1) (numera nästan bl. i fackspr.) skada (ngn l. ngt), tillfoga (ngn l. ngt) skada; såra. Öfwer 100:de officerare (hade till följd av den starka kölden) .. på ett som annat sätt blefwet till sijna lemmar lederade. KKD 1: 201(1708). Genom att termometer läderar slemhinnan etc., kunna .. rätt avsevärda blödningar uppstå. Svartz MatsmältnSj. 170(1932).
2) (utom i fackspr. numera mindre br.) bildl.: skada; störa. At .. then læderade enigheten måtte blifva igen restituerad. SvPrästProt. 2: 409 (1723). Att grannsämjan där på något sätt lederades, ha vi ej sett antecknadt. Ericson Fågelkås. 2: 67(1907). — särsk.
a) förorätta l. förolämpa; såra l. kränka (ngn); äv. med avs. på ngns känslor l. heder, goda rykte o. d.: kränka; såra. RARP 2: 50(1634). Den, som læderas til sin ähra. Därs. 9: 245(1664). En .. Adelsman, med hvilken jag för min læderade reputation skul duellera måste. Humbla Landcr. 152 (”153”)(1740). En benämning, som mindre än några andra namn för detta begrepp (dvs. frillobarn) læderar språkkänslan. Ahlqvist Kult. 191(1871). Ekbohrn(1904).
b) med avs. på ngns intresse l. rättigheter: träda för nära, göra intrång i, kränka. SvLittSällskFinl. 1885—1910 2: 119(1910). Om jag läderat prof. W:s författarrätt, så har detta skett genom ett rent missförstånd. SvD(A) 1930, nr 305, s. 16.(Böndernas) livliga utförsel från Malaxbygden (i början av 1700-talet) lederar alltför mycket Vasaborgarnas intressen. Smeds Malaxb. 158(1935).
c) med avs. på gällande bestämmelse, sed, löfte o. d.: kränka; bryta. PT 1904, nr 114 A, s. 2. Utan att lädera de löften (som osv.). Andrén Parlament. 127(1929). (Regeringen) har .. på intet sätt läderat den diplomatiska etikett, som man .. är så mån om att upprätthålla. SvD(A) 1930, nr 35, s. 4.
SAOB
