SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1942  
LÖSNING 3sniŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar; förr äv. LÖSING, sbst.2, f.
Ordformer
(lösn- 1541 osv. löössn- 1606. lössing- 1618 (: lössingzpenningar))
I. [fsv. lösning; jfr dan. o. nor. løsning, t. losung, lösung] vbalsbst. till LÖSA. — särsk.
1) (numera i sht i vitter stil o. i fackspr., företrädesvis i fråga om ä. förh.) till LÖSA 4; äv. bildl. 3Mos. 25: 52 (Bib. 1541).
2) i sht jur. till LÖSA 5. SUFinlH 2: 232 (1606).
3) (numera mindre br.) jäg. till LÖSA 11, konkret: spillning l. exkrementer (av villebråd). BiblJäg. 4: 290 (1897). Lösning av .. hare, tjäder, orre. Malm Naturföret. 28 (1923). — jfr HAR-LÖSNING.
4) i sht fys. o. kem. till LÖSA 12 a; oftast konkret, om den blandning som uppkommer, då ett ämne löses i ett annat. Fast, flytande, gasformig lösning. Mättad lösning, lösning som (vid en viss temperatur) i beröring med det lösta ämnet icke upptager mera av detta. Koncentrerad, utspädd lösning. Vid Skinn eller Hudars svärtning brukas .. lösning af Järnrost uti sur Mjölk. Rinman JärnH 854 (1782). Mellan uppslamningar, kolloida lösningar och ”äkta” lösningar råder ingen väsentlig, endast en gradskillnad, som sammanhänger med partiklarnas storlek. Starck Kemi 100 (1931). — jfr AMMONIAK-, BORSYRE-, CITRONSYRE-, FÄRG-, KAMFER(T)-, KARBOLSYRE-, KLORKALK(S)-, KOKSALT-, SALICYL-, SOCKER-, SUBLIMAT-, SÅP-LÖSNING m. fl.
5) till LÖSA 12 c: analys; i ssgn SATS-LÖSNING.
6) med. till LÖSA 12 d α; numera bl. tillf., ss. övers. av ”lysis”. Collin Ordl. (1847; under lysis). Westergren LungSj. 125 (1932).
7) till LÖSA 15; ofta konkretare: förklaring, tydning, resultat som erhålles vid lösandet av ett problem (t. ex. en matematisk uppgift, ett korsord o. d.), ”svar”. Stagnelius (SVS) 2: 56 (c. 1820). Vi väntade alla i spänning på mysteriets lösning. Ashton-Wolfe Spind. 156 (1930). Insändarne av de fem först öppnade rätta lösningarna (av veckans korsord) erhålla vardera ett pris. Nu 1941, nr 38, s. 27. — jfr CHARAD-, KORSORDS-, PROBLEM-, REBUS-LÖSNING m. fl.
8) till LÖSA 17; ofta konkretare: plan l. sätt l. metod för lösande av ett praktiskt problem o. d. Något får l. vinner sin lösning. Oscar I Straff 34 (1840). Nu fick frågan om änkornas pensionering sin lösning. Annerstedt Rudbeck Bref XCIX (1899). En allsidig lösning af arbetarfrågan. EkonS 2: 530 (1901).
II. [efter t. losung] lösen; i ssgn LÖSNINGS-ORD 2.
Ssgr: A (†): LÖSNINGE-RÄTT, se B.
B: (I 4) LÖSNINGS-FÖRMÅGA. [jfr t. lösungsfähigkeit] fys. o. kem. ett ämnes förmåga att lösa ett annat ämne. TT 1899, K. s. 45.
(I 4) -MEDEL. [jfr t. lösungsmittel] fys. o. kem. om ämne varmed l. vari ett annat ämne löses. Rinman 1: 703 (1788).
-ORD.
1) (numera bl. mera tillf.) till I 7: ord som utgör det rätta svaret på en gåta, förklarar ett problem o. d.; äv. bildl. Phosph. 1811, s. 579 (bildl.). Under det man tidigare ordnat gåtorna så godt som uteslutande efter lösningsordet (så osv.). FoF 1915, s. 66.
2) [jfr d. løsningsord, t. losungswort] (†) till II: lösenord; äv. bildl.; stundom svårt att skilja från 1. Geijer skrifver nu något .. (om vissa förh. i Tyskland). Skall han kunna ge det lösningsord man söker? Bremer Brev 3: 11 (1846); jfr 1. Toleransens eller samvetsfrihetens idé .. tränger fram såsom ett lösningsord under de bittra religionsstriderna. Stavenow EngRev. 114 (1895).
-PRIS, n.
1) kam. till I 1: pris (på viss vara) som gäller vid lösande med pänningar av viss utgärd in natura (ss. skatt l. arrende); jfr markegångs-pris. KrigVAH 1811—15, s. 15. SFS 1916, s. 160.
2) (mera tillf.) till I 2: pris som betalas vid inlösande av ngt. Odhner G3 1: 440 (1885). BtRiksdP 1892, I. 1: nr 50, s. 19.
3) (i fackspr.) till I 2: pris som gäller vid utlösande av ngt; jfr lösa 5 d. SFS 1877, nr 29, s. 1. Lösningspriset för medaljer. Därs. 1919, s. 2179.
(I 1, 2) -PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (numera bl. tillf.) pänningar som utgöra lösen för ngt, lösepänning, löseskilling. OxBr. 12: 499 (1618). Dalin (1853).
-RÄTT, r. l. m. (lösninge- 1673. lösnings- 1668 osv.)
1) kam. till I 1: rätt att med pänningar lösa viss utgärd in natura (ss. skatt l. arrende). LMil. 1: 604 (1685).
2) jur. till I 2: i vissa fall föreliggande företrädesrätt för viss person att köpa (lösa till sig) viss egendom (i ä. tid särsk. i fråga om arvejord). BoupptSthm 14/12 1668. Sonen, som lösningsrätt (till hemmanet) äger, nödgas låna penningar till medarfvingarnes utlösen. AdP 1789, s. 168. Lösningsrätt tillkommer .. vissa nabor, hvilka på grund af sin egen tomts belägenhet .. ha särskildt intresse att förvärfva (viss tomt). Björling CivR 63 (1906).
(I 2) -SKILLING. (†) löseskilling, lösesumma. PH 6: 3985 (1756).
(I 1, 2) -SUMMA, r. l. f. (numera knappast br.) lösesumma, lösepänning, löseskilling. HC11H 5: 37 (1697). MStenbock (1713) hos Loenbom Stenbock 4: 183. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 29 (1889).
(I 4) -TENSION. fys. o. kem. = -tryck. PedT 1907, s. 120.
(I 4) -TRYCK. fys. o. kem. den kraft varmed ett ämne som kommer i beröring med ett lösningsmedel utsänder sina joner i en lösning. TT 1895, K. s. 31.
(I 2) -TVIST. jur. tvist angående inlösning av ngt l. ngns lösningsrätt till ngt. FörklJB 7/8 1766, s. 4.
(I 4) -VATTEN. (numera mindre br.) fys. o. kem. = -vätska. VetAH 1748, s. 51. TMatFysKemi 1921—22, s. 240.
(I 4) -VÄRME. [jfr t. lösungswärme] fys. o. kem. värme som utvecklar sig resp. värmeförlust som uppkommer vid ett ämnes lösning i ett annat. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 68.
(I 4) -VÄTSKA. (numera bl. mera tillf.) fys. o. kem. vätska som gör tjänst ss. lösningsmedel. TT 1895, K. s. 27.
Spoiler title
Spoiler content