publicerad: 1941
LIVLIG li3vlig2, adj.1 -are. adv. -EN (numera föga br., RA I. 3: 92 (1593), 3SAH 3: 350 (1888)), -T.
Ordformer
(liuf(f)- 1560—1649. liv- (liff-, lifv-) 1561 osv.)
Etymologi
[fsv. lifliker, hörande till livet, livs-; jfr d. livlig, isl. lífligr, mnt. līflik, holl. lijfelijk, mht. līplich, t. leiblich; avledn. av LIV]
1) (†) levande (se LEVANDE, p. adj. 1); ofta motsatt: livlös. Bureus Nym. 3: 6 (1637). Ehr Jesus är nu qwick och åter Lijflig worden! Lillienstedt Christus C 1 b (1694). (En so) kan (på tretton månader) gifva öfver 30 Grisar, 10 och 11 i sänder, alla liflige. Brauner Bosk. 54 (1756). Skaparen, som så allvist .. låtit både stumma och lifliga ting förkunna hans ära och magt. Hülphers Norrl. 1: 77 (1771). Hedin ÅmVetA 1809, s. 9.
2) († utom i a) livskraftig; särsk. om träd, planta, frö o. d.: som har växtkraft; äv. om person: som har lång livslängd. Helsingius (1587). L. Paulinus Gothus Pest. 65 a (1623). Innan frö till utsäde användes bör det förut pröfvas, om det är lifligt. Alm. 1832, s. 41. Döttrarna .. voro mera lifliga (än sönerna); den yngsta af dem uppnådde till och med den höga åldern af 80 år. Hanselli 6: 136 (1863). — särsk.
a) (numera bl. ngt ålderdomligt i medicinskt fackspr.) i uttr. livligt foster, om för tidigt framfödt foster som endast med ändamålsenlig vård kan bliva vid liv o. vidare utvecklas, livsdugligt foster. Hygiea 1855, s. 183. Löwegren Hippokr. 2: 534 (1910).
b) i uttr. livliga gärningar, från livskraften (hos ngn) härrörande yttringar, livsyttringar. Wallius 2Likpr. 183 (1627).
3) (†) som framkallar l. underhåller liv; livgivande. Carolstadius Pest. D 2 b (1620). En lijflig Sool, hans (dvs. silkesmaskens) Siäl med kraft, en gång, vpwäcker. Stiernhielm Embl. (1668).
4) livfull (se d. o. 3), rörlig, livaktig (se d. o. 5); särsk. om person l. djur; äv. om själsförmögenheter o. dyl. l. om utseende, ansikte, öga o. d.; äv. bildl. En livlig och intelligent människa. Sprittande livlig. Ha en livlig läggning, ett livligt ingenium, ett livligt intellekt, livlig fantasi. Ett livligt och rörligt ansikte. Pigga och livliga ögon. Helsingius (1587). Hennas lifligha fackter och sinne, / är som en nachtergal sångh. Visb. 1: 157 (c. 1620). Ekorren är ett vackert och lifligt djur. Berlin Lrb. 33 (1876). En vaken iakttagelseförmåga och en liflig uppfattning. De Geer Minn. 1: 45 (1892). Baronen .. lyssnade. Ögonen voro gnistrande lifliga som en råttas. Bergman HNådT 17 (1910). — särsk.
a) om rörelse (gång, dans, gester o. d.): rörlig; snabb; rask. Stegen böra vara korta och lifliga. Ling Regl. 107 (1836). Folkdans. 41 (1923).
b) (skämts.) pregnant: rörd av starka drycker; upprymd. Jan Andersson och Pilroth .., vilka .. voro litet livliga efter middagen. Blomberg Överg. 162 (1915).
c) (†) om termometer: känslig. En termometer är liflig i mån som den hastigt angifver en omgifvande temp(eratur). Fock 1Fys. 413 (1854).
d) (†) i uttr. de livliga åren, om (ngns) barn- l. ungdomstid. Wingård 2: 41 (1819). I hvarje stund .. inlägge vi ett frö till framtida .. väl eller ve ... Vi tänke ej alltid derpå i de lifliga åren. Wallin Rel. 4: 438 (1833).
e) i sht handel. i bildl. l. överförd anv., om börs: som präglas av stor affärslust; äv. om aktier: som äro starkt efterfrågade; jfr 7. Oljepapper voro livliga, men slutade under toppkurserna. SvD(A) 1920, nr 263, s. 11. Livlig och fast börs. Östergren (1931).
5) som präglas av liv o. rörelse (o. omväxling) o. dyl. l. som framträder på ett åskådligt o. levande sätt; livfull (se d. o. 4); särsk. dels om samvaro l. sammankomst o. d.: munter, uppsluppen; dels om (muntlig) framställning, diskussion o. d.; äv. om stil: som har liv o. uttrycksfullhet; medryckande; förr äv. i utvidgad anv., om författare (stilist): vars stil har liv osv.; ofta svårt att skilja från 7. En livlig fest, middag, sammankomst. En livlig diskussion, debatt. Vara inbegripen i livligt samtal (med ngn). Han beskref mycket lifligen det onda han utstod. Ekelund Fielding 216 (1765). Visiten tråkig fans; soupén ej liflig mer. Leopold 2: 282 (1800, 1815). Samtalet blef lifligt, man kallade snart hvarannan du. CFDahlgren 4: 123 (1831). En liflig stilist. 3SAH XLIII. 2: 65 (1842). De lifliga debatterna. De Geer Minn. 1: 233 (1892). — särsk. i fråga om minne(sbild), hågkomst, föreställning o. d.: frisk; levande (se LEVANDE, p. adj. 8); jfr 7, ävensom II 5. Få ett livligt intryck av ngt. Fästa sig livligt i ngns minne. Lifligt går upp, / för min hänryckta själ, / det röda skenet / af forntida minnen. Geijer Skald. 32 (1811, 1835). Ett exempel härpå står ännu för mig i liflig hågkomst. De Geer Minn. 1: 26 (1892).
6) i fråga om levande väsens brådskande rörelse l. värksamhet o. d.: livfull (se d. o. 5); särsk. om plats: som är fylld av liv o. rörelse l. präglas av ivrig värksamhet. Stadens livligaste handelskvarter. En livlig hamnstad. Det är livligt på gatorna i kväll. Bremer Brev 1: 41 (1821). Augsburg, .. under medeltiden Tysklands lifligaste handelsstad. Roth 1Geogr. 125 (1881). De annars så lifliga gatorna lågo menniskotomma och tysta. Heidenstam End. 200 (1889). Det är livligt i farlederna (i Bohusläns skärgård), vi se både ångbåtar och segelbåtar. Sandström NatArb. 1: 264 (1908).
7) som framträder med styrka l. intensitet; stark; intensiv; stundom: ivrig; särsk. om handel, industri, affärer o. d. En livlig efterfrågan på ngt. En livlig brevväxling. Ett livligt umgänge. Livlig samfärdsel. Adlerbeth Buc. 29 (1807). I Danmark försiggick just som lifligast den stora striden mellan Baggesen och Öhlenschläger. Sturzen-Becker SvSkönl. 35 (1845). Förbindelserna mellan Petersburg och Svenska hären voro under stilleståndet ganska lifliga. Malmström Hist. 2: 344 (1863). Varsjáva .. med .. liflig handel och industri. Roth 1Geogr. 117 (1881). En liflig eldstrid. IllMilRevy 1898, s. 12. Liflig omsättning (på fondmarknaden). Affärsvärld. 1916, s. 1468. — särsk.
a) (numera mindre br.) om eld: som brinner med stark låga; äv. bildl. Bellman Gell. 79 (1793; bildl.). Små kulor (som framkommit på platinaskivan) .. tände sig inom några ögonblick och förbrunno med en liflig eld. Lyceum 2: 136 (1811).
b) i allmännare anv.: stark; djup o. d.; särsk. i fråga om sinnestillstånd o. d.; i sht om känsla, önskan, förhoppning o. d.: stark; stundom: uppriktig, innerlig; om smärta: häftig; stundom äv. i avbleknad l. försvagad bet.: stor; ss. adv. stundom övergående i bet.: mycket. Hysa livligt intresse för ngt. Ha en livlig känsla av att (osv.). Det är min livliga förhoppning, att (osv.). Vara livligt övertygad om ngt. Känna sig livligt tilltalad av ngt. Livligt frukta ngt. Den lifliga glädje .. hvar Svensk Inbyggare nu känner öfver .. Hans Kongl. Höghets lyckeliga Förmälning. SvRStBevilln. 1766, s. A 2 a. Jag känner lifligen den äran att styra och anföra ett tappert och trogit Folk. AdP 1789, s. 614. Jag skall aldrig förgäta den lifliga tacksamhet jag är Edert förtroende skyldig. Rosenstein PVetA 1789, s. 2. Vår lifliga önskan är att få .. våra undersökningar pröfvade. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. V (1885). Böök 4Sekl. 83 (1928). — särsk.
α) (numera knappast br.) i uttr. livlig sorg o. d., om djup o. innerlig sorg. Lenngren (SVS) 1: 116 (1778). Ullman GrefvHänd. 94 (1782).
c) om färg: stark; klar; intensiv; jfr II 3. Så länge Målare ej funnit up lifligare röd färg, än Charmine, kan jag ej beskrifva Sophias ansigtes rödnad. Ekelund Fielding 98 (1765). Hela flodbottnen är betäckt med lifligt gröna växter. Wulff Petrarcab. 62 (1905).
d) (†) i uttr. livlig hälsa, utmärkt (god) hälsa. Han lefver ju de bästa dar, / Han börd, han rikedom, han liflig hälsa har. Lenngren (SVS) 2: 13 (1782).
1) (†) kroppslig; värklig; särsk. i uttr. i livlig gestalt, i kroppslig gestalt; ss. adv.: kroppsligen. Then besvärilse, som sker hos döpelsen, ther satanas varder uthmant af menlöse barn, like som the ther med lifligen besatte vore. RA I. 3: 92 (1593). Här se I then sanfärdige Jungfrun von W .. i liflig gestalt för eder. Humbla Landcr. 569 (1740). FinKyrkohSP 5: 156 (c. 1778).
2) († utom i b α) personlig; ss. adv.: personligen. Göra sin skrifftelige och lijfflige revers. Widekindi KrijgH 514 (1671). Därs. 520. — särsk.
a) om vittne: personligen l. kroppsligen närvarande (vid vittnesbördets avläggande); äv. i utvidgad anv., om vittnesbörd: som avgives gm att vittnet personligen inställer sig o. muntligt framför sin åsikt o. d. (motsatt: skriftligt vittnesbörd); jfr LEVANDE, p. adj. 2 a δ. Larss Perssonss lijflighe vittnessbördh. UpplDomb. 4: 68 (1638). Thet jagh nu medh lijfligh vittne hvillka jagh medh migh hafver skola bevijsa. VDAkt. 1681, nr 86. Därs. 1720, nr 165.
b) om ed l. edsavläggelse.
β) ss. adv.: muntligen (motsatt: skriftligen); särsk. i sådana uttr. som livligen avlägga en ed, livligen försäkra med ed o. d. Hafwe wij .. försäkrat alle .. Vndersåther .. medh wår Konungzlige eedh lijfligen och skrifftligen. Stiernman Riksd. 412 (1594). Hvareffter han med hand å Lagbook, den vanl. Borgare Edhen Lifligen aflade. VRP 30/3 1726. SPF 1834, s. 493.
c) i uttr. (se o. d.) med livliga ögon, med egna ögon. Petreius Beskr. 2: 151 (1614). RARP 4: 227 (1649).
3) (†) köttslig; ”riktig”; äv. bildl. En .. predikant (har) sin egen lifflighe Syster till hwstru. Ernhoffer Ench. 106 b (1591). Märk, dygden är Ärans lifliga Moder. Dalin Arg. 1: 55 (1733, 1754). Nordberg C12 1: 154 (1740).
4) (†) naturlig, värklighetstrogen; särsk. om (konstnärlig) återgivning l. framställning av ngn l. ngt på ett värklighetstroget sätt; äv. om färg l. hy o. d.: naturlig, frisk; äv. bildl.; jfr I 7 c. Han .. målar henne (dvs. sin pina) medh ganska liffligha fergo. PErici Musæus 2: 101 a (1582). (Medevivatten) Gifwer .. ett bleekt .. Ansichte sin .. förlorade lijffliga Färga igen. Hiärne Suurbr. 23 (1680). Här (dvs. i Argus) tårrer sanning står i liflig drägt och kläder. Nordenflycht QT 1745, s. 155. Alla mina ritningar på maskar och insecter, som jag med sina lifliga färgor låtit afrita. Osbeck Lah. 323 (1774). Et Kopparstick, som föreställer Omai .. så lifligen, som han nånsin går där. 1Saml. 6: 713 (1774). Atterbom LÖ 1: 285 (1824).
5) [sannol. utvecklat ur 4] påtaglig, handgriplig; levande (se LEVANDE, p. adj. 10 b); klar o. tydlig; om exempel: talande; särsk. ss. adv.: på ett påtagligt l. talande sätt; klarligen; numera bl. (med anslutning till I 5 slutet) i uttr. en livlig föreställning, en klar o. tydlig föreställning. Svart Ähr. 65 (1560). Vil det ej säja, at hvad Själen, Inbildningen, lifligen ser, ej därföre är? Thorild (SVS) 1: 66 (1784). Den som sielf bevandrat verlden, känner den lifligare och säkrare än en blott Geographisk kännare. VDAkt. 1795, nr 180. Vill man genom exempel härom bättre upplysas, finner man ett ganska lifligt i det engelska regeringssättet. Leopold 5: 269 (1799). Att läsa en Auctor, utan at kunna göra sig en liflig föreställning af hvad man läser om, .. minskar nödvändigt en tänkande Läsares nöje. Retzius FlVirg. 5 (1809). Atterbom VittH 39 (1845).
Avledn.: LIVLIGHET, r. l. f. särsk.
1) (†) till I 2: egenskap(en) att utveckla livskraft l. vara livskraftig; äv.: livskraft. Schroderus Dict. 147 (c. 1635). De Svenske Förtekningarna (på födda o. döda) tyckas äfven bestyrka, at Qvinno-könet har större liflighet, eller mera lifs-krafter, än Man-könet. VetAH 1755, s. 91. Tiden för vexternes liflighet. Agardh Bot. 1: 47 (1830). jfr: Sielfwe Namnet (på livet) haar i sig een synnerlig Lijf- och Liufligheet. Columbus BiblW O 3 b (1674).
2) till I 4: rörlighet, livaktighet; stundom: uppsluppenhet, munterhet. Ehrenadler Tel. 361 (1723). Inbildningen .. hvad är den? Sinnets inre Liflighet. Thorild (SVS) 1: 68 (1784). Hon .. visade en särdeles liflighet i alla sina rörelser. Landell Bligh 92 (1795). Ungdomens liflighet. Ahlman (1872). Den slaviska livligheten och impulsiviteten. Stiernstedt Mitt 1: 213 (1928). särsk.
a) (†) rörlighet i fantasien. (Skrifter från antiken) bevara .. sina författares ära genom det värde de behålla i alla läsares omdöme, hvilka hafva nog liflighet att sätta sig i åhörarnes ställe. Rosenstein 3: 72 (1787).
b) (†) i pl., övergående i bet.: spiritualitet; kvickheter. Höpken 1: 189 (1753). I dessa kretsar härmas ännu af saknaden hans glädje, och hans lifligheter upprepas. 1SAH 3: 126 (1790, 1802).
3) till I 5; särsk. i fråga om framställning o. d.: uttrycksfullhet; åskådlighet. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Lifligheten är en af dialogens största förtjenster. ASScF 16: 190 (1888). Endast bifigurerna (i reliefen) skildras med större livlighet. Strömbom EgyptK 145 (1928).
4) till I 7: styrka, intensitet. ReglFärg. 15/12 1756, s. B 1 a (om färg). Ungdom, du hvars hjerta hyser / Känslan i sin liflighet! Lenngren (SVS) 2: 49 (1789). Handeln är i båda landen (dvs. Holland o. Belgien) af utomordentlig liflighet. Roth 1Geogr. 134 (1881). särsk. (†) i uttr. (göra ngt) med livlighet, (göra ngt) med eftertryck. Remmer Theat. 1: 147 (1808, 1814). Agardh (har) blifvit med liflighet både klandrad och berömd. 2SAH 33: 67 (1861).
5) (†) till II 4: naturlighet; (naturlig) friskhet; särsk. om hy, utseende o. d. Hennes Maj:t (Ulrika Eleonora d. ä.) hade .. Hals, Bröst och Armar af sådan liflighet, at icke den långsama sjukdomen dem kunnat ändra. HC11H 6: 128 (c. 1700). Lifligheten bör vara Qvinnokönets kännetekn. Dalin Arg. 1: 325 (1733, 1754).
Spoiler title
Spoiler content