SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
LÖP 4p, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er (G1R 23: 334 (1552))); i bet. 1 äv. LÖPE 3pe2, sbst.1, r. l. m., äv. n.; best. -en, ss. n. -et; pl. -ar, ss. n. -en.
Ordformer
(loop c. 1730 (i bet. 1). löp 1540 osv. löpe 18741928. löpen, sg. best. 1923 osv. löpen, pl. obest. 1751 (möjl. sg. best.), 1846 osv. löpet, sg. best. 1907)
Etymologi
[fsv. löper, korg, viss(t) mått l. vikt, sv. dial. löp, låp, (gran)bark, (sånings)korg, visst sädesmått, motsv. d. løb, (halm l. vidje)korg, nor. laup, løp, näver- l. träask m. m., isl. laupr, korg, visst kvantum smör, mnt. lōp, litet träkar, feng. lēap, korg, visst mått; möjl. besläktat med LOFT, sbst.1, o. kanske äv. LÖV, sbst.1; i bet. 1 numera anslutet till LÖPA, v.2 5]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (stycke) granbark (som avskilts från trädet under savningstiden); särsk. användt att lägga under tjärveden i tjärdal. Broman Glys. 3: 142 (c. 1730). Jorden (i tjärdalen måste) förut betäckas med färska barkskifvor eller såkallade löpen. LfF 1846, s. 246. SvSkog. 1355 (1928). jfr GRAN-LÖPE.
2) (förr) eg.: korg; visst mindre mått för säd l. salt l. smör m. m. SkaraStiftJordeb. 170 (1540). Två löper salt. G1R 23: 334 (1552). Linné Gothl. 276 (1745). Fatab. 1936, s. 154 (om förh. på 1400-talet).
Ssgr (till 1; i vissa trakter, bygdemålsfärgat): LÖP-LIST. = löp, sbst.1 1. Trän, af hvilka barken blifvit tagen, som the kalla löpen eller löplist. Wasenius NorrlBoskSk. 53 (1751). Læstadius 1Journ. 293 (1831).
-TÄKT. handling(en) att (för insamling) avskilja ”löp”. Genom löptäkt förtorkad skog. ArkKem. II. 35: 13 (1907).
Spoiler title
Spoiler content