LOKOMOBIL lωk1ωmωbi4l l. lω1-, äv. lok1- l. lå1-, l. -om- l. -åm-, l. -mo- l. -må-, sbst. r. (l. m.) l. adj.; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. lokomobil, sbst., eng. o. fr. locomobile, sbst. o. adj.; av lat. locus, plats (se LOKUS), o. mobilis, rörlig, avledn. av movere, sätta i rörelse, röra]
I. sbst.: på hjul monterad, transportabel ångmaskin (jämte ångpanna) l. förbränningsmotor. Stationär lokomobil, oeg., om ett vanligt, icke flyttbart ångmaskineri, vars maskin är anbragt ovanpå ångpannan (liksom på en ånglokomobil). JernkA 1859, s. 269. VaruhbTulltaxa 1: 482 (1931). jfr MOTOR-, ÅNG-LOKOMOBIL.
