publicerad: 1940
LISA li3sa2, v.1 -ade (OPetri Kr. 169 (c. 1540: lijsade, p. pf. pl.) osv.) ((†) pr. sg. -er PErici Musæus 2: 38 a (1582), VDAkt. 1674, nr 127. ipf. -te Forsius Fosz 411 (1621). sup. -t Lagerlöf Vitt. 51 (1677). p. pf. lis't Runius (SVS) 1: 254 (1713)). vbalsbst. -ANDE, -NING (†, RP 14: 351 (1650), Kolmodin QvSp. 2: 315 (1750)).
Ordformer
(lijs- c. 1540—1751. lijss- 1648—c. 1712. lis- 1527 osv. liss- (-sz-) 1532—1656. lys- 1609—1655)
Etymologi
[fsv. lisa; jfr sv. dial. lisa, ä. d. lise, nor. dial. lisa; av feng. līðsian, līssian, (meng. lissen), lindra, mildra, lugna; intr.: lindras, bliva lugn; avledn. av LISA, sbst.]
1) göra (ngt) mildare l. mindre svårt l. kännbart l. besvärligt, lindra, mildra.
a) (numera bl. i högre stil, föga br.) med avs. på kroppslig smärta l. plåga l. sjukdom, förr äv. med avs. på hunger l. betryck l. sorg l. bekymmer o. d.: bringa lindring l. lättnad i (ngt), lindra. Koppan kan .. leena och lijsa werken. BOlavi 182 a (1578). Forsius Fosz 244 (1621; med avs. på hunger). Vår ängslan öpning fick, vår sorg sig kände lisad / Deraf, at (osv.). Kolmodin QvSp. 2: 393 (1750). Deras bekymmer (hade) genast blifvit lättad och lisad. Höpken 2: 377 (1761). Hildebrand Medelt. 1: 11 (1879). jfr: Lindre, lise / Sångens yra / Villervalla / Kungens dyra / Griller alla! Fahlcrantz 2: 120 (1826, 1864).
b) (†) med avs. på möda l. arbete osv.: lindra, underlätta; äv. med indirekt personobj.: lätta arbetet för ngn, befria ngn från arbete osv. Du må nu tacka migh, / Att iagh din resa lysar digh. Asteropherus 32 (1609). (Några personer) som honom hans Embete lijsa kunde. HSH 31: 459 (1662). Jag vill lisa ditt omak. Widegren (1788).
c) (†) med avs. på ekonomiskt trångmål o. d.: lindra, avhälpa. Ath wij j andre motte gerna skona vela oc lisa edher fatigdom. G1R 4: 74 (1527). 3SAH 28: 275 (1771).
d) (†) med avs. på pänningar l. utgift o. d.: inbespara, spara; jfr 3 slutet. AOxenstierna 1: 477 (1633). Flåttans tidige utrustning .. synes kunna .. lisa utgiffterne för arméen. 2RA 1: 74 (1720).
2) bereda lindring l. vederkvickelse l. lättnad åt (ngn l. ngt).
a) motsv. 1 a: bereda vederkvickelse åt (ngn l. ngns sinne o. d.), lindra (ngns) smärta l. bekymmer o. d., vederkvicka, hugsvala; numera nästan bl. (i högre stil) abs. (ofta med att-sats o. d. ss. egentligt subj.) l. med obj. betecknande själ l. sinne o. d.; äv. i uttr. lisa ngn (l. ngt) från ngt. LPetri 4Post. 5 b (1555). Aldrig är hwijlan så lijten wedh swårt arbete, at hon icke lijsar Kroppen. Grubb 460 (1665). Dhet lijsar mycket, at hafwa medbrödher i Olyckan. Dens. 784. 2Saml. 1: 123 (c. 1669: ifrån). Det enda som lisat svalget, var gurgelvatten af morötter. VetAH 1783, s. 225. Det lisar honom att komma ut i luften. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Almqvist Amor. 231 (1822, 1839). Med tårar min själ jag lisar en stund. Lagerlöf HomOd. 37 (1908). Ah, hvad det var lisande svalt ocb skönt! Grebst Året 164 (1913). (†) Mitt läghre skal lijsa migh. Job 7: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: lindra mitt bekymmer). — jfr AVLISA. — särsk.
α) (†) refl.: finna tröst. Mång Klageord och gråt eij wänten af min smärta! / Med annan Läkedomb sig lijssar ett stort hierta. ÖB 124 (c. 1712).
β) (†) ss. vbalsbst. -ning, konkretare: vederkvickelse. Aken Reseap. 211 (1746). Kolmodin QvSp. 2: 315 (1750).
γ) ss. motsats till: straffa; ofta i uttr. risa och lisa o. d., straffa o. trösta. VDAkt. 1725, nr 547. Östergren (1931).
b) (†) motsv. 1 b: befria (ngn) från möda l. arbete l. besvär l. omak, lindra (ngns) möda osv.; vanl. med av prep. av l. från l. med inledd bestämning angivande möda osv. varifrån ngn befrias. (Marsken Tyrgils Knutsson) begierede .., at han motte warda lijsat aff thet omack och bekymmer som han nw lenge hafft hade. OPetri Kr. 102 (c. 1540). Hanss sohn .. kunde .. hielpa sin fader, och lijsa honom uthi sitt arbete. VDAkt. 1666, nr 256. CivInstr. 516 (1704: med). När våra plymacherade vederbörande behöfde lisas från ansträngningar. Crusenstolpe 1720 327 (1837). jfr: På förmiddagen, då .. (gossarna), för att lisa sin mors lättja, städade våra rum. Lundquist Aftonl. 29 (1891). — jfr AVLISA. — särsk.
c) (†) bringa (ngn) hjälp i betryck l. i besvärlig l. farlig situation, hjälpa (ngn), understödja (ngn); med sakligt subj.: gagna (ngn). Ther hon så stodh infrusin i ijsen, / Jagh henne wille hielpa och lijse. Forsius Fosz 501 (1621). Dalin Hist. 1: 214 (1747).
d) (†) motsv. 1 c: bereda (ngn l. ngt) lindring l. lättnad i ekonomiskt avseende, (mer l. mindre fullständigt) befria (ngn l. ngt) från ekonomisk börda l. från utskylder o. d.; vanl. med av prep. av l. med l. från l. för inledd bestämning angivande det vari ngn erhåller lindring l. varifrån han befrias. (Han skall) lisas aff then twnga han på Cronones vegne plæger ath haffua. G1R 4: 310 (1527). Om dhe dher medh (dvs. i fråga om vissa utlagor) icke förskontte och lijsede varde. OxBr. 5: 28 (1613). L. Paulinus Gothus Arch. 196 (1630: för). Allmogen (skall) .. bliffua lijsad ifrån dee skiutz- och gästningar som dee nu betungas medh. Johansson Noraskog 3: 222 (i handl. fr. 1640). Rabenius Kam. § 412 (1825).
3) (†) icke utsätta (ngn l. ngt) för svårare vedermödor o. d., skona (ngn l. ngt); äv. med av prep. med inledd bestämning angivande det varifrån ngn l. ngt förskonas. Dheras (dvs. ”de påviskas”) stillestånd och freder the göra, äro icke annat än sweek, och sökia ther under icke till at lijsa sina undersåtare och flyy blodspillan, utan (osv.). Gustaf II Adolf 147 (1617); jfr 2 c. RARP 2: 192 (1635: med). OxBr. 8: 726 (1647). Fryxell Ber. 4: 231 (1830; möjl. efter handl. fr. 1593). — särsk. oeg., med avs. på förråd o. d.: spara; jfr 1 d. NorrlS 1—6: 79 (c. 1770).
Avledn.: LISLIG, adj. (†) till 1, 2: som medför bl. ringa besvär l. möda l. bördor. Stiernman Riksd. 1092 (1647).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content