publicerad: 1941
LYCKA lyk3a2, v.1 -er, -te, lyckt, lyckt ((†) p. pf. lucht Joh. 20: 19 (NT 1526), BOlavi 138 a (1578). Anm. Hos Lucidor (SVS) 457 (1674) förekomma de efter d. lukke bildade formerna pres. sg. ind. lucker o. p. pf. lukt.)
Ordformer
(lycka 1527 osv. lyckja (-ia) 1541—c. 1755. löck- 1524—1819)
Etymologi
[fsv. lykkia (ipf. lukte); jfr ä. d. lykke (ipf. lukte; jfr d. lukke, med u från ipf.), isl. lykia (ipf. lukta); av ett germ. luki̯an, till stammen i LOCK, sbst.2 — Jfr LOCKA, v.4, LUKA, v., LYCKA, sbst.1—2, LYKTA, v.1, ÄNDALYKT]
1) med avs. på dörr, grind o. d.: stänga; i förb. LYCKA UPP i fråga om det motsatta förfaringssättet; numera företrädesvis (i sht jur.) i uttr. inom, äv. (in)för l. bakom, förr äv. innan lyckta dörrar (förr äv. dörr), i fråga om (domstols)förhandlingar o. d. I[n]nan løchta døør. OPetri Tb. 13 (1524; uppl. 1929). Dörana wåro luchta. Joh. 20: 19 (NT 1526). (Flickan) lycker dörrn på sitt varliga vis. Sturzen-Becker 6: 168 (1868). Kallenberg CivPr. 2: 165 (1927).
2) med obj. betecknande ngt (ss. ett utrymme l. dyl.) som tillslutes (medelst lock, dörr l. dyl.).
a) († utom i α) med avs. på gryta, bytta o. d.: tillsluta med lock, lägga lock på; vanl. i p. pf. 1 bötta lÿct[es]. KryddRSthm 1577, s. 51. (Kaffe rostas) uti en lyckt panna. Linné Diet. 2: 119 (c. 1750). (Kål-)Dolmarna kunna .. i lyckt kärl sakta stekas i smör. Ekberg Hvad äta? 140 (1899). — särsk.
α) (i vissa trakter) i utvidgad anv., i uttr. lyckt vatten, vatten som koka(t)s i en gryta med locket på. Fatab. 1908, s. 112.
β) i p. pf. i predikativ l. adverbiell anv., i sådana uttr. som koka l. dyl. (ngt) lyckt, koka osv. (ngt) (i en gryta l. dyl.) med lock(et) på. Sätt thet (dvs. det kokta) lucht ifrå elden. BOlavi 138 a (1578). IErici Colerus 2: 52 (c. 1645). Warg 9 (1755). (Späckad oxhare) stekes lyckt. Langlet Husm. 217 (1883). Montell Frun 76 (1898).
b) (numera bl. ngn gg i vitter stil) i p. pf. i adjektivisk anv., om byggnad, rum o. d.: tillsluten (med låst dörr l. dyl.). VRP 1698, s. 355. I lykta kammarn satt du stilla. Bååth GrStig. 171 (1886, 1889).
3) (†) stänga in (ngn l. ngt ngnstädes), innesluta; äv. i uttr. lyckt gods, om i låda l. dyl. inneslutet (förpackat) gods (se d. o. 2). Man (skall) låta skeppa alt lyckt godz vdi Kongl. Maj:tz egne Inventarii boder. Stiernman Com. 1: 277 (1577). Kling Spect. Xx 2 a (1735). (Vissa vetenskapliga) föreningars rikhaltiga specialbibliotek (utgöra till följd av brist på gemensam föreningslokal) mer eller mindre lykta skatter. Fennia XII. 1: 30 (1896). — jfr IN-, INNE-LYCKA. — särsk. i p. pf. i predikativ anv., i fråga om intagande av medicin som är innesluten i flaska l. dyl.: direkt från den flaska osv. vari läkemedlet är förvarat (?). (Man) skall .. giuta .. (läkemedlet) lycht i Halsen på (den sjuka hästen). Rålamb 13: 160 (1690).
4) (†) (medelst en snara, sina armar l. dyl.) fånga (ngn) l. hålla (ngn) fången; vanl. bildl. Ps. 1572, s. 102 a (i bild). (Moder jorden) hans trogna ben i hulda Armar lycker. Frese AndelD 82 (1726). (Kristus) hålls i kädior lyckt. Dens. Pass. 86 (1728).
5) tillsluta (ngt) gm att på visst sätt vika ihop l. lägga samman det l. dess delar l. flikar.
a) (†) med avs. på brev, dokument o. d.; anträffat bl. i p. pf. i adjektivisk anv.: tillsluten (gm vikning) o. försedd med sigill l. dyl.; förseglad; äv. i uttr. (över)sända (ngt) lyckt, dvs. under försegling. Itt lykt breff. G1R 7: 237 (1531). Wij hafwe .. welat .. lyckt öfwersända någre exemplar aff det Placat, som (osv.). Stiernman Com. 3: 353 (1665). Ryssarnes (fullmakt) var ställd som ett lyckt criditiv. Hallenberg Hist. 4: 578 (1794). — särsk. i uttr. lyckt sedel, sluten sedel (vid omröstning). RARP 8: 92 (1660). 2VittAH 1: 28 (1786, 1789).
b) (†) i uttr. lyckt krona, sluten krona (se KRONA 1). KlädkamRSthm 1565 C, s. 7 a. Schück VittA 2: 277 (i handl. fr. 1630).
c) med avs. på vissa kroppsdelar.
α) (numera bl. i vitter stil) med avs. på ngns ögon: sluta, tillsluta (i sht vid döden); äv. refl. o. i pass., om öga. När tu din ögon lychte. Risell Vitt. 453 (1720). Wallenberg (SVS) 2: 58 (1774). Ps. 1819, 482: 1 (refl.). Tills mina trötta ögon lycktes. Melin Dikt. 1: 31 (1888). Wulff Petrarcab. 131 (1905). jfr (†): Fächtare som medh lyckte (dvs. förbundna) öghon .. fächtade. Linc. E 3 a (1640).
γ) (i högre stil) i oeg. o. bildl. anv., med avs. på öron l. hjärta: tillsluta. Fast jag länge hafwer ropat, / Har han (dvs. Gud) doch sin öron lycht. Swedberg Ps. 1694, 294: 3. Börjesson Solen 53 (1856).
6) (†) tillsluta (en öppning) gm att fylla ngt däri, utfylla (en öppning); anträffat bl. i p. pf., i adjektivisk anv.
a) om vissa djurs (i sht vissa sjöfåglars) fötter: försedd med simhud mellan tårna. Linné Öl. 142 (1745). Nilsson Fauna II. 2. 2: 244 (1834). jfr HALV-LYCKT.
b) i oeg. anv., i uttr. lyckt hjul, om hjul som till sin väsentliga del består av en rund träskiva, kubbhjul. Nilsson Ur. 2: 7 (1862).
7) (†) övertäcka (ngt). Att nästan hela jorden lychtes af snäkor. Linné Skr. 5: 92 (1732). VexiöBl. 1819, nr 37, s. 3.
Särsk. förb.: LYCKA IFRÅN. (†) till 3: stänga inne (ngn ngnstädes) så att han skiljes från ngn. Brahe Oec. 94 (1581; uppl. 1920). Salander Gårdzf. 36 (1727). —
LYCKA IGEN10 04. [fsv. lykkia i gen]
LYCKA IHOP10 04 l. TILLHOPA040, äv. 032, äv. HOP4. (i vitter stil) till 5 c α: tillsluta (öga). Atterbom LÖ 2: 317 (1827). —
LYCKA INNE. [fsv. lykkia inne] (†) till 3: stänga inne (ngn). 3Mos. 13: 4 (Bib. 1541). Schenberg (1739). jfr INNELYCKA. —
1) (†) till 2: tillsluta. (Herren) lycker himmelen til, at intet regn kommer. 5Mos. 11: 17 (Bib. 1541).
LYCKA UPP10 4, äv. OPP4. [fsv. lykkia up] (numera i sht arkaiserande) till 1, med avs. på dörr: öppna. SkrGbgJub. 6: 279 (1592). Bååth Grette 5 (1901). jfr UPPLYCKA. —
LYCKA UT. [jfr fsv. lykkia ute] (†) utesluta l. utestänga (ngn); jfr LYCKA, v.1 3. RARP 3: 164 (1641). Serenius Lll 2 a (1757).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content