SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LOKA lω3ka2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Bureus Suml. 27 (c. 1600) osv.) ((†) -er Linné Sk. 145 (1751)); äv. LOKE, sbst.1, r. l. m.; numera bl. (bygdemålsfärgat) i pl. -ar; förr äv. LOK, sbst.4, n.; pl. =.
Ordformer
(lok c. 1730—1769. loka c. 1600 (: lokor, pl.), 1625 osv. loke 1549 (: lokar, pl.), 1569—1658, 1927 (: lokar, pl.). lo(o)k- 1549 osv. loock- 1582. lock- 1611 (: Lockerancker)—1615 (: Lockerancker))
Etymologi
[y. fsv. locha (ANF 13: 37), sv. dial. loka; av fin. luokka, av slav. urspr.; jfr fslav. lǫkŭ, båge]
1) (i sht i Finl.) på seldon av viss typ (s. k. rysk sele): (hög) träbåge över hästens nacke som fastspännes mellan bogträna (l. kollret) o. skaklarna. BtFinlH 3: 242 (1549). Runeberg 1: 10 (1832). jfr Bergroth FinlSv. 186 (1917).
2) om den del av en bogsele vilken består av tvenne bogträn som ligga an mot hästens (l. annat dragdjurs) bogar o. hopfästas vid bringan; äv. om vart särskilt av de båda bogträna i en bogsele. 1 par Lokor med dragläder. BoupptRasbo 1744. Berg SkansenVagnh. 20 (1926).
3) (i sht förr) om viss del av ett enkelt seldon som användes vid körning med ren, bestående av ett stycke skinn fäst framför bogarna kring halsen l. av en skinnrem översydd med kläde. VetAH 1804, s. 2. 3NF 12: 760 (1930). — jfr HALS-, RENHUDS-, SKINN-LOKA.
Ssgr (i sht i fackspr.): A: (2) LOK-BOSSA. = -PUTA; jfr BOSSA, sbst. SD 1914, nr 82, s. 1. —
(2) -BROTT. veter. hudlöshet l. sår hos häst, beroende på tryck l. nötning från bogträ; jfr BROTT 11 a. KrigVAT 1839, s. 29. —
(2) -BRUTEN, p. adj. veter. om häst: behäftad med lokbrott. WoH (1904). —
(2) -PUTA, r. l. f. stoppning under bogträ. Almqvist Ekols. 2: 122 (1847). —
(jfr 2) -RANKA l. -RANK. (lok- 1639—1828. loka- 1638—1773. loke- 1536—c. 1700) (†) loka, bogträ. G1R 11: 193 (1536). Heinrich (1828). —
(2) -REM. på sele: rem som sammanhåller bogträna. Stolt Minn. 37 (1879). —
(2) -SELE. (lok- c. 1755 osv. loke- 1650) om selar i vilka lokor ingå. BoupptSthm 3/11 1650. —
(2) -STAD. veter. den del av hästens bog mot vilken bogträet vilar. VesterbHushSällsk. 1866, 3: 40. —
(2) -SVULST. veter. svullnad i lokstaden hos häst. Vennerholm o. Svensson (1892). —
(jfr 2) -TRÄ. bogträ. Serenius Aa 4 b (1734). —
(1?) -TYG. (lok- 1654—1913. loke- 1650—1661) (†) seldon med rankbåge? BoupptSthm 3/11 1650. Fatab. 1913, s. 40 (efter handl. fr. 1678).
B (†): LOKA-RANK(A), se A.
C (†): LOKE-RANK(A), -SELE, -TYG, se A.
Spoiler title
Spoiler content