publicerad: 1941
Ordformer
(lycka 1648 osv. lyckja 1541 (: lyckionar, pl.)—1755)
Etymologi
[fsv. lykkia; jfr ä. d. lykki (d. løkke), isl. lykkia; urspr. vbalsbst. till LYCKA, v.1 — Jfr LYCKA, sbst.2]
1) (ngt som är böjt i form av en) ögla; utom i ssgn LYCK-VARP numera bl. (i Finl.) om vid (kanten av) ett föremål (ss. vissa klädesplagg) anbragt ögla (vari vanl. en till denna svarande hake l. dyl. kan fästas); hyska; märla. Och skalt tu .. knäppa hechten in vthi lyckionar, at tapeten tilsamman föghas. 2Mos. 26: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: öglorna). Små lyckor af Silke .. göras på axlen af Jackan .. för att däruti fasthäfta Kappan med des hakar. UnderrManskläd. A 3 a (1778). Topelius Dagb. 2: 162 (1835). jfr Bergroth FinlSv. 358 (1917). — jfr HÄKT-LYCKA.
2) (numera bl. i fackspr. l. bygdemålsfärgat) slinga av rep, band l. dyl., anbragt ss. en ögla (som lätt kan dragas till); löpknut; rännsnara; äv.: (löst åtdragen) knut (med en l. två stora öglor). Knyta ett band l. dyl. i lycka l. lyckor, knyta ett band osv. så att knuten får två stora öglor. Schroderus Dict. 8 (c. 1635). Och löses hastigt vp hvad vti lyckior knyt's. Kolmodin QvSp. 1: 260 (1732; i bild). (Fågeln) sticker hufvudet igenom snaron eller lyckon. Broman Glys. 3: 349 (c. 1740). Sko-banden (voro) .. knutna öfver skon i lycka. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 246 (1868). Landsm. 1926, s. 19. — jfr TÖM-LYCKA. — särsk. (i fackspr.) i uttr. belägga en tågända (kring en knop l. dyl.) med lycka, fastgöra en tågända på visst sätt så att den åter lätt kan lossas. TIdr. 1882, s. 200. IdrBibl. 12: 86 (1919).
3) i bildl. anv. av 2.
b) jäg. om spår som (av jagat djur) är uppgånget i form av en ögla (varigm djuret avser att vilseleda sina förföljare). At .. (haren) börjat göra lyckor och afsprång. Brummer 72 (1789). Kolthoff DjurL 390 (1900).
4) (i vissa trakter) maska (i virkat, knutet, vävt l. dyl. arbete). Rydelius Förn. Föret. § 13 (1718, 1737; bildl.). Polhem Invent. 52 (1729). När ullen mellan hennes händer / I hundra lyckor virkad är. GFGyllenborg Vitt. 1: 242 (1786, 1795). Regnade det, knöt han då och då en lycka på sin not för att få tiden att gå. Heidenstam Svensk. 1: 136 (1908). (Hon) höll på att ta opp en tappad lycka. Slotte Solskensf. 42 (1924; vid strumpstickning).
Ssgr: A: (jfr 2) LYCK-KNUT. (lyck- 1837 osv. lycke- c. 1570—1847) (numera bl. i fackspr. o. bygdemålsfärgat) knut med öglor; löpknut; rännsnara; förr äv. bildl.: snara, fälla. RA I. 2: 376 (c. 1570; bildl.). Lind (1749). Landsm. 1926, s. 19. —
(1) -VARP. [jfr d. løkkevarp. Vid lyckvarp uppskjutes kabeln i båten så att den bildar avlånga, ögleliknande bukter] sjöt. varp varvid fastgöringsstället först bestämmes (t. ex. gm varpankarets fällande) o. kabeln (trossen) därefter föres ombord på fartyget. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 343 (1796). VFl. 1930, s. 113.
B (i vissa trakter): LYCKE-KNUT, se A.
Spoiler title
Spoiler content