[sv. dial. liks (Medelp.), ändå, snarast utvecklat ur LIKASÅVÄL;jfr med samma bet. sv. dial. lik, licka, likul (av LIKAVÄL)]
(i vissa trakter av norra Sv., starkt bygdemålsfärgat) likaväl, lika gärna; äv.: ändå, i alla fall, likväl. Då kan du liks vara där du är. Högberg Vred. 1: 8(1906). Då du liks är i grytan kommen, så kan du liks i grytan ligga. Dens. Storf. 221(1915).
Ssgr (†): LIKS-GOD. tämligen god? Columbus Ordesk. 18(1678; uppl. 1908; anfört utan angivande av bet.). —
SAOB
