SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1942 LÖDJA löd3ja2 l. lø3dja2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er OxBr. 11: 140 (1625), BoupptVäxjö 1893 (: vigtlödjer)); förr äv. LÖDIGAR l. LÖDIGER, pl. Ordformer (lodja 1794—1804. lödja (-di-) 1625 osv. lödigar, pl. Bergv. 1: 244 (1668). lödiger, pl. Stiernhielm Arch. Q 2 a (1644), Schmedeman Just. 434 (1665)) Etymologi [av mnt. lode, loie, blystycke, sänke, viktlod; jfr mnl. lodekijn, holl. loodje, litet lod; avledn. av LOD, sbst.4] (i fråga om ä. förh.) metallstycke av viss vikt, användt vid vägning, viktlod; särsk. om (i sht vid järnhanteringen använda) tunga viktlod av gjutjärn. OxBr. 11: 140 (1625). Vigter eller så kallade Lödjor. SFS 1826, nr 46, Bih. s. 5. GHT 1892, nr 204 B, s. 1. TMatFysKemi 1934, s. 27. — jfr VIKT-LÖDJA. Ssg: LÖDJE-VÄLTARE. (†) sannol.: viss arbetare vid bärgvärk med uppgift att hantera de tunga viktloden. Hülphers Dal. 424 (1762). SAOB Alfabetisk lista lödigt lödika subst. lödimark lödja subst.1 lödja subst.2 lödja subst.3 lödja subst.4 lödja verb1 lödja verb2 lödja verb3 lödjande Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
