publicerad: 1941
LOCKA, v.4; ipf. -te; p. pf. -t.
Etymologi
[sv. dial. lokka; inf. har sannol. urspr. varit lykkia (jfr LYCKA, v.1), vars stamvokal ersatts av vokalen i pret. o. p. pf. (jfr Hedström SydsmålFolkm. 1: 315 (1932)); jfr samma utveckling i d. lukke]
(†) stänga. Innan lochta dörer. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 453 (i handl. fr. 1618). Spegel 1: 269 (1712).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content