publicerad: 1942
LÖNNDOM lön3~dωm2, r. l. m.
Ordformer
(lön- 1541—1919. lönn- c. 1755 osv.)
Etymologi
[jfr d. løndom; med anslutning till avledn.-änd. -DOM uppkommen ombildning av fsv. (i) löndom (motsv. fd. i løndum), dat. pl. av lönd (se LÖNN, sbst.2)]
a) i uttr. i lönndom (jfr b α, β), i hemlighet, i smyg. Brahe Kr. 25 (c. 1585). Så gåer han i höga lofft / och snacker medh Jungfruer i löndom. Visb. 2: 293 (c. 1600). En horunge, aflad i löndom och falskhet. Hildén Barn. 78 (1919). Visserligen händer det ju att någon enstaka individ spottar åt varje svart katt, som korsar hans väg, .. men det är mera i lönndom. SvD(A) 1930, nr 22, s. 8. särsk. (föga br.) i uttr. i djup o. d. lönndom, i djup(aste) hemlighet. Atterbom Minnest. 2: 86 (1847).
b) (ngn gg i poetisk stil) konkretare: det fördolda; dunkel. Ur djupets löndom dragen. Atterbom SDikt. 1: 232 (1809, 1837). Modlöst han döljer sin längtan vid strålande dag, / finner blott orden i skymningens löndom som jag. Karlfeldt FlBell. 67 (1918). särsk.
α) (†) i uttr. se i lönndom, se i det fördolda. Tin Fadher som seer j löndom, wedergeller tigh thz vppenbarliga. Mat. 6: 18 (Bib. 1541; NT 1526: som seer j heemlighit rwm). Du (Gud!) som i Löndom seer, som allas Wägar weet. Wexionius Sinn. 3: C 4 b (1684). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
β) (†) i uttr. hålla sig l. stå i lönndom, hålla sig l. stå dold; ligga i lönndom (för ngn), vara dold (för ngn). När som Konung Trygwe blef slagen, tå flydde Astrid bort, och hölt sig uti löndom. Peringskiöld Hkr. 1: 191 (1697). Lät vara, at vår stöld ei något öga såg: / Mån hon förthenskul ock för Gud i löndom låg? Kolmodin QvSp. 1: 146 (1732). Jag stod sielf i löndom, at se uppå hela skådespelet. Säfström Banquer. Xx 1 b (1754).
c) (enst., †) konkret: något hemligt l. fördolt. En löndom för de visa, / Hos herdar än jag gästar helst. Atterbom SDikt. 1: 77 (1837).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content