publicerad: 1940
LIKTA, v. -ade.
Ordformer
(-cht- 1633. -gt- 1741. -kt- 1790—1911)
Etymologi
[liksom d. lægte (ä. d. äv. ligte) av nt., holl. lichten, eg.: lyfta (upp), varav t. lichten, motsv. inhemskt t. leichten, eng. lighten (se LÄTTA, v.). — Jfr LÄKTARE, lastpråm]
(†)
1) upplåna. Elljest vill han skriffva till sin egen karl i Holland, dhet han .. lichtar honom så monge penninger på Hamburg, att (osv.). RP 3: 201 (1633).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content