LITOTES li4totes l. -tå-, äv. litå4tes, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. litotes, av lat. litotes, gr. λιτότης, till gr. λιτός, enkel, osmyckad]
stil. stilistisk figur där man uttrycker ngt på ett förringande l. negerande sätt för att därigm starkare framhäva det, t. ex. ”han hade liten heder (dvs. vanheder) därav”, ”han är icke dum” (dvs. ganska klok). ConvLex. 12: 502(1833). Cederschiöld Skriftspr. 170(1897). Wellander RiktSv. 678(1939).
