[jfr d. ligedan, nor. likedan; av LIKA, adj. o. adv., o. DANN]
1) som är av samma art l. beskaffenhet l. utseende l. färg o. d. (som ngn l. ngt); som fullständigt överensstämmer med ngn l. ngt; ss. adv.: på samma sätt. Likadan som, äv. med ngn l. ngt. Hon var klädd i blå dräkt och likadan hatt. Brenner Dikt. 1: 226(1709, 1713). Och inom dagar tre, (skulle Kristus) förfärdiga en annan (helgedom), / I ståt, i herlighet, i storlek likadannan. Dens. Pijn. 42(1727). (I menageriet) voro två stora bruna björnar, likadana med den där snälla, som Greta hade ridit på en gång. Beskow Greta 21(1901). Tycker inte du likadant? Mörner Liv 96(1925).
2) som alltid l. fortfarande företer samma egenskaper l. utseende; oförändrad; enahanda. Han är likadan trots allt. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 454(i handl. fr. 1618). At hvarje glob (vid världens skapelse) til rundad skapnad bilda; / Och ingen til quadrat (osv.) .. / .. — det var, om man skall säga sant, / Så fattigt och så likadant. Kellgren 2: 76(1790). Gabriel satt (fortfarande) likadan. Hallström El. 50(1906).
Avledn.: LIKADANHET, r. l. f. (lik- 1775—1846. lika- 1794—1853) (†) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara likadan. 1Saml. 6: 720(1775). Enformighet och likadanhet. Bremer NVerld. 2: 447(1853).
SAOB
