publicerad: 1941
LYCKOSAM lyk3ω~sam2, äv. (numera i sht i 1 c) LYCKSAM lyk3~sam2, adj. -samme, -samma; -sammare ((†) superl. -samst Ekeblad Bref 2: 294 (1662)). adv. = (†, Holof. 31 (c. 1580), Berchelt PestOrs. E 8 b (1589)), -T.
Ordformer
(lyck- 1526—1932. lycke- 1559—1648. lycko- 1530 osv. löcko- 1538—c. 1540)
Etymologi
a) (numera i sht i högre stil) om person: som har lycka med sig, framgångsrik; äv. ss. adv.; jfr LYCKLIG 1. OPetri Kr. 219 (c. 1540). (Hiskia) war .. lyckosam j alla sina gerningar. 2Krön. 32: 30 (Bib. 1541). Til lycksampt föhra Krijg är .. (drottning Kristina) och snäll. Chronander Bel. C 2 b (1649). (Att han varit) en lyckosam arbetare på den kemiska forskningens fält. Paulson Minnestal 79 (1899).
b) om värksamhet, företag o. d.: framgångsrik. OPetri 2Post. 2 b (1530). Fienden warder aff Gudz macht, / Nederlagd vthi en lycksam slacht. Rudbeckius Starcke C 3 b (1624). Att min styrelse blifver lyckosam. Gustaf III 1: 71 (1771). De svenska kolonisationsföretagen .. på Kuba, .. lyckosamma i den mån kolonisterna ägde de nödvändiga förutsättningarna. SvD(A) 1933, nr 97, s. 11. — särsk. [efter Rom. 1: 10] (i religiöst spr.) övergående i bet. c, om den väg, som ngn färdas, med tanke på att den resande skall komma lyckligt fram. Ath iach .. motte få en lycksamman wägh (om gudh wille) til ath komma til idher. Rom. 1: 10 (NT 1526; Bib. 1917: gynnsamt tillfälle). Nu, Jacobs Gud! med mig du var; / Gör lyckosam den väg jag far. Ps. 1819, 370: 3.
c) om resa: lycklig (se d. o. 1 d). Lycksam resa! välgångsönskan till person som skall företa en resa. 1Mos. 24: 21 (Bib. 1541). Gudh giffue dem en godh och lyckesam rese. AOxenstierna Bref 4: 498 (1648). TurÅ 1911, s. 209.
d) i utvidgad anv. av a.
α) om landområde, byggnad l. dyl.: vars invånare osv. äro lyckliga. Til at göra thetta Folck och Land / Lycksamt, Sält och widt berömt. Stiernhielm Fred. 12 (1649). Sätter .. (katten) sig (då man flyttat till en ny bostad) först under matbordet, blir hemmet lyckosamt. Wigström Folkd. 2: 160 (1881).
β) om tid: lycklig (se d. o. 8). At Gudh itt gott lyckosampt åår honom giffuandes warder. LPetri 1Post. I 2 b (1555). (Finland) syntes gå en lyckosam framtid till mötes. Tegnér Armfelt 3: 297 (1887). Bergman Patr. 8 (1928).
2) (†) om person: glad, säll; avundsvärd; äv. ss. adv.; jfr LYCKLIG 2, 3. VarRerV 59 (1538). Jag tänker den ä alla lycksamste, som intet har något hus att bränna af. Ekeblad Bref 2: 294 (1662). — särsk. i utvidgad anv., om tid: då ngn är lycklig; jfr LYCKLIG 8. Ach lÿcksam stundh, när iag eder mun / först kÿste. Wivallius Dikt. 83 (1631). Johansson HomOd. 23: 286 (1845).
3) = LYCKLIG 4. På dhet att denne handell .. motte .. komme till een lycksam ände. SvTr. V. 1: 38 (1585). Itt lyckosampt möte. Brasck Apg. L 3 b (1648). Att föreningen .. måste undvara .. (N. N:s) initiativrika och lyckosamma ledning. GHT 1934, nr 299 A, s. 8. — särsk. (†) i uttr. (önska ngn) lyckosam välmåga, lycka o. välfärd. Messenius Swanhuita A 3 a (1613). BraheBrevväxl. II. 1: 7 (1639).
4) (numera föga br.) lyckobringande, lyckobådande. Thetta wijnet ware ider lyckosampt. FormPuerColl. C 8 b (1579). (Haren) ansågs (bland lapparna) .. som ett lyckosamt djur. Düben Lappl. 27 (1873).
5) om tidpunkt: gynnsam; läglig, lämplig; jfr LYCKLIG 7. Gudh late dett vara skett i en lycksam stundh. OxBr. 5: 538 (1634). Rudbeck Atl. 1: 706 (1679). UVTF 12: 81 (1875).
Avledn.: LYCKOSAMHET l. LYCKSAMHET, r. l. f.
1) (numera föga br.) till 1 (a): förhållandet att ngn är framgångsrik; framgång (i bet. I 6). Affwundh är lycksamheetennes haat och miszvndan. Bullernæsius Lögn. 178 (1619). Den underbara lyckosamheten i alla hans företag. Ahrenberg Männ. 2: 70 (1907).
2) (†) till 2: glädje, sällhet. Nogh lycksamheet tu (dvs. vällusten) vthlofwar wäl. Rudbeckius Starcke B 4 a (1624). Ekblad 111 (1764).
Spoiler title
Spoiler content