SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LODA lω3da2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (Weste (1807) osv.); -ARE.
Ordformer
(lod- 1680 osv. lodd- 1820)
Etymologi
[jfr likbetydande dan. o. nor. lodde; avledn. av LOD, sbst.4; jfr LÖDA]
1) i sht sjöt. till LOD, sbst.4 7: med lod(lina) undersöka (l. fastställa) djupet l. bottnen av l. strömförhållandena i (ett vatten); äv. med obj. betecknande djupet osv. l. visst (i meter o. d. uttryckt) resultat av undersökningen; äv. i utvidgad anv., i fråga om djupmätning med ekolod o. d.; jfr PLIKTA, loda. Rajalin Nav. 176 (1728). In vid Saltbodarne .. lodades .. diupet, som befans til 11 och en half famn. Triewald Konst. 73 (1734). Capitain Dodd var .. sysselsatt att i jullen recognoscera och lodda inloppet till hamnen. Forsell PlanTransp. 55 (1820). Maximidjupet (i Vättern), 120 m., möter ungefär midt emellan Visingsö och Jönköping; utanför Omberg är lodadt 100 m. 2NF 33: 437 (1921). jfr: Ekolodningens metoder och huvudresultat. SvGeogrÅb. 1933, s. 111 (rubrik). — jfr AN-, DJUP-, UPP-LODA. — särsk. (i sht i vitter stil) bildl. Menskans framtid är fördold, / Ödets djup kan ingen loda. Sehlstedt 1: 114 (1861). Kaptenen såg på dem i förödmjukelse öfver hur litet han var i stånd att loda människohjärtan. Hallström NNov. 191 (1912).
2) (i fackspr.) till LOD, sbst.4 10: med lod undersöka huruvida ngt står lodrätt; använda lod för att bringa (ngt) i lodrätt läge; med lod inrikta (ngt). Schultze Ordb. 2806 (c. 1755). Rothstein Byggn. 389 (1859). Då Langlet verkställde lodning från en punkt omedelbart under det lutande tornets södra taklist, råkade lodet marken 0,60 m. utanför murlivet. KyrkohÅ 1923, s. 281. — jfr INLODA.
Särsk. förb.: LODA SIG FRAM10 0 4 l. 32 0 4. sjöt. till 1: gm lodning söka l. taga sig fram (genom ett farvatten). Stiernman Com. 4: 224 (1680). Skottsberg Båtf. 339 (1909). —
LODA UPP10 4, äv. OPP4. (i fackspr.) till 1: loda (ett djup); särsk.: gm lodning fastställa djupet överallt inom (ett vatten); äv. bildl. Ridderstad SDikt. 1: 155 (1855; bildl.). Något senare lodade jag upp de norr om denna (dvs. sjön Vessman) belägna sjöarna Björken och Bysjön. Ymer 1910, s. 221.
Ssgr (till 1): A (jfr LOD, sbst.4 ssgr): LOD-APPARAT. sjöt. NF 10: 19 (1885). —
-BOJ. (i sht förr) sjöt. vid djuplodning med lina stundom använd, med luft fylld segeldukspåse som är fäst till en träklots med en trissa, över vilken linan kan fritt utlöpa, o. som flyter upp till vattenytan, då lodet tager botten. Pettersson Nav. 71 (1861). Stenfelt (1920). —
-BOMB. sjöt. lodapparat bestående av en liten bomb med fenor, reglerad så att den sjunker i vattnet med en hastighet av 2 m. i sekunden o. exploderar, då den träffar botten; fallod. 3NF 13: 124 (1930). —
-PÅSE. (i sht förr) sjöt. lodboj. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Ramsten o. Stenfelt (1917).
B: LODNINGS-APPARAT. Ekbohrn NautOrdb. 112 (1840). —
-FÖRSÖK. —
-KVINTANT. (i fackspr.) använd för bestämmande från båt av lodskotts läge. Hägg PraktNav. 45 (1900). VFl. 1918, s. 98.
Avledn. (till 1): LODBAR, adj. sjöt. om farvatten: som (på grund av måttligt djup o. icke alltför oregelbunden botten) kan lodas. Komma på lodbart farvatten. Ramsten 43 (1866). VFl. 1926, s. 38.
Spoiler title
Spoiler content