publicerad: 1942
LÄNGTAN läŋ3tan2, r. l. f.; i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(läncht- 1543—c. 1635. längt- (lengt-) 1528 (: forlängtan) osv. länkt- (lenkt-) 1593—1609)
Etymologi
intensiv åstundan l. önskan (i förening med känsla av saknad) att få ngt l. komma i tillfälle att göra ngt, att komma till ngn l. ngt l. att träffa samman med ngn o. d.; trängtan. En stark, häftig, innerlig, brinnande längtan efter (ngn l. ngt) l. till (ngn l. en plats). Gripas l. brinna av, känna längtan. Få sin längtan uppfylld l. tillfredsställd, äv. stillad, förr äv. vinna sin längtan. Föremålet för ngns längtan. Nå sin längtans mål. Thetta wijnträädh hadhe een längtan j sina röter til thenna Örnen. Hes. 17: 7 (Bib. 1541). Brahe Kr. 9 (c. 1585). Så menar Tu iag min trägna längtan kan änteligen winna? 2Saml. 1: 115 (c. 1669). Iagh will din Längtan stilla. Lucidor (SVS) 27 (c. 1670). O hur grips jag af längtan att flytta dit hän / Till den eviga kärlekens ö! Sätherberg Dikt. 1: 258 (1839, 1862). Till detta arma land ändå / Vår längtan skulle stå. Runeberg 2: 5 (1846). Hvarje själ, som längtan bränner / till hvad ädelt är och sant. Rydberg Dikt. 1: 8 (1877, 1882). Längtan heter min arfvedel, / slottet i saknadens dalar. Karlfeldt FridLustg. 48 (1901). 3SAH 25: 69 (1912). — jfr DÖDS-, EVIGHETS-, FRIHETS-, FÖR-, FÖRINTELSE-, HEM-, KÄRLEKS-, MODERS-, SKÖNHETS-LÄNGTAN m. fl. — särsk. (enst., †) med gen.-attr. betecknande målet för ngns längtan. Tå tu känner then ewiga Saligheetenes Längtan tigh ofwan effter ingifwas. Preutz Kempis 393 (1675).
Ssgr (i vitter stil): A: LÄNGTAN-VÄCKANDE, p. adj. som väcker längtan. Ljunggren Est. 2: 98 (1860). Ljust och längtanväckande som bokarnes första blad om våren. Rosenius Naturst. 34 (1897).
B: LÄNGTANS-BLICK. Wallin 2Pred. 1: 167 (1821). Ofta än med längtansblick jag såg / Åt Elfvelandets blomsterhvita häggar. Atterbom LÖ 2: 7 (1827). —
-FULL. Kasta längtansfulla blickar på ngt. Stagnelius (SVS) 2: 440 (1821). Flensburg KyrklT 25 (c. 1875). —
-KVAL. —
-SJUK. Levertin Dikt. 142 (1901). (Fiolspelarens) repertoar skattade alltmer åt det längtanssjuka och melankoliska. Johansson RödaHuv. 2—3: 284 (1917). —
-TID. Intet är som längtanstider, / väntansår, trolofningstider. Karlfeldt FridVis. 81 (1898). Dens. FridLustg. 44 (1901). —
-TON ~tω2n. Hvi hörs från alla skalla, / Rundtom den vida ringen, / Den samma längtanstonen: / Om ej (osv.). Atterbom SDikt. 1: 262 (1809, 1837). —
-TÅR. Många .. vida smärtfullare längtans-tårar ha fallit på den grumliga väfven af mitt lif. Bremer Hem. 1: 138 (1839). —
Spoiler title
Spoiler content