SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
KÅDA 3da2, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet.: olika slag av kåda) -or.
Ordformer
(ko- (co-) c. 1600c. 1740. kå- 1578 osv.)
Etymologi
[fsv. qvaþa, kadha, kode; jfr sv. dial. kvada, kvåda, koa, (ä.) d. kvade, nor. kva(d)e, kō(d)a, isl. kváða. — Jfr BITUMEN, KITT]
benämning på vissa ur växtdelar (i sht stammar o. grenar av barrträd) utsipprande (klibbiga) safter (som vid intorkning förtätas till en gummi- l. hartsartad massa); förr äv. i allmännare anv., om (hård) harts (ss. kolofonium) l. ämnen (av mineraliskt urspr.) som till det yttre i ngt avseende påminna härom. BOlavi A 4 b (1578). Quensel Alm(Sthm) 1729, s. 33 (om lava). Trozelius Rosensten 113 (1752; fr. körsbärsträd). VetAH 1754, s. 95 (fr. barrträd). Ge stråken mera kåda. Bellman (SVS) 1: 4 (c. 1770, 1790). ArkKem. IV. 28: 6 (1912). — jfr ALOE-, AMMONIAK-, ANIME-, BJÖRK-, BÄRG-, CEDER-, DAMMAR-, EFEU-, EK-, EN-, FIOL-, FURU-, GRAN-, KÖRSBÄRS-, RÖKELSE-, TALL-, TUGG-KÅDA. — särsk. i vissa uttr.
a) (†) elastisk l. spänstig kåda, kautschuk, gummi elasticum. Möller (1790). Gadolin InlChem. 116 (1798: Spänstig). Heinrich (1828).
b) (†) arabisk kåda, arabiskt gummi, gummi arabicum. Florman Pharm. 6 (1809).
c) (†) spansk kåda, med oviss bet. Alun .. Spansk kåde .. Swaffwell. TullbSthm 15/5 (1581).
Ssgr (i sht i fackspr.): A: KÅD-ARTAD, p. adj. kådliknande. Kolthoff DjurL 78 (1899).
-ARTIG. (†)
1) kådliknande. Wåhlin Bastholm 155 (1791).
2) [rörande anledningen till benämningen jfr HARTS-ELEKTRICITET] som har med harts att göra; i uttr. kådartig elektricitet, negativ elektricitet, ”hartselektricitet”. Klingenstierna PVetA 1755, s. 6. VetAH 1765, s. 128.
-BLOMSTER. [namnet syftar sannol. på växtens mjölksaft] (†) bot. örten Taraxacum officinale Lin., maskros. Franckenius Spec. B 4 a (1638). Tillandz B 5 a (1683).
-FACKLA. (kåd- 16731891. kåda- 1674. kåde- 1645c. 1705) (i sht förr) beckfackla. OxBr. 11: 826 (1645).
-FATTIG. om ved o. d. 2NF 30: 195 (1919).
-FLÄCK. på trädstam o. d.: fläck av utsöndrad kåda. Skogvakt. 1890, s. 26.
-FLÄCKAD, p. adj. jfr -FLÄCK. Johansson RödaHuv. 1: 17 (1917).
-FLÖDE. utflytning av kåda (ur trädstam o. d.); äv. konkret. Cnattingius 77 (1894). 3NF 11: 533 (1929; konkret).
-FRI. om virke o. d.: som är utan kåda. SmSkrLandth. 29: 39 (1886).
-FULL, adj. (kåd- 1742 osv. kåda- 16401652. kåde- 1745 c. 1755) om träd, virke o. d. Linc. (1640).
-FÖRANDE, p. adj. om träd o. d.: som innehåller kåda. SkogsvT 1903, s. 114.
-HARTS. (†) gummiharts. Gadolin InlChem. 115 (1798). Retzius FlVirg. 192 (1809).
-LIKNANDE, p. adj. —
-LJUS, n. (förr) ljus av (talg o.) kåda. Linné Öl. 30 (1745). Norlind AllmogL 177 (1912).
-LOPA, se -LÅPA.
-LUPEN, p. adj. om träd(stam) o. d.: överdragen med utrunnen kåda. Wallner ArtCarb. 6 (1741).
-LÅPA, äv. -LÖPA, r. l. f. (-lopa 1909. -låpa 1844 osv. -löpa 18991911) benämning på med kåda fyllda gångar som under vissa omständigheter uppkomma mellan tvenne årsringar hos barrträd, ”barklåpa”. LfF 1844, s. 232.
-LÖPA, se -LÅPA.
-PLOCKNING. (kåd- 1916 osv. kåde- 1758) kådtäkt. Salander Gårdsf. 377 (1758).
-PLÅSTER. (numera knappast br.) farm. plåster beredt av kåda (harts), vaxplåster, hartsplåster. Lindgren Läkem. (1891, 1902).
-RIK. om träd, virke o. d. Rothstein Byggn. 18 (1856).
-SKÅLING. [svampen växer på kåda av tall o. gran] bot. svampen Tromera resinæ (Fr.) Körb. Krok o. Almquist Fl. 2: 143 (1907).
-SKÖRD. jfr -TÄKT. ProtSvPappersbrF 26/3 1906, s. 18. —
-SPRIT. (numera knappast br.) tekn. hartssprit. Lindgren Läkem. (1891, 1902).
-TRÄD, äv. -TRÄ. (kåd- 1818. kåde- 17341757) (†) kådförande (barr)träd, särsk. tall; jfr HARTS-TRÄD. Serenius Ss 2 b (1734). Adlerbeth Ov. 62 (1818).
-TÄKT. insamling av kåda från (barr)träd. Ekman SkogstHb. 280 (1908).
B (i sht i icke fackligt spr.): KÅDA-EXPORTÖR. Upsala 1916, nr 295, s. 7.
-FACKLA, -FULL, se A.
-LIK, adj. (†) kådartad. Wollimhaus Ind. (1652).
-SÄCK. för förvaring av kåda (vid kådtäkt). Olson JanP 78 (1918).
C (†): KÅDE-FACKLA, -FULL, se A.
-FÖNSTER. hartsdränkt linne varmed fönsteröppning täcktes (i st. för med glas)? Till Kådefönster vti borgstuffuan på Reffznäs Lakan — 1 st. GripshR 1549.
-OLJA, r. l. f. hartsolja. Hiärne Förb. 19 (1706).
-PLOCKNING, -TRÄ(D), se A.
-VÄPPLING. [växten är rik på bituminösa ämnen; jfr BECK-VÄPPLING] (†) bot. den i medelhavsområdet inhemska växten Psoralea bituminosa Lin., asfaltklöver. Franckenius Spec. E 4 b (1638). Rudbeck HortBot. 112 (1685).
-ÖRT. [ifrågavarande växter innehålla balsamisk saft] (†) bot. växt av släktet Hypericum Lin. Linc. (1640; under androsæmon).
Avledn.: KÅDA, v. bestryka l. överdraga (ytan av ngt) med kåda, förr äv. med gummi (se d. o. 1) l. dyl.; nästan bl. i förb. kåda ned sig. Wollimhaus Ind. (1652). Weste (1807). Dalin (1852). särsk. (†) i p. pf. i adjektivisk anv.: kådig. Serenius (1734; under rosined). Ekblad 153 (1764).
Särsk. förb.: kåda ned sig10 4 0 l. ner sig4 0. (vard.) smeta ned sig med kåda. Weste FörslSAOB (1823).
KÅDAKTIG, adj.
1) (†) om träd o. d.: som innehåller kåda; kådrik. Lindestolpe Frans. 68 (1713). SlöjdBl. 1887, nr 12, s. 3.
2) kådartad; kådliknande, som påminner om kåda. Rothof 649 (1762). Högdahl Jaktb. 250 (1913).
3) (†) = KÅD-ARTIG 2; i uttr. kådaktig elektricitet, negativ elektricitet, ”hartselektricitet”. VetAH 1747, s. 164. Därs. 1762, s. 209.
Avledn.: kådaktighet, r. l. f.
1) (†) till kådaktig 1: kådrikhet. Platen Glascock 1: 192 (1836).
2) till kådaktig 2: kådliknande beskaffenhet. Weste (1807).
KÅDIG, förr äv. KÅDOT l. KÅDUG, adj. (-ig 1587 osv. -ott c. 16351639. -ug 1689)
1) om träd, virke o. d.: som innehåller kåda; kådrik. Helsingius T 6 a (1587). Af de kådiga (furu-)rötterna .. brännes tjära. Berlin Lrb. 57 (1852). Högdahl Fleuron JägGård. 149 (1919).
2) om person, sak o. d.: besmord med kåda, smetig av kåda. Weste FörslSAOB (1823). TurÅ 1899, s. 258. Kådig om fingrarna. Östergren (1931).
3) (föga br.) som liknar l. påminner om kåda; kådartad; kådaktig. Linc. (1640; under resinaceus); möjl. till 2. Granskogen utdunstade kådiga ångor. Strindberg Utop. 181 (1885). Kræmer Fromentin Dom. 320 (1913).
Avledn.: kådighet, r. l. f. till kådig 1, 2. Weste (1807). Slöjdaren 1882, nr 6, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content