SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LUR lɯ4r, sbst.6; pl. (†) -ar (Brasck FörlSon. F 1 a (1645)).
Etymologi
[jfr ä. dan., dan. o. nor. lur, nt. lure; till LURA, v.2]
1) motsv. LURA, v.2 I 1, 3, i uttr. på lur, om förhållandet att en person l. ett djur l. en samling av personer osv. intager en dold ställning för att i hemlighet iakttaga ngn l. ngt l. för att få fatt på l. bemäktiga sig l. skada ngn l. ngt; jfr BAKHÅLL, FÖRSÅT, sbst.1 Stå l. ligga l. sitta, förr äv. vara l. gå på lur. Ställa l. lägga l. sätta sig på lur. G1R 15: 180 (1543). Jagh (dvs. räven) lågh en tijdh i Jorden nidh / På lwr, vthi en kwla. Forsius Fosz 192 (1621). I sin grop är paddan på lur. Adlerbeth Buc. 59 (1807). Nitiska hattar (hade) gått på lur omkring den Ryska ministern Bestoucheffs hus. Malmström Hist. 2: 271 (1863). Bergman Patr. 75 (1928). — särsk.
a) i uttr. sitta l. ligga på lur efter ngn l. ngt, sitta osv. på lur för att få tag i ngn l. bemäktiga sig ngt; jfr LURA, v.2 I 1 c, I 3. The willende diwr, / Som effter rooff pläge ligge på lwr. Svart Gensw. G 5 b (1558). Lagerlöf Holg. 2: 226 (1907).
b) i uttr. stå l. ställa sig på lur, stå resp. ställa sig dold för att lyssna; jfr LURA, v.2 I 1 d. Kyrkol. 7: 2 (1686). Den som står på lur, får höra sin egen natur. Granlund Ordspr. (c. 1880).
c) (†) i uttr. hålla på lur, ligga på lur. LPetri Kr. 32 (1559). UrkFinlÖ I. 1: 123 (1597).
d) (†) i uttr. skicka sig på lur, ställa sig på lur. Skogekär Bärgbo Wen. 1 (c. 1635).
e) mer l. mindre bildl. Slughet låg på lur. Brenner Dikt. 2: 49 (1714). Den fordna skalken (satt) på lur uti ögonvinklarna. Topelius Fält. 3: 281 (1858). Dolda faror (stå) på lur. 2SAH 61: 21 (1884).
f) i allmännare anv.: i smyg. ”Jagt på lur”, då man smyger sig på villebrådet. Oscar II 3: 253 (1864, 1889). Hon måtte haft bladet (dvs. tidningen) på lur i knät, tänkte Ragnhill. Ullman FlickÄra 156 (1909). (†) Sådant alt på lur iag hörde / Och i pennan hastigt förde. Rydelius Vitt. 89 (1706); jfr b.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. LURA, v.2 II 3: misstag; fel. Jag tror du vill bli hederlig karl, din gamle skälm! Men, ser du, det är lur. Kullberg SommarSmål. 126 (1847). — särsk. (†) i uttr. slå lur på ngt, lämna oriktig uppgift l. ljuga angående ngt, slå ngn lurar före, upprepade ggr ljuga för ngn l. narra ngn. Biude wij tich, att tu icke slår lur eller dölssmål på ett eller annett, hwadt tu hörer ther vppe. G1R 15: 220 (1543). Brasck FörlSon. F 1 a (1645).
Spoiler title
Spoiler content