-LÅPA ~lå2pa, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr sv. dial. låpa, grop i barken på träd, låpur, sår på trädstammar (ej av yxhugg), kådlåpa, kålōper, (kåd)låpor, öppning i virket som innehåller kåda, ävensom låpug, gropig (om trädstam, äv. om bröd av dåligt mjöl, där skorpan sjunker ihop), nerlåpad, om sko, som varit genomvåt o. på vilken ovanlädret vid torkningen faller ned mot bottnen; ordets grundbet. är således trol. ”insänkning”, till stammen i germ. (s)lēp, sjunka ihop, vara svag. — Jfr LÅP]
SAOB
