publicerad: 1941
LULL lul4, interj.2, förr äv. LULLERI LULL, interj.
Ordformer
(lull 1769 osv. lulleri lull 1862)
Etymologi
1) ss. uttr. för (urspr. o. eg. barns) förundran l. förtjusning vid åsynen av ngt som lyser i ögonen l. av ngt vackert o. d.; förr äv. i adjektivisk anv. för att beteckna ngt ss. lysande l. grant; oftast fördubblat lull lull (stundom med hopskrivning l. bindestreck). Ach! Ach! tocken stjerna, lull! Bellman (BellmS) 2: 10 (1769, 1791). Än bouqvetten, aj helt lull! / Hur den skiner klar som solen, / Som det röda guld! Runeberg (SVS) 2: 37 (c. 1825). Vid stortingets öppnande kommer man att få se makternas representanter i diplomatlogen. .. Lull lull! VL 1905, nr 254 B, s. 2 (ironiskt).
2) (numera föga br.) ss. uttr. för förtjusning över ngt välsmakande; förr äv. i adjektivisk anv. för att beteckna ngt ss. mycket välsmakande l. delikat; nästan bl. fördubblat lull lull (äv. med hopskrivning l. bindestreck). Engelsk miölk. Lull lull ängla-miölk. Valleria Hush. 14 (c. 1710). Vem talar om att snatta äpplen? Nä, spisa små prinsessor, lull-lull. Sv(D) 6/2 1927, Bil. s. 4.
Spoiler title
Spoiler content