[jfr t. livid(e), eng. livid, fr. livide; av lat. lividus, blyfärgad, blå]
(i fackspr.) blyfärgad, svartblå; särsk. om hud o. slemhinnor. Ansigtet får en livid färg och blir mer och mer updrifvet (vid upphostningen). TLäk. 1834, s. 241. Huden (är) livid (vid viss sjukdom). Löwegren Hippokr. 2: 193(1910).
Avledn. (i fackspr.): LIVIDITET, r. l. f. [jfr eng. lividity, fr. lividité] egenskap(en) att vara blyfärgad l. svartblå. Andersson(1857).
