LORNJERA lornje4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(lorgn- c. 1753—1909. lornj- 1801 osv.)
Etymologi
[av t. lorgnieren, av fr. lorgner, eg.: skela, till ffr. lorgne, skelande, av ovisst urspr. — Jfr LORNJETT]
(numera i sht i vissa kretsar) betrakta (ngn l. ngt) genom lornjett (i dess äldre l. yngre bet.). Dalin Vitt. 6: 41(c. 1753). Mången lornjerar (i kyrkan) flickan i stället för talaren. Elgström (o. Ingelgren) 199(c. 1805). Med en glasbit, fäst uti sin ögonvrå, / .. / Lorgnera damerna. Hedberg Dagt. 8(1876). (Friherrinnan) lorgnerade gästen vid hvarje replik. Engström 2Bok 75(1909). Hallström G3 151(1918).
SAOB
