publicerad: 1942
LÄXA läk3sa2, v. -ade
Ordformer
Etymologi
motsv. LÄXA, sbst. 8: förebrå l. banna l. tillrättavisa (ngn); numera bl. i förb. läxa upp (se särsk. förb.). Schultze Ordb. 2542 (c. 1755). Jag skall lexa honom för hans försummelse. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Spak skall han bli, han vaka skall och höra, / I sängen lexas. Hagberg Shaksp. 10: 334 (1850).
Särsk. förb.: LÄXA FÖR. (†) förehålla (ngn ngt) i form av tillrättavisning. ”Hvad jag icke bort och hvad jag borde”, / Det hör jag nu mig läxas för af mången. Böttiger 1: 51 (1856). —
LÄXA UPP10 4 l. OPP4. (vard.) förebrå (ngn), giva (ngn) bannor l. förebråelser, tillrättavisa l. banna (ngn), taga (ngn) i upptuktelse. Brenner Dikt. 1: 256 (1713). Jag borde lexa upp er dugtigt. CVAStrandberg 2: 300 (1860). SvD(A) 1934, nr 208, s. 18.
Spoiler title
Spoiler content