publicerad: 1941
LURA lɯ3ra2, v.4 -ade.
Etymologi
[sv. dial. lura, lora, flamma upp, brinna friskt; möjl. av ä. nt. lodern, flamma upp, eg.: växa upp]
1) (†) brinna; i förb. lura an, lura av (se särsk. förb.).
2) (i vissa trakter) om födoämne, särsk. fisk: stekas på halster l. glöd; äv. tr.: steka (fisk o. d.) på halster l. glöd, halstra. Präktiga harrar .. (lågo) på glöden och ”lurade”. Hemberg ObanStig. 132 (1896). Lurad sill. Sjöberg Kvart. 444 (1924).

Spoiler title
Spoiler content