SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LORETT lorät4 l. lå-, f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. o. eng. lorette av fr. lorette, syftande på ett kvarter i Paris Notre-Dame de Lorette vid den liknämnda kyrkan, där många kokotter bodde]
(i fråga om förh. vid midten av 1800-talet o. decennierna närmast därefter) kokott, demimond; nästan bl. i fråga om parisiska förh. Blanche Son. 2: 314 (1851; om parisiska förh.). En piga .. klädde sig .. i hatt och antogs vara en lorett. SöndN 1866, nr 19, s. 2 (om sv. förh.). Wrangel Paris 290 (1909).
Spoiler title