SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LUNTA lun3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE.
Etymologi
[sv. dial. lunta, tända på; jfr d. lunte, avfyra (en kanon) medelst lunta; avledn. av LUNTA, sbst.1]
(i vissa trakter) göra upp eld, tända eld; särsk. om okynnigt antändande av gräs på rot. Högberg Vred. 3: 250 (1906). NTid(A) 1928, nr 80, s. 10. GHT 1938, nr 93, s. 5 (: luntare).
Spoiler title
Spoiler content