178 (1866). Grafström Kond. 274 (1892). (†) Man måste nyttja ledband, innan man går på fri hand. Ödmann AnvSkrift. 75 (1822). jfr (†): Ett uti fri hand hållit snöre. VetAH 1817, s. 38. — särsk.
α) (fullt br.) i fråga om ritning: utan begagnande av linjal, passare o. dyl. hjälpmedel; pedag. ofta äv.: på papper utan nätvärk l. punkter. Scheutz Ritk. 2 (1832). ÖoL (1852).
β) bildl.
α') (†) av egen drift; på eget bevåg. Så må iag bekienna, att iagh .. gierna har sedt, att han som andra, rest hijt på fri hand, utan något föregånget beting. CPolhem (1710) hos Swedenborg RebNat. 1: 205. De .. gjorde af med .. (sin plågare) på fri hand. Eneman Resa 2: 103 (1712).
β') [med anknytning till α o. 13 (d)] (fullt br.) utan stöd av vad som föreligger, utan underlag; lättvindigt; på egen hand; ur egen fatabur; jfr FRI-HAND. AGSilverstolpe Skald. 1: 225 (1801). Min far .. hade stor färdighet icke blott att ledigt och muntert läsa upp utanskrifterna (på julklapparna), utan äfven att på fri hand tillägga åtskilligt både på vers och prosa, som inte stod der. Ödman Hemma 15 (1896).
G)
25) icke täckt l. innesluten inom ett begränsat rum. Vid hvilketdera förbindningssätt man använder (efter åderlåtning), bör armbågen vara fri, så att armens krökning .. är obehindrad. Lovén Anv. 41 (1838); jfr 11. — jfr FOT-FRI. — särsk. i vissa uttr.
a) (numera föga br.; se dock α, β) fri luft (förr äv. fritt väder), om luften utomhus; förr äv. övergående i bet.: frisk luft; äv. allmännare: luft. Berchelt PestBeg. B 7 b (1588). Ett stycke .. (guld) som i frije Lufft, wäger 19. Lodh. Stiernhielm Arch. Q 2 a (1644). Fiärlar hafva sina mäste tillhåld på kofvuga (dvs. kvava) ställe, der ej särdeles fri luft är. Linnæus Bijskjöts. 74 (1768). (Liket) förblef .. så länge (i jordkulan), till dess köttet genom inverkan af den fria luften var skildt från benen. Nilsson Ur. 1: 187 (1866). — särsk.
α) (numera mindre br.) andas l. få fri luft o. d., (kunna) andas obehindrat o. lätt; få luft; äv. bildl.; jfr 21 b α α'. Det var hög tid, at .. (vetenskaperna m. m.) igenom reformationen skulle få friare luft. Höpken 1: 190 (1753). Sturzen-Becker 1: 32 (1861).
β) (fullt br.) i fria luften, utomhus, i det fria; jfr 26. Humbla Landcr. 99 (1740). Vistas i fria luften. Stiernstolpe Arndt 1: 102 (1807).
b) (i fackspr.) fritt ljus, brinnande låga utan skyddande omhölje, bart ljus. Rätt ofta har man belyst rum, som innehålla mjöldam med fritt ljus, utan att derigenom antändning .. inträffat. TT 1878, s. 210.
c) (i fackspr.) fri eld, särsk.: eld som har direkt tillträde till det föremål som skall uppvärmas. (Uppvärmningen bör icke) ske öfver fri eld, utan i kokande vatten. Nyblæus Pharm. 86 (1846). NF 15: 3 (1890).
26) icke instängd (inklämd) av sina omgivningar, öppen; om område o. d.; ofta med bibet. att man på ifrågavarande ställe känner sig fri (se 10 c) o. kan andas fritt (se 21 b α α'); numera vanl. i uttr. sådana som på fria fältet, i det fria, i Guds fria natur, äv. under fri himmel o. d., motsatt: inomhus. Stå i fria fältet, få fritt fält för sin värksamhet, se FÄLT. (Prästen) skal låta then leffuande foghlen flygha vth för stadhen j frija marckena. 3Mos. 14: 53 (Bib. 1541). Dagen derpå lät Gustaf Adolf hela sin här tåga ut på fria fältet. Fryxell Ber. 6: 88 (1833). En annan af hufvudstadens fria platser, .. Kungsträdgården. Odhner G3 1: 421 (1885). Fotografering i det fria. Roosval Schmidt 88 (1896). Fritt skottfält. Tingsten o. Hasselrot 74 (1902); jfr 21 a. Pojken betraktade det fria, oändliga havet. Lagerlöf Holg. 2: 427 (1907). — särsk. (fullt br.) trädg. ss. adv. fritt l. i uttr. på fritt land, på fri jord o. d., på kalljord, motsatt: i bänk l. i drivhus; ss. adv. fritt äv.: i jordbädd, motsatt: i kruka. Lundström Trädg. 1: 55 (1831). Ympning (av träd) verkställes på fritt land på våren. Juhlin-Dannfelt 434 (1886). MosskT 1892, s. 393. Rosor, planterade fritt uti växthus och kaster. Dahlmark Ros. 100 (1903). (†) på fritt, på fritt land. SKN 1841, s. 315.
H)
27) befriad (från ngt l. ngn), kvitt (ngt l. ngn); (som är) utan (ngt); i allm. med avs. på sådant som man känner som ett obehag l. tvång l. en börda o. d. (äv. med avs. på en obehaglig l. fientlig person); i senare tid äv. utan att tanken på att det som saknas är av obehaglig natur, starkare framträder: icke försedd (l. bemängd) med (ngt), som saknar (ngt); förr ofta i förb. fri och kvitt, fri (ledig) och lös; vanl. ss. predikativ i förb. vara l. bliva fri, göra l. känna sig fri (från ngt), samt ss. senare led i ssgr (till bet. motsatt: -lös; jfr KJSamuelsson i SvStudCederschiöld 399 ff.); vanl. åtföljd av bestämning, numera, utom ngn gg arkaiserande l. vard., föregången av prep. (från, äv. för, förr äv. av), förr ofta utan dylik prep. (ngn gg med den substantiviska bestämningen i gen.); förr ofta i förb. giva ngn fri (för ngt), befria ngn (från ngt). Nw mädhan j ären frij wordne aff syndenne. Rom. 6: 22 (NT 1526). GR 12: 79 (1538). Han skall warra fry ledigh och Löss, för samma knechte tiänst. ÅngermDomb. 1/12 1631, fol. 50. Wij äre frij .. (Cupidos) twång och wälde. Stiernhielm Cup. 7 (1649, 1668). Ingen är fri för (från) fel. Moberg Gr. 276 (1815). Man säger att .. (Atlas') topp aldrig blir fri från snö, hvarken sommar eller vinter. Carlstedt Her. 2: 147 (1833). Kan frun finare sömnad, .. så är hon fri allt släp. Högberg Baggböl. 1: 126 (1911). — jfr AVGIFTS-, BLÅS-, DRAG-, DRÖM-, FEBER-, FEL-, FOSFOR-, FÖRDOMS-, HELG-, ILLUSIONS-, INTELLIGENS-, KRYMP-, KVIST-, LIDELSE-, MASK-, MOLN-, PLÅG-, PORTO-, REAKTIONS-, RÄGN-, RÖK-, SKULD-, SMITT-, SMÄRT-, SNÖ-, SORG-, STORM-, SYNDA-, TVÅNG(S)-, TYGEL-, VATTEN-FRI m. fl. — särsk.
a) (†) med infinitivbestämning som icke inledes av prep. BtÅboH I. 2: 170 (1625). Förgås Skip för än thet återkommer, wari thå Befracktaren frij at vthleggia Frackten. Sjöl. 1667, Skipl. 5.
b) med avs. på straff; numera vanl. i förb. bliva l. gå fri (från straff), förr ofta i förb. säga l. döma l. känna (erkänna) l. giva ngn fri (från straff). Gaff hon migh mitt straff frij. Lælius Jungf. D 1 a (1591). FinBiogrHb. 978 (1898). jfr STRAFF-FRI. — särsk. pregnant: straffri; nästan bl. i uttr. gå fri, icke dömas till straff, (för)bliva ostraffad; numera vanl. i försvagad bet.: slippa efterräkningar, komma l. slippa undan; förr äv. i förb. raka fritt, (för)bliva ostraffad. Lind (1749). Ljunggren SVH 4: 226 (1888).
c) (numera mindre br.) med avs. på skatt, tull, accis o. d.: befriad (från skatt osv.); icke belagd (med tull osv.); förr äv. i uttr. giva ngn fri (för en tull osv.), befria ngn (från en tull osv.). Wij giffue them ock frij alt thet som the Konungenom tilförenna årligha haffua giffua most. 1Mack. 11: 35 (Bib. 1541). Den del af produkterne som användes inom landet, blefve (gm exporttullen) fri för dessa afgifter. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 227 (1856). — jfr ACCIS-, KEJSAR-, SKATT(E)-, TULL-FRI. — särsk. pregnant.
α) (numera bl. tillf.) om vara: tullfri, accisfri; förr äv. om person (folk osv.): som är befriad från att erlägga tull. Här epter bliffuer intit godz frijt som någre köpmen tijt vp föra. GR 7: 390 (1531; i fråga om accis). Sveriges Chrono hafver altijd varit frij uti Sundet af hedenhööss. RP 8: 145 (1640). En fri vara. Björkman (1889).
β) (†) skattefri, frälse; särsk. om jordegendom; ofta i förb. fri och frälse (jfr 1 a). Besynnerliga medan then för(enämn)de gård och godz af alder frij och frelsze är och warith haffuer. GR 7: 129 (1530). Skall den, som krogen oprättar, njuta een gårdh frij i 6 åhr. RP 6: 29 (1636). Fri åker. Heinrich (1814).
d) (utom i γ numera bl. ngn gg jur.) med avs. på anspråk, krav, klander o. d.: (på grund av att alla förbindelser uppfyllts) fritagen (från) l. skyddad (för alla anspråk, krav osv.); förr ofta i förb. kvitt och fri, fri och lös o. d. samt i uttr. giva ngn fri (för ngt), fritaga ngn (från ngt). Ger iach för(eskriv)na hustrv merete quith och frii för alth efftertal för för(enämn)de LX mark. GR 1: 41 (1522). BtFinlH 3: 58 (1536). Rätten dömer (på grund av motpartens uteblivande), att svaranden är för käromålet fri. Auerbach (1908). — särsk. († se dock γ) pregnant: fritagen från anspråk, krav, klander o. d.; nästan bl. om sak (äv. äganderätt, privilegium o. d.); ofta: ograverad, obeskuren; om jordegendom övergående i bet.: som äges med full äganderätt; ss. adv. (ofta i förb. kvitt och fritt) förr äv.: utan villkor, utan vidare; förr stundom i uttr. giva ngn fri, erkänna att ngn (i fråga om en viss sak) gjort rätt för sig. GR 1: 8 (1521). Sidhen hon dödh ær skola for(enäm)nde alsnöö gotz frij komma tiil oss ighen. Därs. 3: 131 (1526). Quitt oc frij .. vtan all omkost, hinder, motstond, eller yttermere beswäringer. Därs. 9: 23 (1534). Odol betydher ens Egne, frije, Arfuegodz. Stiernhielm Fateb. A 3 a (1643). VDAkt. 1657, nr 265. — särsk.
β) (†) förbehållen (ngn) ss. hans enskilda egendom; i uttr. fri och förbehållen ngn l. för ngn. GR 18: 59 (1546). Konungens och Cronones enskylte ägor, .. serdeles them Konungen will för sig frije och förbehåldne hafwa. Lagförsl. 300 (c. 1606). AOxenstierna 1: 60 (1612).
γ) (fullt br.) i sht jur. i uttr. fri (och egen) grund l. fri tomt, mark l. tomt som tillhör ägaren av de byggnader som stå på marken (tomten). JB 7: 6 (Lag 1734). FörslJordaB 1: 353, 358 (1905).
e) handel. o. sjöt. i uttr. fri, vanl. ss. adv. fritt för l. från läck och bräck, fritt för l. från (partiellt) haveri, fritt för l. från (00 % enskild) skada (utom i strandningsfall) o. d., använda i konossement o. assuransbrev för att angiva att skepparen l. assuradören icke ikläder sig ersättningsskyldighet för ifrågavarande skador l. förluster. Smedman Kont. 7 (1874). 2NF (1908).
f) handel. i fråga om leverans o. d., i uttr. fri l. vanl. ss. adv. fritt från alla omkostnader, förr äv. omkostningar o. d., utan kostnad (i fråga om emballage, frakt o. d.) för mottagaren; jfr 30 a. Serenius (1741). Auerbach (1908).
g) fritagen från beslag; i sht folkrätt. i uttr. fritt skepp (gör) fritt gods o. d., på neutralt fartyg förd last är skyddad för beslag, även om det är fiendegods (med undantag för krigskontraband). FörordnCaperierne 1715, § 22. Höpken 2: 502 (1758). Kleen KrigLag. 735 (1909). (†) Sadhes theras twnner frij, och Haans Tiles och Gerth krögers att ware förbrutne. TbLödöse 82 (1587).
h) (vard.) i försvagad bet. om person: (som är) i fred l. i ro (för ngn). Humbla Landcr. 24 (1740). Fästmannen spelade kort, så att hon var fri från honom. Hallström GHist. 137 (1895).
i) (vard.) i uttr. det är icke fritt att, det kan nog icke förnekas att, ”det är icke utan att”; äv. utan följande att-sats. Cederborgh RK 19 (1816). Det var ej fritt, att hon skämdes litet. Janson Par. 136 (1900). Har ni märkt något misstänkt? .. (Svar:) Det är inte fritt. Dens. CostaN 1: 239 (1910).
28) [specialfall av 27] utan skuld o. d.
a) med avs. på sak: oskyldig (i fråga om en anklagelse l. till ett brott); nästan bl. ss. objektiv predikatsfyllnad i vissa verbala uttr.; numera huvudsakligen vard. i uttr. säga sig fri l. taga ngn l. sig fri för, ngn gg från (en beskyllning o. d.), förklara ngn l. sig vara oskyldig (i fråga om en beskyllning), fritaga sig från (en beskyllning l. ett fel); förr vanl. (numera, nästan bl. i uttr. svärja sig fri; jfr b), i fråga om frikännande inför rätta, särsk. i uttr. göra sig fri för (ett brott), (be)visa sig vara oskyldig till (ett brott), fria sig för (en anklagelse); äv. gå sig fri, gm ed fria sig; göra l. säga l. döma l. känna ngn fri för (ngt), om domare l. domstol: frikänna ngn för (ngt). TbLödöse 21 (1587). Andhrs Simonsson giorde Sig frij för thet rychte han war vthi kommen. BtSödKultH 12: 9 (1591). Jag tar henne fri från detta bedrägeri. Almqvist AmH 1: 162 (1840). Jag frågar, hvilken i lifvet kan säga sig fri ifrån, att icke hafva brutit med annat, än sådant? Dens. TreFr. 2: 160 (1842). Jan i Nabben blef stämd som far, / men svor sig fri ifrån hela saken. Melin Dikt. 1: 124 (1888). — särsk.
α) (†) oskyldig. Slötz att Her Lars Sparre skall tingföra samma bonde; är han frij, då sleppes; ähr han skyldig, då plichte medh tilbörligit straff. RP 6: 143 (1636).
β) (föga br.) frikänd. Käranden åligger sitt käromål lagliga bevisa: eller vare svaranden fri. RB 17: 33 (Lag 1734). Wikner UppsRelÄmn. 160 (1871; bildl.).
γ) (numera knappast br.) i uttr. fritt samvete, rent samvete. FörsprRom. 5 a (NT 1526). VDAkt. 1735, nr 392.
b) (†) med avs. på en person till vilken man beskylles hava stått i otillåtet förhållande, i uttr. fri för ngn, oskyldig till olovligt umgänge med ngn. Efter grannelig ransackning sades dänne Oluff fry för hänne. ÄAräfst 74 (1596). ConsAcAboP 2: 482 (1663).
29) [specialfall av 27] († utom i a) tryggad, säkrad (för en hotande fara, en fiende o. d.), skyddad (mot ngt); pregnant: trygg; ofta: säker till liv o. person, särsk. på grund av överenskommelse, lejd o. d.; ss. adv.: utan fara, utan risk; ofta i uttr. aldrig veta sig fri, aldrig kunna känna sig säker l. trygg. Te maa .. wara frii, felig: sæcher tiil teras Liiff .. ok frith aaf riket komma. GR 1: 93 (1523). Ther (dvs. på ”den heliga vägen”) skal intet Leyon wara, .. vthan man skal gå ther frij och säker. Jes. 35: 9 (Bib. 1541). Jag weet mig ingen tima frij för pantning. VDAkt. 1675, nr 301. Och när han (dvs. döden) sin lia lyftar, / Ingen är för slaget fri. Wallin Vitt. 1: 277 (1830); jfr 27. — särsk.
a) (ngt vard., fullt br.) i det numera nästan bl. bildl. använda uttr. hava (l. hålla ngn) ryggen fri, eg.: vara skyddad l. skydda ngn för anfall bakifrån; hjälpa ngn, om det skulle gå galet, l. i olyckan; skydda ngn för följderna av en brottslig l. obetänksam handling. Ingen människa .. hvarken skulle kunna locka heller trufva mig .. (till att gifta mig med S.). Ty min morfar och morbror de hölle mig ryggen fri. Horn Lefv. 77 (c. 1657). De Geer Minn. 1: 162 (1892).
b) som kan stå emot l. tåla (yttre åvärkan o. d.); i ssgr. — jfr BOMB-, BRAND-, DYRK-, SKOTT-, STORM-FRI m. fl.
c) (†; se dock β) i överförd anv.: som skänker l. innebär trygghet, säkerhet till liv o. person o. d.; jfr FELIG. En frij dag som stod emellom Seuerin norby och vår nådigiste herre. GR 4: 77 (1527).
α) om säkerhet, tillflykt, lejd o. d.: god, säker. En frij och szæker leygdhe. GR 3: 8 (1526). (Mäster Jöran) komme i sijth frije beholdh igen når han sådanna syn wrsekt giort haffuer. Därs. 6: 113 (1529); jfr BEHÅLL 4 a. (De) skulle .. haffua frij säckerhett. Brahe Kr. 44 (c. 1585). Frij tilflycht, frijd och roo. Stiernhielm Jub. 100 (1644, 1668).
β) († utom ss. första led i ssgr) om område l. plats: där man är l. dit man kan komma i full trygghet (till liv o. person). (I) skolen .. giffua (leviterna) sex friye städher, at then som någhon j hiäl slåår, må flyy ther in. 4Mos. 35: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: de sex fristäderna). Spegel Pass. 498 (c. 1680).
30) [specialfall av 27] kostnadsfri o. d.
a) om förmån för vars åtnjutande eljest en avgift erlägges, särsk. om tillträde till en plats. en underhållning o. d. l. om naturaförmån (i sht sådan som ingår i ngns lön): som står till ngns förfogande utan avgift l. kostnad, avgiftsfri, kostnadsfri; ss. adv.: för intet, gratis. Fritt tillträde, fri entré. Gå fritt (i skolan l. på teatern o. d.). Fri skolundervisning. Fria skolböcker (för medellösa skolbarn). Fri bostad, fria husrum, bo fritt (hos ngn). Fria resor, fria skjutsar. Fritt uppehälle, fritt vivre, i sht förr äv. fri kost, fritt bord. Tidningen kostar, fritt hemburen, 25 kronor om året. Scal .. min herres naade holla .. (myntmästaren) frij kopar. GR 1: 142 (1523). Iach predikar christi euangelium, och gör thz frij om sus (dvs. gratis). 1Kor. 9: 18 (NT 1526). Skall klärken .. haffua frij våning, wedh, koost, vijdh frijbrödrabordett. GR 8: 292 (1533). Kungl. Maj:ts förslag till lag om fri rättegång. BtRiksdP 1919, 3: nr 157, s. 1. Städerska eller kammarhusa (får plats) .. Hög lön, .. fria skor och serveringskläder. SDS 1924, nr 66, s. 14 (i annons). — särsk.
α) (i sht vard.) i uttr. ha (l. få) allting fritt l. (i Finl.) ha fritt upp [jfr Bergroth FinlSv. 293] o. d., kostnadsfritt åtnjuta (l. få) husrum med värme o. belysning, mat, tvätt, uppassning o. d.; ofta i förb. (så l. så mycket) i lön och allting fritt resp. fritt upp. VDAkt. 1735, nr 207. Sederholm Finl. 2: 6 (1865). Löneförmånerna äro: 3,000 Kronor per år jämte ”allt fritt”. PT 1917, nr 26, s. 1. SvD(B) 1918, nr 94 b, s. 2. — jfr (†): Fremende herers sendebud .. skole sielfve underhålle sig uthi Hagan (dvs. Haag) och icke hafve fridt. OxBr. 10: 205 (1617).
β) [efter t. freihalten] (†) i uttr. hålla ngn fri l. fritt, betala för ngn hans utgifter, särsk. utgifter för uppehälle; äv. hålla ngn fri i omkostnader o. d., betala ngns omkostnader. (Adelsmän som göra rusttjänst) må .. blifve fri håldne, hvar som h. k. M. dem på reser brucher och förskicker. RA 3: 176 (1593). Holla en fri i omkostningar. Serenius (1741). Deleen (1829).
γ) handel. ss. adv. i förb. med ett rumsadverbial för att beteckna att en vara levereras omkostnadsfritt (fraktfritt) för köparen på en viss gm rumsadverbialet angiven plats, i uttr. sådana som fritt (å) banvagn, fritt ombord (se äv. FOB), fritt Göteborg o. d. Fritt ombord. Jungberg (1873). 100 tunnor godt korn .. fritt Haparanda à 20 öre per kilo. PT 1902, nr 243 A, s. 3. — jfr BORD-, VAGN-FRITT m. fl.
b) (†) om person: som icke erlägger betalning för en viss förmån som han åtnjuter. RA 1: 229 (1538). 3 frie och 12 betalande elever. TLandtmKommunEkon. 1845, s. 373; jfr FRI-ELEV. — särsk. i uttr. hålla ngn fri, se a β.
31) i fråga om mer l. mindre tillfällig ledighet från ngns vanliga arbete, särsk. i fråga om barns ledighet från skolan: ledig (från ngt); som har lov (från skolan). Helsingius I 7 b (1587). Dn. M. Joannes Major haf(ve)r frijt i morghon för prælectionib. publicis. ConsAcAboP 1: 337 (1648). Tänk, att i dag hade de (dvs. barnen) sluppit lexorna ..! Anne-Marie hade .. kommit och gett dem fritt. Hallström GHist. 2 (1895). Hela fria vakten (på skutan). LD 1910, nr 299 A, s. 3; jfr FRI-VAKT. — särsk. överfört, om veckodag, vecka o. d.: då man icke utövar sitt vanliga arbete, ledig; numera huvudsakl. ss. första led i ssgr. Ingen legodrengh (bör) haffwa frije daghar i weckan. RARP 8: 259 (1660). Weste (1807; med hänv. till fridag, frivecka). Lindfors (1815). särsk. i uttr. fri måndag, frimåndag. Frij måndag giör taskereent (dvs. tomt i fickan). Grubb 215 (1665). Booktryckare .. (hålla) hwar wecka frij Måndagh, då de så svärma, at dee och dagen däreffter äre dusige i hufwudet. AntecknSaml. 268 (1691). jfr: Söndan är helig, måndan fri. Landsm. V. 5: 72 (1886; fr. Västmanl.).
Sammansättningar.
(5) -BAPTIST. medlem av en sekt utgrenad från baptisterna o. med strängare åsikter än dessa (t. ex. i fråga om vapenövning o. edgång), helgean. SD(L) 1897, nr 496, s. 2. —
(23 c) -BELÄGEN. i sht brandförs. om byggnad: fritt belägen. SPF 1857, s. 599. SFS 1863, nr 46, s. 16. JernkA 1897, s. 267. TurÅ 1906, s. 145. —
(30) -BILJETT. biljett som berättigar till fritt inträde (till en teaterföreställning o. d.) l. till fri resa (på tåg o. d.). GT 1788, nr 145, s. 4. (Järnvägsbolaget tilldelade sin avgående ordförande) En fribiljett i guld. PT 1905, nr 174 A, s. 3. —
(23 a) -BLADIG. bot. om blomhylle (blomkrona, -foder): som består av icke sammanvuxna blad; motsatt: sambladig. Arrhenius Bot. 170 (1845). —
-BLIVA. (mera tillf.) särsk. fys. o. kem. till 11 d α, γ; nästan bl. i p. pf. Berzelius Kemi 1: 506 (1817). Det friblifna natronet .. betingar tvålens verkan. TT 1872, s. 310. SD(L) 1894, nr 51, s. 12. —
-BONDE.
1) spelt. till 21 a. Fribonde kallas en bonde (i schack), som under sitt framryckande (för att förvandlas till hufvudpjes) hvarken uppehålles af någon bonde på den linie, hvarpå han sjelf står, eller kan bli slagen af någon bonde på en angränsande linie. Wilson Spelb. 22 (1888).
2) (förr) kam. till 27 c: bonde som brukar frihemman. UrkFinlÖ I. 2: 75 (1597). SUFinlH 1: 330 (1602). ConsEcclAboP 212 (1658). FörordnRothHelsGiästr. 1687, § 8. Fribonde kallades vid indelningsverkets inrättande den jordegare i Helsingland, som befriades från rotering mot skyldighet att för viss taxa lemna ”husrum, ved och värma, sängkläder och kokkäril” åt en officer. NF (1882). —
(27) -BORD, sbst.1 [efter eng. free-board] sjöt.
1) eg.: ett fartygs sida ovanför vattenytan (vattengången); vanl. abstr.: ett fartygs höjd över vattengången, för så vidt ej annat angives, mätt vid fartygets midt, bordvarts, på odäckade fartyg till relingens överkant, å däckade fartyg till det översta hela fartyget täckande däcket; jfr BORD, sbst.1 4. Högt, lågt, ringa fribord. TIdr. 1881, s. 43. TSjöv. 1891, s. 71. Ett fribord af 19,6 m. VFl. 1911, s. 44. jfr SOMMAR-, VINTER-FRIBORD.
2) uppstående kant kring öppet rum på en båt, avsedd att hindra vattnet att intränga. 2NF 23: 573 (1915). —
(30 a) -BORD, sbst.2 [jfr d. fribord, t. freitisch] (om äldre l. om utländska, i sht t. förh.) bord vid vilket medellösa personer fritt utspisas; äv. mer l. mindre bildl.; jfr BORD, sbst.1 5, 7 b. Aff alder haffuer hålles ij helgons husene (dvs. helgeandshuset) ett frij bord med Redeligh kost och spisningh. GR 8: 293 (1533). Snellman Stat. 216 (1842). NF 8: 1309 (1884). —
-BORDS-CERTIFIKAT. sjöt. till -BORD, sbst.1 1: certifikat rörande ett fartygs minsta tillåtna fribord (under olika förh.), utfärdat av vederbörande myndighet. SFS 1910, nr 47, s. 1. —
-BORDS-MÄRKE. sjöt. till -BORD, sbst.1 1: märke (huvudsakligen bestående av en ring med en genom ringens midtpunkt horisontalt gående linje) som målas å fartygs sida o. angiver minsta fribord till vilket fartyget (under olika förh., ss. vinter- o. sommartid o. d.) får nedlastas, lastmärke, lastlinje, plimsollmärke. 2NF 15: 1296 (1911). —
-BOREN, p. adj. [fsv. friborin]
1) (numera bl. i högre stil) till 1: som gm födseln är fri, icke slav l. livegen; äv. bildl. VarR 12 (1538). Fritänkare jag nämns, det är min heder, / Friboren är jag, och jag tänker fritt. Runeberg 2: 119 (1848). Wirsén i 3SAH 13: 7 (1898).
2) (†) till 2: adlig. GR 1: 4 (1521). Jak .. helser eder alle friborne frelzesmen köpstadzmen bönder ok menige almogha. Därs. 48 (1523). Friboret giffteremål. RA 1: 273 (1540). Bellman 1: 57 (1766). Möller (1790). —
(1) -BORENHET~200, äv. —00~2. (numera bl. i högre stil, knappast br.) sbst. till -BOREN 1. Linc. (1640). —
-BREV, se d. o. —
(30) -BRODER. (förr) person som inlösts l. köpt sig in på en försörjningsinrättning (”hospital”) för att få underhåll o. vård; motsatt: fattigbroder; jfr -BRÖD slutet. GR 8: 289 (1533: frijbrodres wppehelle, möjl. ssg). KyrkohÅ 1909, MoA. s. 72 (1539). SP 1779, s. 82. Vid Danviken mottogos orkeslösa och sjuka, .. delade i tre klasser: fribröder, fattigbröder och kurhuspatienter. Sthm 1: 193 (1897). —
(25) -BRÄNNARE, r. l. m. (i sht förr) brännare på (fotogen)lampa, avsedd att brinna utan glas. Ahlström Eldsl. 80 (1879). ArbStat. A 4: 75 (1904). —
(30) -BRÖD. (i fråga om utländska l. äldre sv. förh.) (till fattiga) kostnadsfritt utdelat bröd. Utdelningen (i Rom) af fribröd eller af spanmål gratis till folket inskränktes i början af (kejsar) Augustus. Geijer I. 6: 13 (1839). Schück Rom 1: 68 (1912). särsk. (i fråga om ä. sv. förh.) bildl.: kostnadsfritt uppehälle å försörjningsinrättning (”hospital”), särsk. om förhållandevis rikligt tillmätt dylikt uppehälle vilket kunde få åtnjutas efter erläggande av en viss avgift (motsatt: fattigbröd; jfr -BRODER); äv. konkretare, om plats på dylik inrättning l. om de naturaförmåner som åtföljde en dylik plats. (Han må i sjukstugan) haffua sit redheligha vppehelle ok frij brödh til dödhiedagha. GR 8: 20 (1532). (Två orkeslösa pastorsadjunkter ha) blifvit till husrum och dubbelt fribröd uti Upsala hospital inköpte. SynodA 1: 488 (1771). Hvarje fri-bröd kostar Hospitalet 45 Riksd. 26 skill. 8 runst. eller 820 Dal. K:mynt årligen, och fattig-bröd jämt hälften så mycket. Hagström IVetA 1788, s. 7. Biskop Pontins sondotter .. måste inlösas till fribröd i Vadstena hospital. BL 6: 74 (1840; om förh. under början av 1700-talet). —
(24 a) -BÄRANDE, p. adj. tekn. om bjälke, balk, bro o. d.: som uppbär belastningen (resp. som är anbragt) utan särskilt stöd mellan bärpunkterna; äv.: som vilar bl. på en bärpunkt o. vars andra ända sålunda icke har särskilt stöd (gm inbyggande i en vägg l. dyl.), ofta i uttr. fribärande trappa, (spiral)trappa vars trappsteg bl. med en sida äro inmurade i vägg; äv. om broregel o. d.: som är utan försträvning i vertikal riktning. TT 1875, s. 153. NF 2: 1142 (1878). 2UB 1: 433 (1898). —
(5 b) -BYGGARE. [jfr FRIMURARE] (förr) medlem av ett litterärt o. pedagogiskt ordenssällskap stiftat i Sthm 1787; vanl. i pl. best., Fribyggarna (”F. B.”), ss. namn på detta sällskap. Hammarsköld SvVitt. 1: 262 (1818). —
-BYGGAR(E)-ORDEN. (förr) icke officiellt namn på sällskapet Fribyggarna. StadgFattigvSthm 1807, s. 15. —
-BYTARE, -BYTE, se d. o. —
-BÖRDIG. (†) = -BOREN; särsk. till 2, = -BOREN 2. Dalin Arg. 2: 28 (1734, 1754). Celsius G1 1: 116 (1746). —
-DAG, sbst.2
1) (numera föga br.) till 27: dag på vilken man är befriad från l. kvitt ngt; särsk. (förr) om feberfri dag vid frossa. VetAH 1757, s. 124. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 28 (1839; om dag på vilken man ej intar ngn medicin).
2) till 31: dag på vilken man är fri från sitt vanliga arbete; i fråga om skolgång: lovdag. ResolKrigsbefBesvVärfvReg. 1723, § 11. Då tjänaren .. flyttar från en tjänst till en annan, har han några fridagar emellan de båda tjänsterna. Björling Civilr. 145 (1907).
3) [jfr motsv. anv. av fr. dimanche] sjöt. Fridagar .. kallas af sjömän fläckar, som vid målning ombord uppkomma (vanligen genom slarf) deraf att färgen ej fullständigt täcker. NF (1882). Schulthess (1885). —
(29) -DJUR. enl. ä. folklig uppfattning: djur som skogsrået höll för sin räkning o. som icke fick dödas; jfr -FÅGEL. Tessin Bref 1: 308 (1753). Rääf Ydre 1: 65 (1856). —
(27 c) -DYGN. (förr) bärgv. jfr FRIHETS-DYGN, KALL-DYGN. Fernow Värmel. 663 (1779). Fridygn kallas vid tackjärns blåsningar de dygn, för hvilka intet tiondejärn til kronan betalas. Sådane äro (bl. a.) vid alla blåsningar de tre första dygnen ifrån det bäljorne pådragas, hvilka egenteligen heta Kalldygn. Rinman (1788). SFS 1842, nr 5, s. 1. —
(30 b) -ELEV. elev som icke erlägger ngn avgift för sin undervisning (o., i fråga om internat, för sitt uppehälle under skoltiden). DA 1824, nr 156, s. 3. Nathorst LandtbrSk. 100 (1896). —
(30) -EXEMPLAR. exemplar av bok som ngn erhåller gratis; särsk. om de exemplar av en bok som av förläggaren gratis överlämnas till författaren. Lundell (1893). Författaren har (enl. förlagsrätten) rätt till friexemplar, i fråga om böcker 1 pr 100 ex., dock minst 5 och högst 15. 2NF 6: 1417 (1907). Friexemplaren från Ryssland (till universitetsbiblioteket i Helsingfors) ha naturligtvis upphört. Därs. 34: Suppl. 622 (1922). —
(21 a) -FALL-BORR. tekn. TT 1872, s. 161. Frifallborrar, hvilka äro så inrättade, att då understycket jemte borren blifvit upplyftadt till den bestämda fallhöjden, frigöres detsamma från mellanstycket och nedstörtar ensamt till hålets botten. Wetterdal Grufbr. 122 (1878). —
(16 d) -FRÄSARE, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m.||ig. (vard.)
1) om ”fräsande” vind, kuling. Fördöme mig, Halvorsen, få vi icke en frifräsare från nordvest. Trolle Duvall 1: 19 (1875).
2) med anslutning till FRI 14: person med starkt radikala åsikter. Lundegård Ulla 20 (1894). Fröken är ju en riktig frifräsare, en rationalist, sade de, hon försvarar t. o. m. Ritschl. Wägner Vanskl. 238 (1917). —
(29) -FÅGEL. (i skildring av ä. uppfattning) jfr -DJUR. KyrkohÅ 1914, s. 243 (efter handl. fr. 1635). —
(27 c α) -FÖRING l. -FÖRNING. (förr) rätt för sjömän att utan tull ut- o. införa varor. Bonsdorff Kam. 995 (1833). SPF 1839, s. 58. —
(5) -FÖRSAMLING. religiöst samfund som bildats i motsättning till den i ett land auktoriserade stats- l. folkkyrkan (o. som skilt sig från denna); i Sv. vanl. om till Svenska missionsförbundet anslutna församlingar, vilkas medlemmar icke utträdt ur statskyrkan. PoetK 1822, s. 300. Den .. (i Sthm) af Strokirch 1734 bildade lilla ”filadelfiska” kommunistiska friförsamlingen — Sveriges första. 2NF 23: 873 (1915). —
-GIVA, -else (numera knappast br., Schroderus Os. 1: 673 (1635; till 2), Strinnholm Hist. 5: 231 (1854; till 3)), -ning. giva fri; särsk.
2) till 1; med avs. på träl o. d.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. substantiverat). Linc. (1640; under manumissio). Gemenligen blifva .. frigifna Negrar tämmeligen late. Kalm Resa 2: 480 (1756). Schück LittRelH 1: 86 (1904).
3) till 10; med avs. på fånge o. d.: släppa lös, försätta på fri fot; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. substantiverat). Spegel Pass. 263 (c. 1680). Alla (under kriget tagna) fångar frigåfvos utan lösen. Hallenberg Hist. 2: 630 (1790). S. k. vilkorlig frigifning. BtRiksdP 1893, 7: nr 50, s. 1. Den vilkorligt frigifne. Därs. s. 2.
4) († utom i a o. b) till 21 (jfr särsk. 21 b β γ'): tillåta, medgiva. Chesnecopherus Skäl M 3 a (i handl. fr. 1587). (De) som .. mena sig wara frigifwit at lefwa i synd. Swedberg Cat. 729 (1709). Kolmodin TacAnn. 1: 325 (1833). särsk.
a) (fullt br.) om myndighet o. d.: upphäva bestående inskränkningar i bruket l. utövandet av (ngt); vanl. med abstr., stundom med konkret obj.; jfr FRI 21 b γ. Meijer PVetA 1747, s. 20. Med sidsta post hitkom det Evangelium at Cafféet är frigifvet! Porthan BrefCalonius 334 (1796). Blockaden är upphäfd och handeln med Sverige frigifves. ÖgCorr. 1854, nr 75, s. 3. Räntans frigifvande. Wieselgren Bild. 551 (1886, 1889). Jagttiden har nu börjat, sedan jagten å hare, orre, tjäder samt dal- och fjällripa i går blef frigifven. PT 1892, nr 189, s. 2. (†) Ibland dhe frijgiffne siöstäder söke dhe Danske Commissarier, att Narffven må införas. AOxenstierna 2: 710 (1624); jfr -STAD 1.
b) (fullt br.) i sht om myndighet o. d.: tillåta uppförandet av (ett skådespel) l. tryckandet o. utgivandet av (en bok o. d.). Frigif Pasqvillerna: och de skola blifva en föraktad konst. Thorild 2: 146 (1786). AB(L) 1895, nr 269, s. 2.
5) (†) till 27: befria l. lösa (ngn från ngt betungande l. bindande). Gustaf II Adolf 25 (c. 1620). SKN 1841, s. 162. Strinnholm Hist. 4: 438 (1852). —
(18) -GIVEN, p. adj. (se vidare under -GIVA). [jfr t. freigebig] (†) frikostig. RelCur. 139 (1682). —
(14) -GJORDHET—0~2 l. ~20. förhållandet att vara frigjord (se -GÖRA 4). Quennerstedt StrSkr. 2: 207 (1896, 1919). —
(27 c) -GÅRD. (förr) kam. jfr -HEMMAN, ävensom FRIHETS-GÅRD. OxBr. 10: 294 (1628). Sedan iagh af frijgård och löön förskuten vart. VDAkt. 1666, nr 9. VDP 1667, s. 64. —
(30 a) -GÄSTNING. (förr) om det förr rådande förhållandet att resande i kronans ärenden fritt skulle underhållas av allmogen; jfr -SKJUTS. Wij .. haffue genom wårt öpne Patent låtit förbiudha alle Frijgästningar och Skiutzfärder. FörordnFrigästn. 1615, s. A 1 a. Järta Kopparb. 69 (1823). —
-GÖRA, -else, -ing (nästan bl. i bet. 3 a); -are (tillf., Florinus Voc. 106 (1695), MinnestGbgVS 1900—03, s. 9). göra fri. särsk.
1) († utom ss. vbalsbst. -else) till 1, i fråga om medborgerliga rättigheter. Kvinnans frigörelse (jfr EMANCIPERA b). VarR 12 (1538). Frigjorde slafvar. Agardh BlSkr. 2: 201 (1846). Kindblad (1871).
2) till 10: lösa från bojor o. band; äv. mer l. mindre bildl. Stagnelius (SVS) 4: 127 (c. 1817). särsk. till 10 c, mer l. mindre bildl. (i p. pf. = FRI 10 c). Stagnelius (SVS) 2: 88 (c. 1820). Nordensvan SvK 375 (1892). (Efter predikan) ljöd psalmsången på nytt gladare och mera frigjord. Lindhé Ledf. 203 (1903). Endast genom strid frigöres sanningen i människans värld. Kjellén NatSaml. 41 (1906).
3) till 11: lösgöra; äv. mer l. mindre bildl. o. oeg.; äv. refl. Vår rigg var så insnärjd i deras att det tog en timme innan vi hunnit frigöra oss. Björkman (1889). särsk.
a) kem. o. fys. till 11 d. Fock 1Fys. 454 (1854). Frigörandet .. af .. kolsyra. Thorell Zool. 1: 98 (1860). Vid smältningen bindes värme, och vid stelnandet frigöres värme. Moll Fys. 2: 18 (1898).
b) med avs. på pänningmedel: göra (en pänningsumma) disponibel. TT 1879, s. 46. SkogsvT 1911, s. 293.
4) till 14: särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., = FRI 14. PT 1906, nr 164, s. 3. Frigjord skepsis .. anses för ett slags adelsmärke. KKD 6: VIII (1912). Tideman var en för sin tid frigjord ande, som .. övergivit ortodoxien. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 2: 113 (1917).
5) till 27: befria (från ngt obehagligt l. tyngande o. d.), numera bl. från yttre l. inre tvång l. inflytelser o. d.; ofta refl. Dhe Danske äre frijgiorde för Tull i Sverige. AOxenstierna 2: 614 (1624). Han kunde ej frigöra sig från den föreställningen, att (osv.). Cavallin (1875). särsk. (†) till 27 d. Nicolaus Ripenhaghen .. quitterede och frijgiorde erligh man Brand Gotskalkson for allan then reginskap, som han (osv.). OPetri Tb. 111 (1526). 2RARP 4: 416 (1727).
6) (†) till 28: förklara l. bevisa (ngn) vara oskyldig; frikänna; ofta refl. GR 24: 522 (1553). Han .. sigh vrsächtade och frijgiorde. Schroderus Liv. 530 (1626). Thessa personer äro på tinget frijgiorde af lagläsaren, dok olagligen. Murenius VP 33 (1640). Heinrich (1814: Frigörelse). —
-GÖRELSE-ARBETE~020, äv. ~200. GHT 1895, nr 235 A, s. 2; jfr -GÖRA 1. Det stora frigörelsearbetet i andligt, politiskt och socialt hänseende. Sylwan (o. Bing) 1: 412 (1910); jfr -GÖRA 4. —
-GÖRINGS-ÖGONBLICK(ET)~201(0) l. ~102(0). kem. till -GÖRA 3 a. NF 2: 674 (1877). I frigöringsögonblicket (”in statu nascendi”). 2NF 20: 1186 (1914). —
-HAMN.
1) (förr) till 21 b γ: hamnplats (hamnstad) med särskilda handelspolitiska företrädesrättigheter; särsk. dels (tidigast): hamn på vilken seglats var tillåten (för vissa grupper av personer), dels [efter it. porto franco] om hamnstad dit varor fingo införas, o. varifrån de åter fingo utföras utan erläggande av tull (o. andra avgifter) o. där sjöfart, handel o. övriga näringar fingo bedrivas utan hinder av i det övriga landet gällande inskränkande bestämmelser; under senare tid i realiteten = 2; jfr PORTO FRANCO. Äre .. thesse frihampner i Upland (näml.) Norretellie, Harbovik och Åkerså, som skäriebönder medh skutor och båther måge tillände. RA 3: 430 (1594). Extract 16/2 1666, s. D 1 a. Marstrand .. är förklarad för Frihamn, och driver stark Fiskhandel. Djurberg GeogrUngd. 210 (1781). Hamburg och Bremen .. äro s. k. frihamnar och sålunda .. befriade från de tyska tullagarna. Nyström Svedelius 2: 235 (1887).
2) [jfr 1] till 27 c: hamnanläggning med tillhörande område som ställts utanför det övriga landets tullområde, där sålunda varor kunna lossas (uppläggas, eventuellt förarbetas) o. lastas utan erläggande av tullavgifter; motsatt: tullhamn. SFS 1894, Bih. nr 41, s. 15. SvD(L) 1900, nr 80, s. 1. SFS 1907, nr 117, s. 1.
3) (numera knappast br.) till 29 c β; bildl.; jfr -STAD 3 slutet. AAGrafström 1: 24 (1844. 1864). Warburg Richert 1: 187 (1905). —
-HAND. (knappast br. utom i ssgr) i uttr. på frihand, på fri hand (se FRI 24 c β β'). GbgMag. 1759, s. 139. Vinterbl. 1853, s. 76. —
(jfr 24 c α) -HANDS-TECKNING. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 35. särsk. (jfr 24 c β β') bildl. Quennerstedt Torneå 2: 258 (1903). Årets statsverksproposition med dess frihandsteckningar .. rörande inkomstberäkningen. NDA 1913, nr 28, s. 2. Topelius' hundraårsm. 139 (1918). —
-HANDEL.
1) (förr) till 21 b γ: handel som får försiggå ohindrad av inskränkande bestämmelser rörande plats var l. tid då man får handla l. rörande vem som på en viss plats får handla o. d. Konungen (ville) .. icke tillåta dem (dvs. hansestäderna) någon frihandel i Reval. BtFinlH 4: 466 (1563). Lapparne .. anse för en lycka att ifrån Juli till Augusti månads slut, då en frihandel i fjorderna är tillåten, få föryttra sin fisk åt Ryssar. Castrén Res. 1: 43 (1838).
2) [efter eng. free-trade] i sht nationalekon. till 27 c: handelsutbyte mellan olika länder som får fortgå ostört utan reglerande invärkan från statens sida gm påläggande av skyddstullar, utfärdande av import- o. exportförbud, inrättande av export- o. importpremier o. d.; äv. (o. äldst) benämning på det handelspolitiska system som tillämpar ett dyl. handelsutbyte; motsatt: merkantilism, tullskydd(ssystem), protektionism. En riktig medelväg mellan skyddstull och frihandel. Tiden 1848, nr 188, s. 2. Från producentens ståndpunkt kan man komma till protektionismens giltighet, från konsumentens till frihandelns. Fahlbeck HandPol. 51 (1892). jfr: (I denna uppsats menas) med frihandel icke .. total frånvaro av tullar utan endast frånvaro av skyddstullar. EHekscher i StatsøkonTidskr. (Norge) 1925, s. 227. —
-HANDELS-VÄNLIG. adj. till -HANDELS-VÄN o. -HANDLARE. NF 3: 1339 (1880). Det frihandelsvänliga England. 2UB 10: 409 (1907). —
-HANDLARE. [bildat till -HANDEL 2; jfr eng. free-trader] anhängare av frihandelssystemet; motsatt: protektionist, tullvän; jfr -HANDELS-VÄN. SvT 1852, nr 17, s. 4 (i fråga om eng. förh.). Orden protektionist och frihandlare blefvo (vid 1885 års riksdag) som hatt och mössa under frihetstiden politiska lystringsord. SvH 10: 138 (1909). —
(27 c) -HEMMAN. (förr) kam. skattefritt hemman; äv.: kronan tillhörigt hemman vars räntor voro anslagna till avlöning åt befäl vid indelta armén. BtFinlH 2: 391 (1638). ConsEcclAboP 512 (1661). Bonsdorff Kam. 103 (1833). —
(22) -HJUL. tekn. hjul som kan av- o. tillkopplas; huvudsakl. om drivhjulet (bakhjulet) på velociped, då det (ss. numera nästan alltid är fallet) när som helst kan från- o. tillkopplas trampinrättningen; äv. om inrättningen (systemet) med frihjul på velociped. Auerbach (1908). —
-HJULS-NAV. —
(23 b) -HUGGEN, p. adj. konst. Ett mellanting mellan frihuggen staty och haut-relief. Bovallius CentrAm. 458 (1887). TT 1898, B. s. 41. —
(25, 26) -HUGGA. skogsv. gm uthuggning åstadkomma att (ett träd, en trädkrona o. d.) icke tränges (o. hindras i sin utveckling) av andra träd l. trädkronor. Vid ljushuggning frihuggas kronorna, så att 1/2—3/4 meters afstånd uppstå till närmaste krona. Haller o. Julius 126 (1908). —
-HULT, se d. o. —
(27 c) -HUS. (förr) hus befriat från skatt (o. andra onera). RP 7: 258 (1638). Wikforss 1: 582 (1804). Heinrich (1814). ”Om ingen ordning blifver häruti hållen, så uppstå ju hela rader af adeliga frihus. Hvem skall derutanför hålla gatan ren?” Fryxell Ber. 8: 109 (1838); jfr Fryxells källa: frijkallade huus. RP 6: 695 (1636). —
(jfr 30 a β) -HÅLLA. (†) bekosta (ngns) utgifter, särsk. utgifter för uppehälle. Brahe Tideb. 36 (1599). Schultze Ordb. 1773 (c. 1755: Fri-hållen). —
(27 d β) -JORD. kam. på Gotland: mindre jordlägenhet. Linde SvEkon. 142 (1888). PT 1897, nr 114, A, s. 4. —
(30) -KADETT. kadett som får sin utbildning på krigsskola utan att därför erlägga ngn avgift. SPF 1833, s. 390. —
I.
1) till 27: befria (från ngt); med avs. på förbindelse, löfte, ed o. d.: lösa (från ngt); i förb. vara frikallad från ngt äv.: undgå, slippa undan ngt; numera bl. dels ngn gg i högre stil, dels mil. i fråga om befrielse från värnplikt (särsk. ss. vbalsbst. -else). RARP 1: 78 (1627). Misstag, från hvilka ingen tid och ingen dödlig är frikallad. Beskow Minnesb. 1: 125 (1854, 1860). Lärjunge tillhörande främmande trosbekännelse vare frikallad från deltagande i kristendomsundervisningen. SFS 1878, nr 53, s. 3. Frikallelse från värnpliktens vidare fullgörande .. sker vid inskrifningsnämnds eller inskrifningsrevisions sammanträden. SFS 1905, nr 54, s. 2. särsk. (†) kam. till 27 c β o. d β: lägga (en gård under ngn) ss. enskild egendom; förbehålla; äv.: göra till frälse. RP 6: 658 (1636). RiksdBesl. 25/6 1655, s. C 3 a. Altså hafwa Kyrckiorna uhrminnes häfd på sin egen jord och grund, ther ingen må sigh och sin enskylta familie tilegna och frijkalla. KOF II. 1: 432 (1659). Swart siöö Slått och Land med tilhörige Öijor och Lägenheter hafwe warit til Konungars Hofhåldning och Lust altijd frijkallade. Stadga 9/12 1682, s. B 2 a. Fryxell Ber. 8: 102 (1838).
2) till 28: förklara (ngn) oskyldig (till ngt); frikänna; numera bl. (i sht i skriftspr.) med prep.-bestämning, i sht refl.: fritaga sig från (en beskyllning, andel i ett brott o. d.). ConsAcAboP 1: 451 (1650). Jag fruchtar .. at ingen wil frikalla / Kong Salomon från then (dvs. från månggifteslasten), ja andra laster alla. Spegel SalWijsh. 38 (1711). Anklaga eller frikalla. Leopold 6: 258 (c. 1820). Auerbach (1908).
II. [betydelsen utvecklad under anslutning till FRID-KALLA] (†) fridlysa. (Cesar) war så högt frijkallat, at ingen tordes vthi någon måtto honom förtörna. Schroderus Liv. 946 (1626). The frikallade Svanar. Broman HelsB 80 (c. 1730). Schultze Ordb. 2136 (c. 1755). —
(jfr 5 d) -KARL. (†) = -ARBETARE. PH 5: 3402 (1752). Hvar frikarl gör årligen 24 dagsvärk (i Botaniska trädgården), utan betallning. Linné Bref I. 1: 190 (1763). —
-KOPPAR. (förr)
1) till 21 b. Det qvantum koppar, som i denne sedel (dvs. ”kopparsedeln” som utställts vid Falu våg) utsättes, kallas då Frikoppar, sedan Kronans andel och öfrige afgifter äro afdragne, men förut, och innan den passerat Falu våg, får den namn af Ofri, hvilken bergsman ej är tillåtit at disponera, eller sälja. Rinman 1: 1059 (1788).
2) till 27 c. Femårsber. 1822, StKopparbL s. 48. SvT 1852, nr 213, s. 2. jfr: En mindre del af tillverkningen (vid Falu koppargruva), som afsattes för vissa gemensamma behof samt till presterskapets aflöning, var befriad från skatt och benämdes därför frikoppar. TT 1900, K. s. 3. —
(30) -KORT, n. inträdeskort till ett museum, (en följd av) konserter o. d. som utlämnats utan att betalning behövt erläggas därför; jfr -BILJETT. Weste (1807; senare egenhändigt tillägg). Innehafvare af årskort och frikort hafva fritt tillträde till alla påskhelgens konserter. PT 1895, nr 85, s. 2. —
(18) -KOSTELIGA l. -KOSTELIGEN. (-liga 1741—1749. -ligen 1723—1764) (†) frikostigt. Ehrenadler Tel. 446 (1723). Ekblad 232 (1764). —
(18) -KOSTIG. eg.: som gärna undfägnar; i utvidgad anv.: rundhändt, icke njugg l. knusslig; liberal, generös; ofta med bestämning inledd av prep. med l. på; äv. om sinnelag o. d. Han är en Liberal och frijkostigh man, så att alla som H(an)s wörd(ig)h(e)t besöka .. blifwa dher wähl fägnade och accommoderade. VDAkt. 1675, nr 184. Riksdagen .. visade sig ganska frikostig med anslag för den högre bildningen. De Geer Minn. 2: 281 (1892). särsk.
a) mer l. mindre bildl.; stundom ironiskt. Naturen har visligen varit mera frikostig på nyttiga menniskor än på Stora Män. Kellgren 3: 228 (1793). Abedissan (var) så frikostig på gisslingar, fastor och vakor. Lönnberg Holmfr. 8 (1895).
b) i överförd anv.: rundligt tilltagen; stundom ironiskt. Detta frikostiga pris. Runeberg PVetA 1760, s. 46. (Jag) strör .. en frikostig näfve persiskt pulver i sängen. Bildt Ital. 4 (1896). —
-KOSTIGHET—00~2, äv. ~200. sbst. till -KOSTIG: rundhändthet, liberalitet, generositet. Verelius 23 (1681). Min far öfverskred frikostighetens gränsor, och blef slösare. Stiernstolpe DQ 2: 310 (1818). Flodström Naturförh. 28 (1918). —
-KULA. [jfr d. frikugle, t. freikugel, fr. balle franche] om friskytts kula (se -SKYTT 2). Gosselman Sjöm. 1: 106 (1839). En frikula stöpt under besvärjelser. Engström Kryss 62 (1912). —
(31) -KVART. rast mellan skollektioner (eg. utgörande en kvart av varje lektion på en timme). PedBl. 1876, s. 143. —
(5) -KYRKA. organiserat kyrkligt samfund som står utanför statskyrkan; i sg. best. äv.: de frikyrkliga; i sht förr äv. om större frikyrkligt gudstjänsthus. Dalin (1851). NF 17: 1443 (1893). (Skottlands) episkopalkyrka blef .., i motsats mot Englands, en frikyrka. 2NF 25: 1162 (1917).
Ssgr: frikyrko-församling,
-man,
-predikant,
-rörelse. —
-KYRKLIG. adj. till -KYRKA: som tillhör en frikyrkoförsamling; äv.: som hyser den i frikyrkoförsamlingar härskande uppfattningen i religiösa o. kyrkopolitiska frågor; lågkyrklig; frireligiös. EvKyrkovän 1853, s. 63. Hög- och frikyrkliga präster. Ahnfelt Minn. 1: 45 (1905). —
-KYRKLIGHET —00~2, äv. ~200. —
(5 a) -KÅR. mil. truppstyrka i krigstid bildad av frivilliga, vanl. uppträdande självständigt (ss. strövkår l. partigängarkår), stundom övergående till reguljärt truppförband. Fri-Corpsen. Björn (1788; titel på skådespel). Adlerbeth Ant. 1: 49 (c. 1792). Runeberg 2: 117 (1848). —
-KÄNNA.
2) (†; se dock a) till 27: befria, frikalla (ngn från ngt). Dalin Hist. 1: 442 (1747). SvLitTidn. 1821, sp. 20. särsk.
a) (fullt br.) till 27 b; i fråga om ansvar, äv. i fråga om straff; jfr 3. Humbla Landcr. 17 (1740). Om ett åtal emot honom anställts, hade han .. sannolikt frikänts från allt ansvar. De Geer Minn. 2: 253 (1892).
b) till 27 d, i fråga om krav o. d. Eftersees huru wida Debitorerne .. blefwet .. ifrån Fordringarne antingen frijkiände el. felte. VRP 1718, s. 325.
3) till 28; om domare l. domstol o. d.: förklara (ngn) oskyldig; äv. allmännare: fritaga (ngn från en framställd beskyllning, från ett fel o. d.). Schroderus Os. 1: 399 (1635). Posten 1769, s. 402. Författaren frikänner sig .. från allt som kan rubriceras som sekt. Fredlund Dahlgren 97 (1903). (†) Jöran Erson .. är .. för saken frÿ kend. EkenäsDomb. 1: 117 (1647). —
-KÄNNELSE. vbalsbst. till -KÄNNA, särsk. till -KÄNNA 3. SP 1780, s. 459. Reuterdahl SKH III. 1: 437 (1863). särsk. (†) avlat(sbrev). AGSilverstolpe i 1SAH 4: 183 (1791, 1809).
a) (förr) mil. motsv. -KÖPA 2 a. BtRiksdP 1870, I. 2. 2: nr 26, s. 3. Först 1872 avskaffades såväl all lejning som friköp. Flodström SvFolk 558 (1918).
-KÖPA, -else. (föga br., Geijer I. 6: 83 (1839), Strinnholm Hist. 3: 227 (1848)), -ing (†, i ssgn FRI-KÖPINGS-SKILLING), -ning; jfr -KÖP. köpa fri.
2) till 27: gm erläggande av en viss summa befria (ngn l. ngt från ett straff, en hotande fara l. överhuvud ngt obehagligt) l. lösa (ngn från en förpliktelse, prestation o. d.); ofta refl. Schultze Ordb. 2376 (c. 1755). Sverige .. friköpte sina handelsfartyg från de Algierska sjöröfvarnes plundringar. Malmström Hist. 2: 11 (1863). särsk.
a) (förr) mil. mot erläggande av en viss summa lösa (ngn) från skyldigheten (att göra krigstjänst l.) att fullgöra värnplikt; nästan bl. refl. o. ss. vbalsbst. -ning. Sylvan Vial 1: 53 (1863). 2NF 33: 334 (1921).
b) kam. gm erläggande av viss köpeskilling förvärva full äganderätt till (ofri tomt, särsk. i stad). PT 1898, nr 104, s. 4.
Ssgr (till 2 b, kam.): friköpings-skilling (se nedan); friköpnings-avgift,
-rätt, r. l. m. —
(27 d) -KÖPE-SKILLING. (-kjöps- DA) köpeskilling erlagd vid friköp av ofri jord (i stad); jfr -KÖPA 2 b. DA 1772, nr 170, Bih. s. 4. SD(L) 1896, nr 250, s. 4. RiksdRevStatsv. 1920, s. 390. —
(jfr 21 b γ β') -KÖPING. (förr) motsatt: lydköping. HRosman i BrFörordnKöpingar XII, 651 (1904). ”Friköpingarna”, hvilkas förnämsta kännemärke var, att därstädes .. rätten att idka köpmannanäring icke var bunden vid borgerskap i någon viss stad. Malmgren Stadsb. 40 (1910). —
-KÖPINGS-SKILLING. (†) till -KÖPA 2 b, = -KÖPE-SKILLING. ABäck (c. 1755) hos Hjelt Medicinalv. 3: 543. —
(27 c) -LAGER, n. lager (område) på (resp. inom) vilket varor få uppläggas o. bearbetas utan förtullning; jfr -HAMN, ävensom TRANSITO-LAGER. TT 1872, s. 109. Förordning angående frilager för proviantering af fartyg i Öresund. SFS 1874, nr 94, s. 1. Kongl. Maj:ts nådiga Proposition .. angående allmänt frilager. BtRiksdP 1886, I. 1. 2: nr 35, s. 1.
Ssgr: frilagers-havare,
-institution. —
Ssgr (fullt br., trädg.): frilands-gurka,
-kultur,
-ros,
-växt. —
(20 b) -LEVEN. [jfr d. frilever, libertin] (†) obekymrat o. lättsinnigt liv. De löpare som öfwergifwa deras Kall och Embete, .. allenast för Penningar och Frij Lewen skull, de äre inge rätte Krigzmän. Rudbeckius KonReg. 425 (1619). —
-LIGGANDE, p. adj. särsk. till 25: fritt liggande. Höftbenets nedre, friliggande kant. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 37 (1836). 2NF 17: 1128 (1912). —
(30) -LOTT. (förr) lott (i lotteri) som utdelas gratis. Weste (1807). Svenska Biet .. utkom 1839 som veckoblad med frilotter till amb vid nummerlotteriet. 2NF 27: 960 (1918). —
(jfr 25 a, särsk. 25 a β) -LUFT. (mindre br. utom i ssgr) ”fria luften”; i ssgr ofta: utomhus-. Benedictsson Folkl. 182 (1887). Nordensvan KonstH 163 (1900). Den högväxte, vid marscher och friluft vane skaldebrodern. Söderhjelm Levertin 1: 271 (1914). —
-LUFTS-BAD. särsk. konkret: för badning i fria luften reserverat o. ordnat strandområde. Friluftsbad .. (dvs.) kombinerade vatten-, luft- och solbad. TurÅ 1914, s. 400. —
-LUFTS-FEST. —
-LUFTS-KONSERT. —
-LUFTS-LIV. Heidenstam End. 81 (1889). Ett friskt, härdande friluftslif. Nilsson Lungsot 40 (1900). —
-LUFTS-MÅLERI. konst. NordT 1886, s. 533. Friluftsmåleri, den konstnärliga arbetsmetod, vid hvilken målaren utför sitt verk i det fria .. och sträfvar att återgifva ljus och luft omedelbart efter den verklighet han har för ögonen. 2NF (1908). —
-LUFTS-MÄNNISKA. person som på grund av sin sysselsättning l. av böjelse mycket o. gärna vistas i det fria. Nordensvan SvK 688 (1892). Ivrig jägare och friluftsmänniska som Runeberg var, strövade han ständigt omkring i .. skogarna. Grimberg SvH 591 (1909). —
-LUFTS-RESTAURANG. —
-LUFTS-TEATER. teater ute i det fria, varvid de naturliga omgivningarna till väsentlig del få utgöra kulisser o. dekorationer. SDS 1904, nr 237, s. 2. —
-LYSA, -ning. (†)
2) [anv. delvis uppkommen gm sammanblandning med FRIDLYSA] till 29: skydda (ngn l. ngt för ngn l. ngt); fridlysa (se d. o. 1, 2, 3). Frÿlÿstes (vid rätten) en Lÿckeligh tillstundende Julehelgh. EkenäsDomb. 1: 109 (1646). Et fri-lyst ställe, en fristad. Lind (1749; under freystatt). En fri-lyst Ekeskog. Hasselquist Resa 4 (1761). Ett helt Riksstånds anseende (må kunna) frilysas ifrån nedrige .. belackares .. anfall. AdP 1789, s. 600. Frey 1850, s. 159 (vid omtalande av ä. förh.). —
-LÅTA, -else (BtHforsH 3: 112 (1683), Biberg 2: 45 (c. 1820). 1) (†) till 1, 10: frigiva (från träldom, fångenskap o. d.), utsläppa (från fängelse o. d.). Helsingius (1587). Fatab. 1906, s. 200. 2) (†) till 21 b: tillåta (bruket l. användningen av ngt). Schroderus Os. III. 1: 84 (1635). Thet Godz som .. blifwer infördt hijt i Rijket i thesz rätte och frijlåtne Siöhampner. Stiernman Com. 2: 189 (1638); jfr FRI 21 b γ. Det af Lagen icke bestämda, och just i följe af denna obestämning frilåtna. Biberg 2: 37 (c. 1820). —
(25, 26) -LÄGGA, -ning. (i sht i fackspr.) befria från täckande hölje, blotta, särsk.: gm utgrävning lägga i dagen (äldre av grus o. jordmassor täckta byggnadsvärk); äv.: befria (ett område) från föremål som äro i vägen l. hindra utsikten o. d., avröja. Thelaus Skog. 36 (1865). Frilägga, hvad som finnes kvar af den gamla Dionysos-teatern (på Akropolis). NordT 1888, s. 553. Skottfältets friläggande. Tingsten o. Hasselrot 74 (1902). VerdS 116: 7 (1903; i fråga om framdissekering av muskler). —
-LÄMNA. (†)
(30) -LÄRLING. jfr -ELEV; numera nästan bl. om icke betalande lärling vid landtbruksskola. SFS 1840, nr 4, s. 30. Cederschiöld Ordl. (c. 1847).
-LÖSA, -ning.
1) (†) till 1, 10, 27: gm erläggande av en summa pänningar o. d. lösa l. befria (ngn ur slaveri l. träldom l. fångenskap l. från en hotande fara o. d.). Nicander PVetA 1776, s. 69. Städerna Lund, Skanör och Malmö frilöste sig från brand och plundring genom erläggande af brandskatt. Strinnholm Hist. 5: 324 (1854). En .. frilöst träl. Hildebrand Isl. 70 (1867). Kindblad (1871).
2) till 23: lösa l. lösgöra (ngt l. ngn) från förbindelsen (med ngt annat); numera bl. ngn gg (mer l. mindre tillf.) i p. pf. Biberg 2: 270 (c. 1820). Ur sin bergart frilösta Graptoliter. VetAÅrsb. 1912, s. 169. —
-MAN. (frie- 1615 (: friemän, pl.))
1) (†; se dock slutet) till 1: fri man. Rudbeckius KonReg. 95 (1615). Bremer NVerld. 2: 215 (1853). särsk. (förr) om de svenska fria utvandrarna till Nya Sverge i motsättning till det amerikanska kompaniets folk. JPrintz (1644) i HB 3: 229. Holm NSv. 66 (1702).
2) (i fråga om ä. förh., enstaka) stråtrövare; jfr FRI 20 c. Twenne frijmän .. (hava) öfwerfallit honom. HTSkån. 1: 216 (i handl. fr. 1659). Landquist Fröding 62 (1916).
(jfr 21 b γ α') -MARKNAD. GR 17: 184 (1545). Ähwadh thet är Frijmarknat eller Torgsmarknat. LPetri KO 47 a (1571). PT 1905, nr 207 A, s. 1. —
-MICKEL, m.||(ig.) [ellips av frikyrkomickel (Figaro 1893, nr 17, s. 2); jfr MICKEL o. -SKALARE 2; ordet är först användt av GLundström (Jörgen) i Figaro; jfr Hjelmqvist Förnamn 209] (starkt vard.) förklenande benämning på person tillhörande den frikyrkliga rörelsen. Figaro 1893, nr 17, s. 2. Söderberg Främl. 77 (1903).
-MICKLERI1004. [jfr frikyrkomickleri (Figaro 1893, nr 18, s. 2)] (starkt vard.) jfr -MICKEL. Figaro 1893, nr 17, s. 2. —
(31) -MINUT. nästan bl. i pl., om rast mellan två skollektioner; jfr -KVART. Santesson Nat. 111 (1880). —
(jfr 16 a) -MOD, n. [jfr t. freimut] (föga br.) = -MODIGHET. Risingh Kiöph. 5 (1669). (Fågeln Fenix) weet sin heeta Båår med Frijmod att bestijga. Dahlstierna (SVS) 132 (1697). Grebst Bröll. 171 (1913). —
-MOD l. -MODD, adj. (-modh 1599—1626. -modd c. 1635) [avledn. till -MOD, sbst.] (†) = -MODIG, adj. Sjusofv. A 3 a (1626). Wivallius Dikt. 101 (c. 1635). särsk. = -MODIG, adj. a. Balck Ridd. H 7 b (1599). —
(jfr 16 a) -MODELIG, adj.; adv. -modelig (1642), -modeliga (1541—c. 1755), -modeligen (c. 1585—1826). (FRID- Dryselius) (†) = -MODIG, adj. Psalt. 12: 6 (Bib. 1541). Fryxell Ber. 2: 83 (1826). särsk. = -MODIG, adj. a. Dryselius Monarchsp. 125 (1691). —
-MODIG, r. l. m.? [substantivering av -MODIG, adj.; efter t. wohlgemut] (†) växten Origanum vulgare Lin., dosta. Linc. Eee 2 a (1640). Serenius Pp 3 b (1734). Wahlenberg FlSv. 376 (1824). —
(jfr 16 a) -MODIG, adj. [liksom d. frimodig av mnt. vrīmōdich] dristig, käck, behjärtad; numera särsk. dels: öppen, frank, dels (i sht i religiöst spr.): som i förlitande på sitt goda samvete o. sin goda sak är utan fruktan l. räddhåga. Ps. 1536, s. 34. Then rettferdighe är ock j dödhenom frijmodigh. Ordspr. 14: 32 (Bib. 1541). På Luthers dag måste man .. tala frimodigt. Tegnér (WB) 3: 321 (1817). Präktiga kämpagestalter med ljus blick och frimodig panna. Heidenstam End. 141 (1889). särsk.
a) (†) modig, tapper. Then rettferdighe är frijmodhigh såsom itt vngt Leyon. Ordspr. 28: 1 (Bib. 1541). Konung Carl den XII:te kunde utan blygsel heta tapper och frimodig. Tessin Bref 1: 276 (1753). Fryxell Ber. 1: 20 (1823).
b) (†) glad, ”lössläppt”. Tiderus Grlat. 30 (1626). (Hon) wardt så frijmodig, at hon .. dantzade och sprang aff Glädie. Hiärne Suurbr. 176 (1680). Schultze Ordb. 3119 (c. 1755).
c) (†) i fråga om hälsotillstånd: kraftig, rask; jfr FRI 16 d. Ifrån then förra hefftighe hoos oss Pestilentia .. haffuer then S. Herren intet synnerligh frijmodigh warit, vthan (är) .. hwart åhr meer och meer förswagat worden. MHaraldi Kylander G 2 a (1630). Svenonius GGutheim E 4 b (1683). —
-MODIGHET—00~2 l. ~200. sbst. till -MODIG, adj. Vish. 5: 1 (Bib. 1541). Hvarför behöfva vi särskildt vid bönen uppmuntras till frimodighet och förtröstan? Kat. 1878, nr 174. SvH 8: 15 (1904). särsk.
a) (†) till -MODIG, adj. a: mod, tapperhet. The gamble Göthers frimodigheet. PJAngermannus Vthl. I 2 b (1623). Fryxell Ber. 1: 65 (1823).
(16 b) -MUN, adj. (-mund) oförbehållsam. (Man) finner .. ey En som ond om Honom dömmer / Män rät aff hiertans Grund, frijmund Hans Dygd berömmer. Lucidor (SVS) 1: 313 (1673). —
-MURARE, -MURERI, se d. o. —
-MÅNAD. särsk. (förr) kam. tid inom vilken båtsmansvakanser skola av rotarna återbesättas; jfr FRI 27. Gynther Förf. 3: 315 (1852). —
(jfr 31 slutet) -MÅNDAG~20, i den vanl. bet. nästan bl. 040 (frimå´ndag Weste). [jfr d. holde blaa l. fri mandag, t. blauen montag machen, eng. to keep saint monday, fr. faire (le) lundi] måndag under vilken man icke arbetar; utom tillf. nästan bl. om måndagen med tanke på det förhållandet att gesällerna förr på denna veckodag icke arbetade (med full arbetstid), därför att de rumlat på söndagen; (vard.) i utvidgad o. bildl. anv.: självtagen fridag; äv.: dag då man, i st. f. att arbeta, rumlar l. ”festar”. Fira l. hålla frimåndag. Swedberg SabbRo 860 (1689, 1710). Förordning Angående Frij-Måndagars afskaffande för Handt-Wercks-Gesällerne den 31. Martii 1718. ArbStat. 2: 101 (1899). Kalle hade ännu icke hörts av. Möjligen hade den göken tagit sig en frimåndag mitt på tisdan. Högberg Frib. 74 (1910).
-firare,
-rummel. —
(5 b) -MÄSTARE. (förr) handtvärksmästare som stod utanför skrået l. ämbetet, men som ägde rättighet att utöva sitt handtvärk. HSH 31: 33 (1663). FörordnFrimästare 26/5 1719, s. 3. IllSvH 5: 62 (1878). —
-MÄSTERSKAP~002. (-mästar- 2RARP I. 2: 174 (1720)) (förr) förhållandet att vara frimästare; äv. om frimästarna betraktade ss. institution, motsatt: skråna (skråväsendet). FörordnFrimästare 26/5 1719, s. 3. Frimästerskaps öden i Sverige. Flintberg (1787; boktitel). Hansson SkomYrkH 37 (1919). —
-PASS.
1) fångv. till 10: dokument som tillförsäkrar en fånge rättighet att för längre l. kortare tid vistas på fri fot; utom i fråga om utländska förh. bl. i Finl.: frihetspass (se d. o. 2). Mentzer Fäng. 26 (1872; om d. förh.). FFS 1895, nr 34, s. 2.
2) (†) till 21, 27: dokument som tillförsäkrar ngn en viss förmån; jfr FRIBREV 1. Frijpass för Åbo borgare att handla med sijne varur på Norbotn. GR 29: 822 (1559). OxBr. 3: 89 (1625).
3) (numera knappast br.) till 30: dokument som tillförsäkrar ngn rättighet att utan betalning göra en resa l. få inträde ngnstädes; jfr FRIHETS-PASS 2. Hallenberg Hist. 2: 704 (1790; i fråga om rättighet till fri skjuts o. förtäring för resa i kronans ärende). Fripass lämnades (vid Chicagoutställningen) åt alla bestyrelsens tjänstemän, utställare med biträden, prisdomare samt tidningsmännen. TT 1893, Allm. nr 47, s. 3. —
(30) -PASSAGERARE. (mindre br.) nästan bl.: person som utan att ha löst biljett medföljer tåg, båt o. d., i avsikt att på detta sätt slippa att betala för sin resa, gratispassagerare. AB 1890, nr 32, s. 3. GHT 1895, nr 269, s. 3. —
(26 slutet) -PLANTERA. trädg. plantera på fri jord; ofta i p. pf. SDS 1896, nr 433, s. 2. 2NF 22: 458 (1915). —
(30) -PLATS. plats vid (internat)skola, på sjukhus, teater o. d., för vilken ingen avgift behöver erläggas. Ett tillökadt antal friplatser vid Institutet för döfstumma och blinda. SFS 1851, nr 36, s. 5. Lundin NSthm 569 (1889). —
(5 e) -RELIGIÖS. om person: som omfattar lågkyrkliga (sekteristiska), mer l. mindre pietistiska åsikter rörande religion (o. kyrkopolitik); ofta övergående i bet.: frikyrklig; i pl. ofta i substantivisk anv.; om sak: som har att göra med l. som utgöres av l. uppbäres av ”de frikyrkliga” o. d. Frireligiösa tidningar. NerAlleh. 1886, nr 58, s. 3. De .. (i staden) verksamma ”frireligiösa” samfunden, företrädesvis ”waldenströmare” och baptister. LdVBl. 1887, nr 5, s. 3. Frireligiös kristlighet. Billing i 3SAH 15: 38 (1900). —
(5 a) -RYTTARE. (förr) mil. vanl. i pl.; särsk. dels om de sex övertaliga (särskilt skickliga) ryttare som efter 1709 skulle antagas vid de återuppsatta indelta rytteriregementenas kompanier, dels om ryttare tillhörande den livskvadron som år 1717 uppsattes i st. f. den under krigen tillintetgjorda livdrabantkåren. Horn Lefv. 129 (c. 1657). UtbetOrdnCavReg. 1714, § 2. (Ulfsparre har) tagit på sigh ryttaremunderingen under frijryttarna. Carl XII Bref 173 (1717). NF (1882). —
(30) -SAMTAL~02 l. ~20. telef. samtal för vilket särskild avgift (utöver grundtaxan) icke erlägges. RiksdP 1916, 2 K. nr 78, s. 5.
Ssg: frisamtals-område. telef. —
-SEDEL.
1) (numera knappast br.; se dock b) till 21 o. 27: intyg angivande att ngn får åtnjuta en förmån l. erhåller en särskild tillåtelse; särsk. i fråga om tillåtelse att ohindrat färdas l. få inträde ngnstädes; äv. om dokument som tillförsäkrar ngn trygghet till liv o. person; stundom: intyg om att ngn gjort rätt för sig. Fries 2Linné 1: 49 (cit. fr. 1728). (T.) Ein Pass-Port oder Frey-Zettel, (sv.) en fri-sedel. Lind (1749; under pass-port). Envallsson Friarne 13 (1795). Crusenstolpe Tess. 5: 271 (1849). Smedman Kont. 7: 34 (1874). Topelius Planet. 1: 127 (1889; bildl.); jfr FRIBREV 1 b. särsk.
a) tullv. av vederbörande tullmyndighet utfärdat intyg angivande att ägare av gods får lasta resp. lossa. BtÅboH I. 9: 58 (1637). ReglSjötullsbetj. 1724, § 7. Lang FinlSjör. 1: 302, 303 (1890).
b) (fullt br.) mil. av inskrivningsmyndighet utfärdat intyg angivande att värnpliktig frikallats från (vidare) fullgörande av värnplikt. NF (1882). SFS 1886, nr 89, s. 23. Därs. 1891, nr 53, s. 13.
2) landt. till 30: av staten l. hushållningssällskap utfärdat intyg som giver rätt att få premierat husdjur av honkön betäckt av premierat hanndjur (hingst, tjur osv.) utan avgift, i det att denna betalas med premieringsmedlen. KarlstT 1895, nr 1717, s. 2. Uppl. 2: 96 (1903). —
(16 d) -SEGLARE i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m. (†)
2) fribytare (se d. o. 1); äv. bildl. (jfr FRIBYTARE 3). Den siste Friseglaren. Sparre (1832; boktitel). Den oförbätterlige publicistiske friseglaren Ad. Regnér. Forssell i 3SAH 3: 417 (1888). —
-SINNAD, p. adj.
1) (†) till 6: frihetsälskande. Normandens frisinnade lynne. Hwasser VSkr. 2: 194 (c. 1850). Strinnholm Hist. 5: reg. 219 (1854).
2) till 6 a β o. 14; om person: som besitter l. karakteriseras av frisinne, fördomsfri (motsatt: trångbröstad, fördomsfull, bigott), i sht på det politiska området: framstegsvänlig; som omfattar l. gillar de åsikter l. reformer för vilka de framstegsvänliga politiska partierna kämpa l. som tillhör ngt av dessa partier; liberal (närmast motsatt: konservativ); i pl. i substantivisk anv. de frisinnade, benämning på olika politiska mellanpartier med framstegsvänlig karaktär, i Sv. efter 1923 särsk. på den kvarvarande huvuddelen av den detta år splittrade frisinnade landsföreningen: liberala folkpartiet; om sak: som vittnar om frisinne, som sammanhänger med l. omfattas av l. uppbäres av ”de frisinnade”; jfr -SINNIG, -SINT. Frisinnade åsikter, reformer, tidningar. Frisinnad politik. Frisinnade landsföreningen, stiftad 1902. Warburg Richert 1: 232 (cit. fr. 1832). SvLittFT 1837, sp. 475. Ungdomen är frisinnad heter det: den är så, men just denna frisinthet är ynglingasinnets allraheligaste. SKN 1841, s. 4. Frisinnade klubben, stiftad i Stockholm i jan. 1900, har till ändamål ”att sammanföra personer af frisinnad politisk åskådning till sällskapligt umgänge och arbete för frisinnade idéers förverkligande”. 2NF (1908). jfr FOLK-, FÖRBUDS-FRISINNAD. —
(6 a β o. 14) -SINNE. sinnesriktning som kännetecknas därav att den som är i besittning av densamma värderar åskådningar o. rörelser (särsk. i fråga om politik samt religion) på ett fördomsfritt sätt utan att vara bunden av egen (tidigare) uppfattning l. av gällande (mer l. mindre konservativ) allmän uppfattning, o. som därför ställer sig sympatisk mot nyare åskådningar l. rörelser vilka åsyfta ett framsteg mot det förutvarande (reformer), fördomsfrihet, framstegsvänlighet; äv. om den politiska riktning som anser sig representera frisinnet i ovan angivna bet. Artistiskt frisinne. Atterbom PoesH 1: 229 (1848). SD(L) 1911, nr 228, s. 4. jfr NORRLANDS-FRISINNE. —
(6 a β, 14) -SINNIG. [efter t. freisinnig] (†) = -SINNAD. Brinkman (1824) hos Wrangel BrinkmTegn. 93. Frisinnig är vår tid. Tegnér (WB) 7: 48 (1834). Hahnsson (1896). —
-SINNIGHET. (†) sbst. till -SINNIG; jfr -SINNE. Atterbom Minn. 230 (1817). Beskow Minnesb. 2: 123 (1854, 1866). Hahnsson (1896). —
(6 a β, 14) -SINT, p. adj. (föga br.) = -SINNAD 2. Franzén Skald. 6: 138 (1840). Därs. 7: 65 (1840). Vår press' främsta frisinta organ. Levertin 24: 216 (1900); jfr ELjunggren i FestskrSöderwall 334. Larsson Id. 106 (1908). —
-SINTHET—0~2 l. ~20. sbst. till -SINNAD 2 o. -SINT. SKN 1841, s. 4. Huru mycket .. (den heliga Birgitta) i frisinthet stod öfver sin tid, det kan man se af hennes skrifter. PT 1901, nr 103 A, s. 3. —
(20) -SKALANDE, p. adj. [senare ssgsleden till SKALA, springa; jfr -SKALARE 2 b] (†) lättsinnig; yster. Pilten är munvig, stursk, friskalande. Tranér Anakr. 145 (1827, 1833). nedsättande, med anslutning till FRI 14. Kämparne inom pressen för den friskalande politiken. Tiden 1848, nr 25, s. 3. —
1) i eg. bet.
b) jäg. till 7 (21 a), om villebråd som strövar omkring i vidsträckt terräng. Kolthoff Minn. 163 (1897; om en räv). Knöppel SvRidd. 157 (1912; om en hare).
2) mer l. mindre bildl.
b) (föga br.) till 20: självsvåldig l. lättsinnig person (som gör som han vill); glop; galenpanna. Ödmanns anhängare betraktade T(ingstadius) såsom en genialisk friskalare. BL 17: 147 (1849). (tillf.) med anslutning till FRI 5, om frireligiös person; jfr -MICKEL. Strindberg Hems. 45 (1887). Israeliter, friskalare och mormoner. Dens. GötR 211 (1904). —
(5 a) -SKARA. [efter t. freischaar] jfr -KÅR. AB 1845, nr 86, s. 2. En krigshär utan disciplin är ingen krigshär. Det är blott en samling friskaror. Jungstedt Miliss. 15 (1901). Anm. Anv. av ordet klandras i Vinterbl. 1853, s. 171.
Ssgr: friskare-chef,
-krig,
-tåg. —
-SKILLING. [fsv. fridhskillinger (fri-), ”fridskilling”; formen fri- är en ombildning av det urspr. frid-, närmast i anslutning till FRI 27 d]
1) (i sht förr) kam. (i vissa städer ännu utgående) avgift som vid köp l. byte av fast egendom å stads ofria grund erlägges till stadskassan (i ä. tid till fogden o. rådet); jfr TRETTIONDE-PÄNNING samt FRID-SKILLING. AJGothus ThesEp. 3: 76 (1619). ”Friskilling” .. gafs för att å den förvärfvade tomten vinna en äfven från stadens sida fri och säker besittning. Nordström Samh. 2: 674 (1840); jfr 2.
Ssg: friskillings-pänningar, pl. —
(30) -SKJUTS. gratisbefordran (eg. med häst o. vagn); utom skämts. o. vard. bl. om det förr allmogen åliggande besväret att utan ersättning fortskaffa (skjutsa) person som reste i kronans ärende; jfr -GÄSTNING. OSPT 1687, nr 43, s. 8. (Båten) kom som beställd, det betyder friskjuts hem. TurÅ 1912, s. 94. —
-SKOTT. [jfr d. friskud, t. freischuss, fr. coup franc] (föga br.) om friskytts skott (se -SKYTT 2). Möller (1790). 2NF (1908). —
-SKYTT.
1) [jfr t. freischütz, fr. franc-tireur] (i fråga om ä. förh.) till 5 a: person (skytt) tillhörande en frikår. It parti snaphaner eller stråtenröfware, them man kallade danske konungens Frjskytter. Spegel Dagb. 62 (1680). HH XVIII. 3: 73 (1722). 2NF 26: 99 (1917).
2) [jfr d. friskytte, t. freischütz] möjl. urspr.: mästerskytt (jfr FRI 5 b slutet); enl. folktron: skytt (jägare) som på grund av förbund med djävulen med sin kula träffar vad han önskar. Lindfors (1815). Friskytten, Skådespel i Tre Akter med Sång .. Musiken af .. Weber. Öfversättning. Klemming DramLitt. 225 (boktitel fr. 1823). Landsm. VIII. 3: 427 (c. 1900).
(10) -SLÄPPA. (†) släppa lös. Ehrenadler Tel. 139 (1723; bildl.). KKD 8: 135 (1734). Cavallin (1875). —
(21) -SPARK. [liksom d. frispark efter eng. fres kick] fotboll. spark vid vars utförande det motsatta lagets spelare skola befinna sig på minst 10 yards avstånd från den som utför sparken och icke få röra bollen förrän den rullat; vanl. bl. om dylik spark som beviljas ett av de spelande lagen på grund av att det andra i ngt avs. överträdt reglerna. Balck Idr. 1: 138 (1886). ReglFotb. 10 (1891). —
(30) -SPEKTAKEL. (†; se dock slutet) gratisföreställning (å teater). DA 1825, nr 151, s. 1. Börjesson Brödr. 60 (1861). särsk. (fullt br.) bildl.: ”folknöje” (som fås gratis), ”tillställning”, ”skoj”. Jag (kan) .. aldrig klaga öfver brist på åhörare (vid dimissionshögtidligheterna i Växjö skola). Det är ett frispektakel som ej gerna försummas. Tegnér (WB) 8: 208 (1837). —
(16 b) -SPRÅK. (†) frispråkigt, äv., med anslutning till FRI 20, oförskämt tal. VDAkt. 1695, nr 1080. Dalin Arg. 2: 448 (1734, 1754). —
(16 b) -SPRÅKARE. (numera knappast br.) frispråkig man. Dalin Arg. 1: 34 (1733, 1754). Börjesson Statshv. 29 (1866). LoW (1911). —
(jfr 16 b) -SPRÅKIG. som yttrar sig l. säger sin mening oförbehållsamt l. rent ut; äv. med anslutning till FRI 20: som icke skräder orden, som i sitt tal överskrider gränserna för det passande. Geijer I. 3: 129 (1825). Järta VSkr. 2: 198 (1846). Björkman Chaucer 170 (1906). —
-SPRÅKIGHET—00~2 l. ~200. sbst. till -SPRÅKIG. Meurman (1846). Framställningssättet är .. prägladt af en välgörande friskhet och frispråkighet. KyrkohÅ 1909, MoA s. 174. —
-STAD. (fri- 1541 osv. friye- 1541) jfr FRID-STAD.
1) (i fråga om utländska förh.) till 4: stad som lyder omedelbart under centralregeringen; särsk. (numera föga br.) om de fria städerna i tyska riket (se FRI 4 a). Schroderus Os. III. 2: 51 (1635). Öfwer heela Tyskland (räknas) .. 21 Frijstäder. Rålamb 4: e (1690). 2NF 30: 1029 (1920; om vissa städer i Ungern).
2) (förr) till 21 b γ: stad med särskilda företrädesrättigheter i fråga om näringsfrihet; särsk. i namnet Eskilstuna fristad (1771—1879); jfr -KÖPING. PH 9: 716 (1771). Tammerfors .. blef stad 1775, fristad 1821. Finland 36 (1893). (Efter c. 1800 göres) knappast någon saklig skilnad .. mellan nya köpingar och nyinrättade ”fristäder utan egen domsrätt”. HRosman i BrFörordnKöpingar XIII (1904).
3) [delvis (särsk. i den bildl. anv.) till STAD i bet.: ställe, plats] (förr; jfr dock slutet) till 29 c β: plats (stad, kloster, kyrka o. d.) där en person som begått ett brott icke kan gripas o. ställas till ansvar för sitt brott; jfr ASYL 1. J (skolen) vthwälia städher som friyestädher skola wara, ther vthi fly må then som någhon medh wådha j hiäl slåår. 4Mos. 35: 11 (Bib. 1541). BtKännVLand 2: 136 (1760). (Marstrand) förklarades .. (år 1775) för en fristad, der alla, som flytt ur Sverige för gäld (m. m.) .., skulle få slå sig ned utan fara för sig sjelfva och sin egendom. NF 20: 848 (1897). särsk. (fullt br.) mer l. mindre bildl.: plats där man är skyddad för fara o. förföljelser, där man i sorg o. bedrövelse finner lugn o. frid o. d., tillflyktsort; äv.: ”hem”. Rudbeckius Luther Cat. 87 (1667). Bortom mörka grafvens port / Min fristad är belägen. Ps. 1819, 47: 9. Island blef den gamla skaldekonstens. likasom de gamla sedernas, fristad och hem. Strinnholm Hist. 2: 403 (1836). Landsflyktig från sitt eget rike, hade Stanislaus haft en fristad i Sverige. WESvedelius i SAH 55: 317 (1878). —
-STADS-RÄTT, r. l. m. (förr) till -STAD 3: asylrätt (se d. o. 1). Gyllenborg Bält. 7 (1785). Kolmodin TacAnn. 1: 266 (1833). Nordström Samh. 2: 403 (1840). —
(6) -STAT. särsk.: republik; numera i sht i uttr. den isländska fristaten, om det forntida Island, så länge det var självständigt. Wulf Köppen 1: 240 (1799). (England) fann .. sig föranlåtet att genom freden år 1783 medgifva de Amerikanska fristaternas oafhängighet. LbFolksk. 485 (1868). —
(31) -STUND. ofta i pl.: kort(are) fritid. MeddNordM 1897, s. 101 (cit. fr. 1712). Sina fristunder från boken och kroppsöfningarna tillbragte .. (Nero) med att måla, modellera, gravera och idka skaldekonst. Rydberg RomD 54 (1877). särsk. = -KVART. Hasselquist Resa 114 (1751). PedBl. 1875, s. 93. —
(jfr 21 b β α') -STÅ. (†) stå (ngn) fritt, vara tillåtet. GR 13: 159 (1540). Stiernman Com. 3: 694 (1668). —
-STÅENDE, p. adj. (fritt- 1817—1841)
1) till 23: som icke omedelbart sammanhänger med l. står i förbindelse med ngt annat. Carlberg SthmArchitCont. D 3 b (1740). Fristående spaljé. 2NF 26: 474 (1917). särsk.
a) konst. till 22 b. Carlberg SthmArchitCont. F 3 b (1740). Fristående kolonner. Brunius GotlK 3: 187 (1866). Fristående skulptur. NF 15: 1072 (1891).
b) språkv. om ord, äv. om satsförkortning, sats m. m.; särsk. i uttr. bestämd fristående artikel, om den bestämda artikeln den, det, de (motsatt: bestämd vidfogad l. suffigerad artikel), jfr BESTÄMD 8 a β β'. Schiller SvSpr. 5 (1855). Beckman SvSpr. 218 (1904).
2) gymn. till 24 b. Ling Regl. 5 (1836). Fristående gymnastik och apparelj- eller redskapsgymnastik. Wide MedGymn. 2 (1895).
3) bildl.: som icke ingår i ett större sammanhang, isolerad; som bildar ett avslutat helt för sig, självständig. Järta VSkr. 2: 31 (1826). (Detta) är .. icke en enstaka och fristående företeelse. Agardh BlSkr. 2: 191 (1846). Tingsten o. Hasselrot 48 (1902). —
-STÄLLA, -ning (i bet. 3).
1) (†) till 10: befria ur fångenskap; äv. bildl. Schroderus Os. III. 2: 30 (1635). HH XVIII. 3: 75 (1735).
3) skogsv. till 23 c, 25: gm gallring l. uthuggning skaffa öppen plats rundt (ett träd l. en planta); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Topptorka uppstår ofta hos träd, som hastigt bli fristälda efter att en längre tid ha växt i slutet stånd. Cnattingius Skogslex. 126 (1877, 1894). SkogsvT 1909, Fackupps. s. 202. —
-SVÄVANDE, p. adj. (fritt- 1858) (mindre br.) till 24: fritt svävande. Planeterna äro i rymden frisväfvande kroppar. Lindhagen Astr. 557 (1861). 2NF 33: 480 (1922). särsk. (†) bildl. med anslutning till FRI 12. Laglöst frisväfvande styl. Hjärne DagDrabbn. LXXXIV (i handl. fr. 1804). CTengborg hos Hammarsköld SvVitt. 1: 375 (1818). —
1) till 27: befria (ngn från ngt); numera bl.: lösa (ngn från en förpliktelse, en förpliktande auktoritet o. d.); numera nästan bl. refl. Alle .. (kejsar Fredriks) Vndersåter (blevo) frijsagde ifrån theras Trooheets och Lydnos Eedh. Schroderus Os. 2: 716 (1635). Om Högvördige Herr Doctoren och Biskopen .. behagade frisäja mig från den så kallade Examen Pastorale. VDAkt. 1751, nr 61. Quennerstedt StrSkr. 2: 341 (1903, 1919). särsk.
a) (†) i uttr. frisäga ngn från hans synder o. d., om skriftefader: avlösa l. absolvera ngn. Balck Ridd. K 2 b (1599). Rönigk Fresenius 30 (1753).
b) (i fråga om ä. förh.) förklara (lärling, gesäll) vara löst (från sitt lärlingsförhållande till mästaren), förklara (ngn) utlärd; jfr FRI 5 b slutet. VRP 9/6 1729. Den 26 juni 1740 blef .. (J. T. Ronander) ”frisagd och lösgifven” samt erlade sin utskrifningsafgift. MeddSlöjdf. 1884, s. 63 (cit. fr. 1740). Nyrén Charakt. 19 (c. 1765).
2) (numera mindre br.) till 28: förklara (ngn) oskyldig (i fråga om en beskyllning l. anklagelse l. till ett fel som lagts honom till last), fria; numera bl. i allmännare anv., förr äv. om frikännande inför rätta; numera ofta refl. GR 11: 265 (1537). VRP 1605, s. 110. (Schartaus predikningar) kunna (icke) frisägas från en viss tyngd och kärfhet. GBilling i 3SAH 25: 336 (1913). —
(30) -SÄNG. eg.: säng å sjukhus för vilkens begagnande (ävensom för vård och mat under vistelsen på sjukhuset) ingen avgift behöver erläggas; numera allmännare: friplats å sjukhus (vanl. tillkommen gm donerade medel). Möller (1790). —
-TAGA, -else (†, Tegnér (WB) 6: 299 (1830), Klint (1906)), -ning (†, Tigerhielm 59 (1867), Schulthess (1885)).
1) till 10: befria. I ett nu störtade folkmassan fram och fritog (den anhållne). SD(L) 1902, nr 179, s. 5.
2) till 27: befria (ngn från ngt); numera nästan bl.: lösa (ngn från en förpliktelse o. d.). GT 1788, nr 114, s. 3. Svenska och utländska örlogsfartyg äro fritagna från alla karantänsafgifter. SFS 1905, nr 46, s. 13. 1Kon. 15: 22 (Bib. 1917).
3) till 28: förklara (ngn) oskyldig (i fråga om en beskyllning l. en anklagelse l. till ett fel som lagts honom till last); äv. refl. Rydén Pontoppidan 32 (1766). Den svåra sedliga förvirring, varifrån Byron numera icke kan fritas. Hallström LevDikt 113 (1914). —
-TALARE. (†)
2) till 16 b: frispråkig man. Philolalus Parrhesiastes eller den pratsjuke fritalaren. Rothman (1760; tidskriftstitel). Schulthess (1885; med hänv. till frispråkare). —
(16 b) -TALIG. (-talug Barckhusen Cotossichin 158 (1669)) (föga br.) frispråkig. Schroderus Os. 1: 729 (1635). Tersmeden Mem. 2: 87 (1735). I umgänget äro .. (vallonerna) öppna och fritaliga. 2NF 31: 528 (cit. fr. c. 1850). —
-TALIGHET—00~2 l. ~200. (föga br.) sbst. till -TALIG. RP 4: 38 (1634). (Strindbergs) ofta okynniga fritalighet (i ”Giftas”). 2NF 27: 387 (1918). —
-TID.
1) med. till 27: tid under vilken man är fri från en (periodiskt uppträdande) sjukdom (i sht frossa). VeckoskrLäk. 5: 30 (1784). UppsLäkF 1904—1905, s. 221.
2) till 31; särsk.: tid då lärjunge ej går i skolan. Tegnér (WB) 5: 302 (1825). TjReglArm. 1889, s. 370. —
(14) -TOK. (†) tok som svärmar för frihet. En skräckelig hop Wurmar, Republiquens Fri-tokar, ser man .. gå af och til. Dalin Arg. 2: 85 (1734, 1754). —
Ssg: fritomte-köp(s)-medel. kam. SvT 1852, nr 149, s. 2. Fritomteköpmedel, en inkomst för vissa städer vid friköp af ofria tomter. NF (1882). —
(23, 26) -TRAPPA. byggn. (ofta praktfull, stundom dubbel) trappa som, anbragt utanför en byggnad, leder upp till dennas (huvud)ingång. Bagge Wendt 62 (1835). Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 26 (1908). —
(16 d) -TRAVARE, m. l. r. (bildl. m.). (†) snabb travare; jfr -SKALARE 1 a. Lind (1749). Topelius Läsn. 8: 33 (1896). särsk. bildl., övergående i bet.: fribytare (se d. o. 3). SvMerc. 1: 80 (1755). —
(14) -TÄNKANDE, p. adj. (föga br.) participbildning till förb. tänka fritt; förr äv. adj. till -TÄNKARE o. -TÄNKERI. Bælter GudsS 4 (1751). Rysslands fritänkande ungdom och intelligens. Steffen Krig 1: 194 (1914). —
(14) -TÄNKARE. [liksom d. fritænker o. t. freidenker ytterst efter eng. free-thinker] person som tänker fördomsfritt o. framför allt i sitt tänkande icke är bunden av det hävdvunna; nästan bl. (numera uteslutande) i fråga om religionen; under 1700-talet o. början av 1800-talet i sht om anhängare av deismen, deist; numera bl. (vard.) allmännare: gudsförnekare, ateist. Serenius X 4 a (1734). Herr Prosten Wikmans Tractat emot Fritänkare (dvs. Wijkman Undersökning Af den Christna Religions sanning, Till försvar mot Deisteriet (1778)). SP 1778, s. 51. Herr doktor, flärd är mycket, som vi dyrke, / Och bland fritänkare är jag visst en. Runeberg 2: 111 (1848). Därs. 119. (Ynglingen) gick omkring och inbillade sig mycket och läste böcker och var fritänkare. Ekholm Torp. 16 (1923). —
(14) -TÄNKERI1004, äv. 0104; jfr -TÄNKARE. Browallius PVetA 1747, s. 27 (”72”). Från England öfvergick detta fritänkeri (dvs. deismen) till Frankrike. Cornelius LbKyrkoh. 81 (1860). —
(14) -TÄNKERISK l. -TÄNKERSK. (-kerisk Strindberg. -kersk Levertin) [efter d. fritænkersk o. t. freidenkerisch] (föga br.) adj. till -TÄNKARE o. -TÄNKERI. Strindberg Blomst. 95 (1888). Levertin G3Dag. 48 (1896). —
(14) -TÄNKERSKA. (föga br.) jfr -TÄNKARE. Meurman (1846). Wirsén Krit. 83 (1887, 1901). Auerbach (1908). —
(27, 31) -VAKT. sjöt.
1) abstr.: tid då ombord vaktgörande person är ledig från vaktgöring. Ha frivakt. ReglFl. 1875, 3: 175. Janson Par. 99 (1900).
2) koll., benämning på de personer som vid varje särskilt tillfälle ha frivakt (i bet. 1). Gosselman SNAmer. 2: 68 (1833). —
-VAKTARE. [avledn. av -VAKT] sjöt. person som ombord ej deltager i vaktgöring, ss. kock, läkare o. d. Andersson Verldsoms. 1: 15 (1853). Wrangel SvFlBok 374 (1898). —
(31) -VECKA. särsk. om den vecka (i slutet av oktober) som tjänare (vid ombyte av tjänst) enl. tjänstehjonsstadgan skola ha ledigt. VDAkt. 1707, nr 740. BtRiksdP 1828—30, VII. 2: nr 54, s. 51. —
(30) -VIKT. järnv. det antal kilogram (skålpund osv.) som en resandes resgods får väga utan att särskild betalning därför behöver erläggas. NF 18: 287 (1894). 2NF 13: 452 (1910). —
-VILJA, -VILLIG, -VILLIGHET, se d. o. —
-VILLKORLIG. adv. -en. (†) som står i var o. ens fria skön att göra l. låta; rörande vilket man har full handlingsfrihet. Frijwilkorligha ceremonier. KyrkohÅ 1901, MoA s. 250 (cit. fr. c. 1615). (Jag) tror mig i öfrigt, uti frivilkorliga ting, äga rättighet at frivilkorligen tänka. Tessin Bref 2: 161 (1754). SvMerc. V. 2: 62 (1759). —
(5 a) -VOLONTÄR. (förr) mil. krigsman som icke tillhör en trupps ordinarie manskapsstyrka l. befälskader; särsk. officersaspirant som i o. för sin utbildning tjänstgör som menig. SP 1779, s. 456. Tersmeden Mem. 1: 83 (c. 1780). Porthan BrefSamt. 1: 144 (1788). —
(16) -VÅGEN. (knappast br.) förvägen, vågsam; djärv. Wennerberg 3: 11 (1883). Fröding ESkr. 2: 228 (1895). —
-ÅR. särsk. till 27: år då man åtnjuter befrielse från ngn tunga, särsk. arrendeavgift; jfr FRIHETS-ÅR. Möller (1790). SLorS 7: 50 (1892). särsk. (sedan Bib. 1917 icke längre i sv. bibelöv.) under gamla testamentets tid: vart femtionde år (närmast efter det sjunde sabbatsåret), jubelår; jfr KLANG-ÅR. 3Mos. 25: 10 (Bib. (1541). Guds rikes inbrytande friår. Beskow Pred. 6 (1901; bildl.).
B (†): FRIE-MAN, -STAD, se A.
C (föga br.): FRITT-STÅENDE, -SVÄVANDE, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content