publicerad: 1940
LIKNELSE li3knelse2, r. l. f. l. m. ((†) n. SkinnkamRSthm 1561 E, s. 79); best. -en; pl. -er (G1R 28: 177 (1558) osv.) ((†) = (sannol. ss. n., Mat. 13: 10 (NT 1526), Phrygius HimLif. 86 (1615))).
Ordformer
(lichn- 1558—1648. lickn- 1559—1650. lijckn- 1541—1715. likn- (-ij-, -j-) 1526 osv. -else (-ll-, -ss-, -sz-) 1526 osv. -ilse (-sz-) 1526—1561).
Etymologi
[fsv. liknilse, n. o. f., motsv. d. lignelse (ä. d. äv. liknelse), nor. lignelse; jfr mnt. likenisse; vbalsbst. till LIKNA]
1) likhet, överensstämmelse; numera bl. (ngn gg arkaiserande i vitter stil) i uttr. hava liknelse med (förr äv. till) ngt; jfr LIKNA 1. VarRerV 70 (1579). Ordetz Ida liknelsze med Juda. Rudbeck Atl. 1: 770 (1679). Adelheim kände i hjertat något, som hade liknelse till ett samvetssår. Zeipel Set. 1—2: 234 (1847). VLitt. 1: 22 (1902). — särsk. (†) konkret.
2) (†; se dock b) utseende; yttre form l. gestalt l. skepnad; daning, skapnad. 1Kor. 15: 49 (NT 1526; Bib. 1917: gestalt). Kortare Trää af åthskillige Lijknelser. Hadorph Catal. 23 (1690). Fruchtbar Trän wexa .. (vid Kinnekulle) i liknelse af wild Skog. Swedenborg RebNat. 1: 7 (1719). Tegnér Armfelt 3: 440 (1887). Björkman (1889). — jfr DJUR-, DUVO-, MÄNNISKO-LIKNELSE m. fl. — särsk.
a) i uttr. bära liknelse av ngn l. ngt l. ngts liknelse, ha utseende av l. likhet med ngn l. ngt, likna ngn l. ngt; närmande sig bet. 1. Vthj ytersta tijdhen skal en Vnderligh Stierna vpkomma hwilken bär fyro Diurs lijknelse. Bureus NordlL 39 (1644). Callerholm Stowe 45 (1852).
b) om yttre gestalt l. skepnad av ngn l. ngt varunder övernaturligt väsen o. d. enligt primitiv uppfattning visar sig l. uppträder; numera bl. (gg ngn arkaiserande) i uttr. i liknelse av (förr äv. som) ngn l. ngt l. i ngns l. ngts liknelse. LPetri 1Post. L 1 a (1555). Samma Trål-karl reste (till Island) uti en Hwal fisks liknelse. Peringskiöld Hkr. 1: 241 (1697). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 226 (1863; efter handl. fr. 1634). Östergren (1931).
c) om yttre form l. gestalt l. skepnad av ngt (l. ngn) ss. förebild l. mönster; särsk. i uttr. efter l. i (ngts) liknelse l. (ut)i l. till liknelse av l. efter (ngt). Tryter tig Runnebär åt tina Donor, gör små Knappar i Liknelse effter Runnebär. IErici Colerus 1: 317 (c. 1645). En stoor Fontain, vthi lijknelse aff ett Bärg. RelUlrEleonIntågh 1680, s. A 3 b. Dhe baka en brödzbulla effter en galtz liknelse. Rudbeck Atl. 2: 229 (1689). Fahlcrantz 2: 75 (1825, 1864).
d) om ngn l. ngt som uppfattas ss. typ för ngt; jfr 3. Man såg uti dig (dvs. Adalriks broder) en liknelse af de fordna kämpar, som segrade med ähran i bröstet och styrckan i händerna. Mörk Ad. 1: 17 (1742). Därs. 2: 40 (1744).
3) (†) gestalt (se d. o. 3), väsen l. person (ss. förebild); förebild.
a) gestalt (se d. o. 3), varelse, väsen, person; spökgestalt, vålnad. Herren taladhe medh idher mitt vthu eelden, Hans ordz röst hörden j, men ingen lijknelse såghen j vthan röstena. 5Mos. 4: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: gestalt). Därför är du ingen människa heller ..; du är en skråpuk, en liknelse, ett torrt skinn. Strindberg NSvÖ 1: 139 (1906). — särsk. i förb. med bestämning angivande den yttre skepnaden av väsendet. Walborg sågh Margretas lijknelse j sitt fähuus. BtFinlH 2: 367 (1678). Högberg Vred. 1: 57 (1906).
b) (väsen l. person ss.) förebild; särsk. dels om Guds väsen ss. förebild för människan, dels om Adam ss. förebildande Kristus. Adam, huilkin som är hans lijknilse som tilkommande war. Rom. 5: 14 (NT 1526). Gudh skapte menniskiona, och giorde henne effter Gudz lijknelse. 1Mos. 5: 1 (Bib. 1541). — jfr EFTER-, FÖRE-LIKNELSE.
4) (†) ngn l. ngt som äger väsentlig likhet med ngn annan l. ngt annat; särsk. i fråga om likhet med ngn l. ngt som tänkes ss. förebild: avbild. Allena offuer thessa stoodh een diwp natt, hwilken war een lijknelse til thet mörker, som offuer them komma skulle. Vish. 17: 21 (Bib. 1541). I dok inhöljer den stigande natten / Templet, som nyss en liknelse var af skapelsens stjernsal. Atterbom Lyr. 3: 183 (1829). Fahlcrantz 3: 189 (1864). — särsk.
a) om ngt sinnligt l. jordiskt ss. motsvarighet till ngt osinnligt; återspegling. Geijer I. 5: 34 (1810). All sjukdom är i den yttresinnliga verlden det Ondas liknelse. Atterbom PhilH 259 (1835).
b) motsvarighet, motstycke. SvLittFT 1834, sp. 830. Denna egna känsla, hvartill vi erfara en liknelse, då vi blicka ned i ett framforssande vatten. Kullberg SBer. I. 1: 61 (1847). Hwasser VSkr. 3: 323 (1858).
5) (†) sinnebild, symbol. (Äktenskapet) är een lijknelse och itt egentligit beläte til then contract och deelachtigheet som är emellan Christum och hans Försambling. LPetri KO 51 a (1561, 1571). Ideens liknelser eller sinnebilder. Atterbom PhilH 106 (1835). Cygnæus 2: 302 (1863).
6) (†) avbildning; bildstod, porträtt; äv.: utkast till tavla; äv. om handling som avser att imitera ngt. OPetri 1Und. a 4 b (1526). Såsom goda målare .. i förstone utkasta någon lijknelse till thet, the wela måla. KyrkohÅ 1931, s. 224 (1540). Så må j nu göra liknelse effter idhra ardzar, och effter idhra möss. 1Sam. 6: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: avbildningar). (K. XI) sina häärar pröfvar / Med lijknelser af krig (dvs. fälttjänstövningar), hvad the i krig förmå. TRudeen Vitt. 157 (1696). Åt den thebanske Herakles offrades .. (av den fattige) äplen, utskurna till liknelser af får. Palmblad Fornk. 1: 442 (1844). Hagberg Shaksp. 1: 376 (1847). — jfr EFTERLIKNELSE.
7) förhållandet att ”likna sig till” ngt (se LIKNA 4 a α); anledning att vänta l. förmoda l. antaga att ngt skall inträffa l. att det förhåller sig på visst sätt; utsikt; sannolikhet; numera bl. ngn gg (arkaiserande) dels i uttr. det är ingen liknelse till ngt o. d., dels i uttr. efter (förr äv. med) all liknelse, efter all sannolikhet. Att ther skall ware god lijknelsze till malm. G1R 16: 733 (1544). HC11H 7: 114 (1697: efter all liknelse). At få Ryssarne fast, är liten liknelse. Hermelin BrBarck 159 (1708). Höpken 2: 97 (1748: med all liknelse). Denna plats (dvs. Lycksele) har liknelse till att blifva en köping. VLS 47 (1884). Östergren (1931).
8) (numera knappast br.) ngt som ser ut att vara ngt. ConsAcAboP 3: 33 (1665). Någon gång ser man på .. (brakteaterna) liknelser till runskrift. Holmberg Nordb. 268 (1852). Wulff Leopardi 172 (1913). — särsk. (†) närmande sig l. övergående i bet.: sken; bländvärk. HC11H 14: 118 (1668). Den, som med et nygirigt öga ransakar jordenes inra växter, blifver ofta af sken och liknelser sviken. Mörk ÅmVetA 1752, s. 16. Thenne toma liknelse af heder, som Rangen utstakar. FörordnLag. 12/11 1766, s. B 2 b. Rosenstein 1: 129 (1789).
9) tillstymmelse l. ansats (till ngt), spår l. gnista l. skymt l. aning (av ngt); numera bl. (i vissa trakter, vard.) i (till innebörden) nekande sats i uttr. liknelse till ngt. SkrGbgJub. 6: 166 (1590). (Malmtillgången i gruvan) hafwer .. så aftagit, at där icke en gnista eller ringaste liknelse af widare Malm synes. HC11H 12: 145 (1697). I dag hafva vi haft en liten smula liknelse till vår. VDAkt. Brev 21/4 1847. Minsta liknelse till skymf, kändes och leds lika af båda (ynglingarna). Carlén Skuggsp. 1: 3 (1861, 1865). Östergren (1931).
10) ngt som (kan) uppfattas l. tolkas ss. tydande på ngt l. ss. görande ngt sannolikt l. rimligt, tecken; utom ss. jur. (se a) numera bl. (föga br.) i nekande sats. KyrkohÅ 1931, s. 243 (1540). Swedberg SabbRo 1653 (1689, 1712). Inga liknelser till en förbättring. Auerbach (1911). Östergren (1931). — särsk.
a) jur. omständighet som gör ett faktum (som skall bevisas) sannolikt, bindande omständighet, indicium; ofta i uttr. bindande liknelser (och omständigheter) l. sannolika skäl och liknelser, förr äv. i uttr. stor(a) liknelse(r) l. små liknelser. Thå sade henric hono[m] mong stycke vnd[er] øghone[n] som wore ganska stoor liknelse th[e]r til. OPetri Tb. 249 (1528; uppl. 1929). RB 17: 30 (Lag 1734). Att då sannolika skäl och liknelser förefunnes för det antagande, att (osv.). 1NJA 1874, s. 348 (1873). Bevis eller liknelse mot viss person såsom gärningsman. SFS 1920, s. 219.
b) (†) utseende l. beskaffenhet hos ngt som synes tyda på ngt; närmande sig 1 l. 2. G1R 29: 178 (1559). (Stenarten) har ingen metallisk egenskap, fastän den har därtil mycken liknelse. SvMerc. 1765, s. 122.
c) (†) om spår l. lämningar l. ruiner (efter ngt). Hadorph BiärkR Föret. 3 a (1687). Ett högt Bärg .., theräst synes Liknelse, effter en stor Bygnad ock Mur. Œdman Bahusl. 195 (1746).
11) sammanställning l. jämförelse av två l. flera ting l. personer med varandra (ofta för att värdera dem i förhållande till varandra), förliknande av ngt l. ngn vid ngt l. ngn; numera bl. (i vissa trakter, vard.) i uttr. utan (all) liknelse (förr äv. över all liknelse), utan jämförelse, utan like; jfr LIKNA 7, 8, 9. SvRStBesl. 1638, mom. 7. (Jag) tackar .. Hr Secreteraren för en så hederlig liknelse emellan Tacitus och mig. Höpken 1: 426 (1773). (Skalden Elgströms) egen liknelse af sig sjelf vid lampan, som flämtar med dubbelt lif (osv.). Atterbom Minnest. 2: 117 (1847). Öfver all liknelse motbjudande. NordT 1884, s. 327. Det var ett herrans elände utan liknelse. Andersson Kolarhist. 116 (1914). — särsk. (†) konkretare, om till belysande jämförelse uttaget exempel. (Hövitsmannen i Kapernaum) tager ock liknelse af sina krigzknechtar och tienare. Swedberg SabbRo 696 (1697, 1710).
12) bildligt uttryck l. bildlig framställning som avser en tankes l. en föreställnings åskådliggörande genom jämförelse; jfr LIKNA 7. Alla liknelser halta. Adlerbeth FörslSAOB (1798); jfr HALTA, v.2 2 f. UNT 1920, nr 7670 B, s. 5. — särsk.
a) (i fackspr.) bildligt uttryck som utgöres av en (utförd) jämförelse; förr äv. i vidsträcktare anv.: bildligt uttryck (metafor, allegori o. d.). Lijknelser pryda ett Taal skenbahrligen. Schroderus Comenius 753 (1639). Möller (1745). Dygdereglor, upstälde i antitheser och tvungne liknelser. Kellgren 3: 209 (1793). Wellander RiktSv. 624 (1939).
b) kort, enkel berättelse (med ämne från naturen l. vardagslivet) ss. åskådliggörande bild, parabel. Jesus' liknelser. Mat. 13: 10 (NT 1526). (Jesus) undervisade dem mycket i liknelser. Mark. 4: 2 (Bib. 1917).
c) (†) i uttr. i l. genom liknelse, i bildlig mening. Schroderus Os. 1: 160 (1635). (Kalvinisterna) wilja intet taga orden som de lyda (i bibeln), utan i liknelse och figurlig mening. HC11H 8: 177 (1693).
Ssgr: (11) LIKNELSE-LEK. (i sht förr) lek varvid en person går omkring till de övriga och låter var och en uppgiva vad han liknar en annan vid. Lenngren (SVS) 2: 186 (1796). Norman GossLek. 342 (1878). —
(12) -VIS, sbst. o. adv.
1) (†) sbst.; i uttr. (ut)i liknelsevis, = 2. L. Paulinus Gothus ThesCat. 345 (1631). Mannen talar i liknelsevis. Sahlstedt Hoffart. 38 (1720). Serenius (1741).
2) adv.: med l. i liknelser, ss. en liknelse; bildligt, allegoriskt, symboliskt. Metaphorice eller lijknelse wijsz. RelCur. 43 (1682). Är det emellertid blott liknelsevis som allt detta måste böra förstås. Leopold 4: 202 (c. 1820). Liknelsevis talat. Ebr. 11: 19 (Bib. 1917).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content