LUTERDOM lut3er~dωm2, ngn gg lɯ3t-, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. lutherdom; av t. luthertum; till namnet LUTHER (se LUTERAN)]
1) om den luterska riktningen inom protestantismen; lutersk lära, lutersk tro; äv. ss. sammanfattande benämning på de kyrkosamfund som bygga på den luterska reformationen. Flere rene Lärare af vår dyra Lutherdom. Broman Glys. 2: 22 (c. 1730). Den .. i Luterdomen så högaktade Ärke-Biskopen i Wien. SvMerc. 1: 381 (1755). SvKyrkH 5: 144 (1935). jfr NY-LUTERDOM.
2) (†) om den luterska tiden (av ett lands historia o. d.). Vid börjon af Lutherdomen. Broman Glys. 2: 307 (c. 1730).
