publicerad: 1941
LÄMPA läm3pa2, v. -ade ((†) pres. sg. -er UrkFinlÖ 2: 83 (c. 1595), Linc. A 5 b (1640)). vbalsbst. -AN (†, Westhius Vitt. 13 (1675; i bet. II 3 b)), -ANDE, -NING (numera nästan bl. i bet. I 7); -ARE (i bet. I 7).
Ordformer
(förr äv. lemp-)
Etymologi
[y. fsv. lämpa; jfr d. lempe, nor., nyisl. lempa; av ett icke anträffat mnt. lempen, göra passande (som formellt sammanfallit med limpen, vara passande), nt., fris. lempen (germ. lampian), kausativum till mnt. limpen, vara passande (germ. limpan); jfr äv. fht. (gi)limpfan, vara passande, feng. (ge)limpan, lyckas. — Jfr LUMP, sbst.2]
I. tr.
1) ställa (ngt) i lämpligt l. riktigt förhållande (till ngt); ställa (ngt) i relation (till ngt); anpassa (ngt till ngt), avpassa l. rätta l. tillrättalägga (ngt efter ngt); numera nästan bl. med närmare bestämning, i sådana uttr. som lämpa ngt efter, äv. för l. till (förr äv. emot) ngt. (Den andra liknelsen i Luk. ev. 11 kap.) är .. een ganska herligh och wel lempat lijknelse. LPetri 4Post. 47 a (1555). Lämpa skriften efter talet. Columbus Ordesk. 14 (1678; uppl. 1908). Läkedomen .. till siukan lämpas bör. ÖB 112 (c. 1712). Botin Hem. 1: 98 (1755: emot). Agardh BlSkr. 1: 349 (1836: för). Man sökte lämpa vårt språk till antika versmått. 2SAH 59: 23 (1882). (Reglerna för adelsmans rättssäkerhet) lämpades nu på ett sätt, som i högre grad såg den exekutiva maktens intressen till godo. Ahnlund GA 212 (1932). — särsk.
a) (†) modifiera; avgränsa (innebörden av ngt l. dyl.); konkretisera (ett begrepp). HT 1913, s. 131 (1631). Dock bör .. (detta omdöme) i någon måtta lämpas ok limiteras. Columbus Ordesk. 6 (1678; uppl. 1908). Palmqvist PVetA 1754, s. 9.
b) (†) med avs. på uttryckssätt, ordalag o. d.: lägga (sina ord); anpassa (sitt tal till ngt). Schroderus Os. 1: 699 (1635). (Han) wände sit tal, och lämpade thet til samtyckia med Bönderna. Peringskiöld Hkr. 1: 290 (1697). Rydberg RomD 55 (1877).
c) (†) med avs. på läkemedel: sammansätta o. anpassa efter sjukdomens art, tillblanda; anträffat bl. i p. pf. Fennia XVI. 2: 82 (1746). (Sjukdomen) förvärras .. därigenom at inga rätt lämpade tjänlige botemedel .. nyttjas. Odhelius ÅmVetA 1798, s. 8.
d) (†) med avs. på litterära l. musikaliska alster: arrangera, bearbeta (i anslutning till ngt); förr äv.: översätta (till ett språk); i uttr. lämpa ngt för l. till ngt. När man någon Ode wil tilsamman sättia, och således Dickten til Musijk lämpa. Arvidi 193 (1651). Lährespråk .. aff Latinen och Tyskan vthsökte, och til Swänskan lämpade. Grubb (1665; i titel). Sinfonie af Haijdn lämpad för Clavér af Palm. MusTidsfördr. 1791, s. 101. Den skicklighet, hvarmed .. (B. Crusell) för den lyriska scenen lämpat flera berömda utländska arbeten. Ljunggren SAHist. 2: 107 (1886; möjl. efter handl. fr. 1838). jfr: Han lämpar och tyder thet vth på Catonis språk. Linc. (1640; under alludo).
e) i p. pf. i adjektivisk anv.
α) anpassad (för ngt); i uttr. lämpad för ngt. Upplaga, bearbetning l. dyl. särskilt lämpad för skolbruk. Allt i kamelens kroppsbyggnad är lämpadt för öknen. LbFolksk. 440 (1868). Att hans .. ton (i tidningsartiklarna) kanske i någon mån var lämpad för massan. Siwertz JoDr. 139 (1928).
β) (i sht i skriftspr.) lämplig, passande, tjänlig. Lämpad för, äv. till ngt. För att göra .. (Posttidningen) bättre lämpad för den talan regeringen kunde vilja föra i pressen. De Geer Minn. 2: 35 (1892). Expropriering af för samhällsbehof lämpad privat egendom. 2NF 10: 290 (1908). Det (gengas-)aggregat .., som Gengasbolaget ansåg lämpat för .. (vissa fiske-)båtar. SvDÅb. 1940, s. 254. jfr (†): En god, fri och lämpad luft förfriskar mycket Boskapen. Broman Glys. 3: 183 (c. 1730).
2) (†) ordna, inrätta, anordna; bestämma, fastställa; (på visst sätt) styra o. ställa l. förfara med (ngt); sköta (ngt). AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 3 b (1587). Att han alt kan lempa och laga, som vår staat dett kan kräffia. RP 8: 21 (1640). Att J .. detta wercket således lempen, som J tycka det bäst och förswarligast kan låta sigh giöra. BraheBrevväxl. 1: 272 (1679). Så att jag straffets mått kan lämpa som sig bör. Fahlcrantz 2: 40 (1826, 1864). Försynen lämpar allt, och det går. Almqvist Col. 39 (1835). — särsk.
a) i uttr. lämpa (ngn l.) ngt till ngt, inbegripa (ngn l.) ngt i ngt; räkna (ngn l.) ngt bland ngra; hänföra (ngn l.) ngt till ngt. Schroderus Os. III. 2: 296 (1635). Till tredie slaget (kartor) lämpas de som (osv.). Rålamb 4: 74 (1690). Til hwilket dera slaget denna Pestilentien .. tyckes kunna föras och lämpas. Lindestolpe Pest. 29 (1711). Schönberg Bref 1: 128 (1772: dit).
b) i uttr. lämpa (ngt l. det) så att o. d.
α) med obj. bestående av ett sbst.: anordna l. inrätta l. arrangera l. utforma (ngt på sådant sätt att osv.). Afftonsångz ringningh skal begynnas strax klockan är itt, och alltså lämpas att halfgångit till tu ringes samman. KOF II. 2: 10 (c. 1655). Heidrekr .. lämpade så sitt tal, att han kom .. (den ene gästen) till att slå i häl then andra. Verelius Herv. 104 (1672). Kosten skulle vara .. så lämpad, att den gjorde kroppen stark och muskulös. Palmblad Fornk. 1: 173 (1843).
β) utan obj. l. med obj. bestående av ett det utan syftning på ett visst sbst. l. dyl.: ordna förhållandena (på sådant sätt att osv.), ordna l. laga (det så att osv.). Vele vij .. medh dhe medhell, vij i händer hafua, så knappa, lämpa och lagha, att uthfärden .. väll skee och uthföras skall. OxBr. 3: 463 (1633). Sidst haar Gudh thet lämpat så, / At man rätt honom tacka må. PolitVis. 341 (1649). PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 52. Odenius 2Celsus 141 (1906).
c) i uttr. lämpa (ngt) mellan ngra att osv., ordna upp förhållandena mellan ngra så att osv., medla mellan ngra, medla i (ngt) mellan ngra. Anseestädernes vthskickade .. lämpade Saken Konungerna emellan, at thet bewiliades til effterskreffne medel och Puncter. Girs G1 50 (c. 1630). (Landshövdingen) befalles här med .., at han .. således emellan Bergs- och Köpmännerne saken lämpar, at the begge måge behålne blifwa. Bergv. 1: 215 (1659). At E. F. lempe och lage emellan H. Margreta och mig, at ingen den andra är förnär. VDAkt. 1666, nr 103.
3) (†) närmande sig bet.: använda, bruka (ngt till ngt), taga (ngt) i anspråk (för ngt); utnyttja (ngt till ngt); äv.: ägna; i uttr. lämpa ngt till ngt. Gud .. warder ock wår wedermöda lämpandes til sins namns ähro. Gustaf II Adolf 575 (1613); möjl. till 5. O Stalbror, lär dijn Lust, och Laster dämpa; / Tijn blomstrand åhr til Lär och Wijsdom lämpa. Stiernhielm Parn. 1: 9 (1651, 1668). At .. han måtte kunna then samma (dvs. ett visst politiskt parti) .. til sina anslagh lämpa. Widekindi KrijgH 223 (1671). Att lämpa hela vårt tullsystem till det ändamålet att (osv.). Agardh BlSkr. 2: 152 (1853).
4) tillämpa.
a) (numera mindre br.) med avs. på ordspråk, sats, uttalande o. d., i uttr. lämpa ngt på, förr äv. till ngn l. ngt, tillämpa ngt på ngn l. ngt, låta ngt åsyfta l. gälla ngn l. ngt; förr äv. åtföljt av de pronominella adverben hit, dit. Schroderus Os. 1: 481 (1635: til). Hit lempar jag intet ofogliga Apostelens ord. Swedberg SabbRo 1190 (1691, 1712). Jag hoppas få lempa til mig thesze Engelens ord. Dens. Cat. 663 (1709). Jag vil ej som någre af våre häfdesökare lämpa dit (dvs. på Gamla Uppsala tämpel) alt hvad Plato skrifvit om sin Atlantiska hufvudstad. Dalin Hist. 1: 185 (1747). Man lämpade äfven på honom (dvs. G. II A.) en spådom af den ryktbare Tycho Brahe. Fryxell Ber. 6: 1 (1833). Böök SvStud. 315 (1913).
b) (†) med avs. på lag, metod o. d.: tillämpa; vanl. i uttr. lämpa ngt på l. till ngn l. ngt, ge praktisk tillämpning av ngt på ngn l. ngt, tillämpa l. praktisera ngt på ngn l. ngt. Stiernhielm Herc. 394 (1658, 1668). Så wijda .. (vissa förordningar) til sådane måhl, som hoos .. (domkapitlen) förekomma, kunna lämpas. FörordnRättegDomcap. 1687, § 24. Huru angelägit .. det vore, at lämpa örte-känningen til landtbruket. Rosenadler ÅmVetA 1754, s. 14. Hit kan och lämpas 2. §. denne Förordn. LandtmFörordn. 124 (1765). Låtom oss .. på dem (dvs. protestanterna) lämpa all Lagarnas stränghet. Björn Calas 42 (1794).
5) (†; se dock c) vända; länka; styra; rikta. Spegel Pass. 291 (c. 1680). Då .. all bitterhet lämpades af dem på Riksdagsmännen. HSH 1: 211 (c. 1750). (Han) lämpade .. straxt frågan til dem. Nohrborg 1 (c. 1765). En handtverkare måste lämpa, måste styra sin sax eller knif för att (osv.). SvLitTidn. 1821, sp. 757; jfr 6. — särsk.
a) vända l. rikta (ngns håg l. vilja l. dyl. mot ngt), beveka; förmå (ngn till ngt). Skytte Und. A 8 b (1604). Huru Gud nu deras sinne till rättwijsan och freden kan lämpa. Gustaf II Adolf 136 (1616). Huru han kunde lämpa samme Churfursten till fridelige tanckar. RP 7: 39 (1637). (De) som lämpat sin hog at tiena vid .. Regeringens Civile grenar. PH 5: 2937 (1750).
b) i uttr. lämpa ngt dit (ut) att, inrikta ngt (en värksamhet, ett intresse o. d.) på att osv. (Att skriftefadern) alt medh ord åthäfwor lempar tijt uth, at han må förorsaka sina framkommande skrifftebarn till gudeligheet. KOF II. 2: 70 (c. 1655). Tå Swerige sine consilier och actioner tijt lempar, att Pohlen måtte stå oprätt. RARP 8: 184 (1660).
c) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i uttr. lämpa ngt till fördärv, till det bästa l. dyl., styra o. ställa, foga, vända, göra ngt till (ngns) fördärv, bästa osv.; lämpa ngt till rätta, ställa ngt till rätta. (Påven Gregorius VII) lämpar alle Saker til Fördärff. Schroderus Os. 2: 603 (1635). Gudh hafwer in til thenna dagh, all ting lempat til Wårt och Fäderneslandzens bästa. Bönedagsplakat 10/4 1644, s. A 2 a. Borg Luther 1: 89 (1753). Den gamle, som går grå genom världen för att lämpa till rätta hvad galet är. Högberg Vred. 2: 251 (1906).
d) i uttr. lämpa ngt till ngt, anknyta l. hänföra ngt (ett ord l. uttryck, en tankegång o. d.) till ngt. Borg Luther 1: 150 (1753). Här (i en viss dikt) kan läsaren icke straxt finna, at ordet Ert skal lämpas til Fadren. Posten 1769, s. 517. Rosenstein 1: 88 (1787).
6) (numera bl. i fackspr.) med konkret obj.: vända; ställa l. lägga l. anbringa (på visst sätt, på visst ställe o. d.); förr äv. i uttr. lämpa i lag, göra (lägga osv.) i ordning; förr äv. bildl. (Neptun) Läpparne lämpar i lag; Sijn blijde Salacia kysser. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). (Lerstycken som svalorna) hopsättia jämte ther emellan lämpade torra strå. Broman Glys. 3: 463 (c. 1740). Att lämpa tunna, vallsade eller hamrade Bleck af .. Silfver till de ställen på Järnarbetet, som skola försilfras, så tätt som möjeligt är. Rinman JärnH 522 (1782). En .. (kabel) lämpas .. af dykaren .. under t. ex. propelleraxeln (på det sjunkna fartyget). SD(L) 1895, nr 306, s. 5.
7) sjöt. i fråga om förh. ombord på fartyg: placera (ngt, ss. last, kol) på ett lämpligt sätt (med hänsyn till fartygets jämvikt o. d.); omstuva, omflytta; i sht med avs. på tyngre föremål. Platen Glascock 1: 179 (1836: lämpning). Då ni (dvs. seglaren) lämpade barlasten. Oxenstierna Vanderdecken 113 (1865). Alla man arbetade (under stormen) med att .. dels lämpa, dels hyfva däckslasten. GHT 1895, nr 293 A, s. 3. (Eldaren) gick .. ner i babords kolbox för att lämpa kol. TIdr. 1896, Julnr s. 36. Engström 1Bok 13 (1905). — särsk. i allmännare anv.: förflytta; i sht om förflyttning över bord: vräka l. hiva l. langa över bord; äv. i utvidgad anv., om förh. på land. Att jaktens besättning .. lämpade tunnor med salt sill i sjön. GHT 1896, nr 65 A, s. 3. Väldiga (sten-)flak, som lämpades på kärror och kördes bort. Koch Arb. 40 (1912). Barthel Sill 15 (1929).
II. refl.
1) passa; vara lämplig; särsk. i uttr. lämpa sig för l. till (förr äv. emot) ngt l. att vara l. göra ngt; ofta med saksubj. Så ath .. thett ene (skulle) skicke och lempe sig emott thett andre. RA I. 1: 513 (1547). Pansarfartygen .. lämpa sig (måhända) bäst för försvaret af våra öppna kuster. De Geer Minn. 1: 280 (1892). Vägarna öster om Jordan .. lämpa sig alls icke att köra på. PT 1912, nr 140 A, s. 3. Nilsson FestdVard. 91 (1925). — särsk.
a) opers., i uttr. det lämpar sig (icke), det passar (icke), det är (icke) lämpligt l. passande; äv. med försvagad bet.: det går (icke) för sig; äv. det lämpar sig väl, illa, att osv., det är (mycket) lämpligt resp. olämpligt att osv. Icke kan thet heller lempe sich ath en lögnactigh menniskia .. skulle kunna lägia noghot til gudz oordh. OPetri PEliæ f 3 b (1527). Såsom thet sigh icke wel wil lämpe, at någen Adelsman skal bruke handel och Köpenskap. Schmedeman Just. 71 (1580). Wallquist EcclSaml. 1—4: U 2 b (1790: illa). Man .. begrafver (vid Kairo) efter behag hvar det lämpar sig. Wachtmeister Tur. 35 (1876, 1885). Rydberg Vap. 99 (1891).
b) (†) i uttr. lämpa sig med ngt, passa ihop med ngt, stå i överensstämmelse med ngt. (I Gregorius den stores skrifter finner man även) thet som medh then helige Skrifft sigh alz intet lempar. Schroderus Os. 2: 180 (1635).
c) (†) förhålla sig till (ngt). (Vi) finne .. strax huru then höga åldren (hos våra första förfäder) lempar sig til wår. Swedenborg RebNat. 3: 309 (1718).
2) (†) om utsaga, ordspråk o. d.; i uttr. lämpa sig på l. till ngn l. ngt, äv. lämpa sig hit, äga tillämpning l. vara tillämplig på ngn l. ngt, åsyfta ngn l. ngt; särsk. om namn: anspela på ngn l. ngt. Schroderus Os. 1: 167 (1635). Thet gambla ordspråket lämper sigh til tigh. Linc. A 5 b (1640). RARP V. 1: 291 (1654: hit). Jag ber, at om I Elskar mig / I sådant namn Ehr tager, / Som uppå Flora lempar sig. Hammarberg Herdinn. 38 (1741). Lysander Almqvist 99 (1878: på).
3) (numera föga br.; se dock a β) anpassa sig; ge med sig, foga sig. Gustaf II Adolf 542 (1629). Det låg icke för honom att lämpa sig, att falla undan i onödan. Ahrenberg Männ. 4: 133 (1909). — särsk.
a) i uttr. lämpa sig efter (ngn l. ngt).
α) (†) ge efter för (ngn l. ngns vilja o. d.). At E. K. W: lämper och beqwämer sigh efter wår begären (osv.). Chesnecopherus Skäl Rrr 1 a (i handl. fr. 1602). Tessin Bref 1: 126 (1752). När .. Thorsten känner sig sjuk, bjuder han Frithiof lämpa sig efter konungasönerna. Ljunggren SmSkr. 2: 66 (1879).
β) (numera mindre br.) rätta l. anpassa sig efter (ngt). UrkFinlÖ 2: 83 (c. 1595). The som på andre Tungemål, samma Gudztienst förrätta, skola och så lämpa sig efter the Ceremonier, som här i Rijket äre brukelige. Kyrkol. 1: 7 (1686). Uti undervisningen skola Lärare lämpa sig efter Disciplarnes begrep. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. B 2 b. Kulturmänniskornas förmåga att .. lämpa sig efter nya och oanat svåra förhållanden. Almquist VärldH 9: 7 (1934). särsk.
α') (†) med avs. på råd l. lag: följa. (Olof Skötkonung) måtte lämpa sig effter theras råd (som ansågo att folket endast småningom kunde kristnas). Spegel Kyrkioh. 1: 7 (1708). Knorring Cous. 1: 5 (1834). Hagberg Shaksp. 4: 174 (1848).
β') (†) med saksubj.: rätta sig efter. Den Svenska ABCBoken, .. så stält, at de vanlige bokstavarne lämpa sigh efter Runerne. Bureus (1624; boktitel). Adjectivum moste .. lempa sig effter sitt Substantivum. Swedberg Schibb. 143 (1716). Swedenborg RebNat. 1: 284 (1718).
b) (†) i uttr. lämpa sig till ngt, anpassa sig till ngt; rätta sig efter ngt; taga (vederbörlig) hänsyn till ngt; äv. i uttr. lämpa sig ngn, underordna sig ngn, lyda ngn. Een Öffverste-Leutenampt, som fölljer sqvadronen, skall intet lempa sigh een annan Öffverste. RP 6: 518 (1636). (Att de) sig til Regerings-Formen bättre hade lämpat och beqwämat. HC11H 3: 27 (1670). At han sigh .. til Ryssernas humeur lämpade. Widekindi KrijgH 786 (1671). Schultze Ordb. 2527 (c. 1755).
c) (†) vara l. visa sig tillmötesgående (mot ngn l. i fråga om ngt); vara l. visa sig vänlig; uppföra sig väl l. vänligt (mot ngn). Alldenstundh dhe Danske någorledes hafwa lempat sigh i saken. Gustaf II Adolf 495 (1624). Then W(år) S(aliga) F(ru) haffuer wäl wist til at lämpa sig emot höga och låga. Prytz MStenbock E 2 b (1633). Stiernhielm Fred. 13 (1649).
4) (†) vända sin håg (till l. åt ngn l. ngt); äv. om sinne l. hjärta o. d.: vända sig (till ngn l. ngt). OxBr. 10: 252 (1618). Ho som vil lämpa sig til goda Konster, Lärdom och Vetenskaper. Bliberg Acerra 119 (1737). (Tyko Brahes familj) ansåg honom gå utur sit stånd, då han lämpade sig til en nyttig .. vetenskap. Melanderhjelm ÅmVetA 1784, s. 5.
5) (†) om sak, i uttr. lämpa sig till l. åt ngt, arta sig till ngt, (se ut att) utvecklas till ngt. Tå .. (de) sågho, huru alle Saker lempade sigh til Wåld och Krijgszrustning. Schroderus Os. III. 1: 267 (1635). Och syntes Sakerne (sedan oron i landet lagt sig) lämpa sigh til roo och stillheet igen. Rålamb Resa 61 (1658, 1679). AArgillander (1762) hos Rosenstein BarnSj. Nn 5 a (uppl. 1771).
Särsk. förb.: LÄMPA IHOP. (†) till I 1: passa ihop (ngt med ngt), förena (ngt) med ngt (så att det går ihop). Borg Luther 2: 272 (1753). Trendelenburg GrSpr. 59 (1801). —
LÄMPA IN10 4.
1) (†) till I 4 a, i uttr. lämpa ngt in på ngn, låta ngt gälla l. syfta på ngn. (Han) lämpar sine predikninger in på migh och mitt ringa hws. VDAkt. 1666, nr 130. Kling Spect. Ee 4 a (1735).
2) sjöt. till I 7; särsk. med avs. på kol: lasta l. skyffla osv. in (i kolboxar, eldrum o. d.). SFS 1894, nr 45, s. 5. —
LÄMPA NED10 4 l. NER4. sjöt. till I 7: lasta l. flytta osv. ned (ngt). Kol, som skulle lämpas ned i maskinrummet. GHT 1895, nr 220 A, s. 2. —
LÄMPA OM10 4. sjöt. till I 7: stuva om (lasten); äv.: lasta över (ngt) från ett fartyg till ett annat. Höet måste lämpas om i mindre båtar. HågkLivsintr. 3: 256 (1923). SvD(A) 1934, nr 262, s. 3. —
LÄMPA UNDAN10 32, äv. 40. (i fackspr.) till I 6 o. 7: ställa (flytta osv.) undan. Att lämpa undan den brinnande veden. SD(L) 1901, nr 251, s. 2. —
LÄMPA UPP10 4, äv. OPP4. sjöt. till I 7: lyfta (transportera osv.) upp; langa upp. Sillen lämpas upp ur jakten och öses i lådorna. TurÅ 1904, s. 289.
Ssgr: A (till I 7, sjöt.): LÄMP-BLOSS. blosslampa som användes vid kollämpning. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
Avledn.: LÄMPARE, m. sjöt. till I 7: kollämpare. Uggla Sjölex. 1145 (1878). Taube Svärm. 80 (1925). jfr kol-lämpare.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content