[sv. dial. lödja, lydja, lya; avledn. av sv. dial. låd, lå (se LÅD, sbst.2)]
(numera bl. i vissa trakter) nappa l. plocka löst sittande ull av (får); äv.: klippa (får) om våren. Linc. L 6 a(1640). Fååren lödias sidst i Majo. Rålamb 13: 63(1690). LoW(1911). — särsk. i utvidgad anv., med avs. på fågel: nappa l. plocka (lösa) fjädrar o. dun av (fågel); äv. med obj. betecknande fjäder l. dun. Linné FörelDjurr. 100(1748). På en del orter lödjas eller rugas dunen af gässen en gång om året. Rothof 156(1762).
