SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
LÖSÖRE lø3s~ö2re l. ~œ2re, n. ((†) m. Rääf Ydre 1: 292 (i handl. fr. 1544), VDAkt. 1694, nr 20); best. -et (ss. m. -en); pl. -en (G1R 23: 363 (1552) osv.) ((†) = (Schmedeman Just. 84 (1590), ÅngermDomb. 26/8 1646); -öra LPetri Kr. 93 (1559), ÅngermDomb. 29/7 1646; -örar BoupptSthm 7/11 1659, Säve Yngl. 11 (1854); -örer G1R 11: 20 (1536), VDAkt. 1664, nr 275; -öron TÅbo 1782, s. 366 (1590), Tegnér (WB) 7: 505 (1835); -öror (möjl. att hänföra till sg. lösöra) Messenius FinlRimkr. 64 (c. 1630), VDAkt. 1664, nr 275); förr äv. LÖSÖRA, r. l. m. l. f.; best. -an; pl. -or (se ovan).
Ordformer
(lö(ö)s- 1525 osv. löss- (-sz-) 1529—1711. -öra, nom. 1591. -öra, oblik form 1591—1713. -öre 1525 osv. -öron, sg. 1750)
Etymologi
[fsv. lösöre; jfr dan. o. nor. løsøre, isl. lauss eyrir, lausaeyrir; av LÖS o. ÖRE]
i sht jur. i sg. o. pl., koll.: egendom bestående av föremål som icke äro mekaniskt fästa vid jorden (stundom med undantag för pänningar o. värdepapper), löst l. rörligt gods; motsatt: fast egendom; stundom (i sht förr) liktydigt med, stundom (i utpräglat fackspr.) motsatt (mindre omfattande än): lös egendom (se LÖS 2 a). OPetri Tb. 71 (1525; uppl. 1929). Thette kalles lösörer: redhe penninger, allehande sölfuersmijdhe, allehande bootygh, all fänadher som quicker är, wistehus och kellare, och alt innandöme som löst i huset är. Lagförsl. 128 (c. 1609). Alle Åbygnader på annars Tompter bygde .. skole hållas för Löösöra och icke för fast ägendom. SthmStadsord. 1: 77 (1640). Den som antaster och öfwerfaller wackten .. med hugg och slag, miste både lif och lösöron. LMil. 1: 237 (1683). Automobiler, motorbåtar och andra yttre lösören för personligt bruk. Upsala(A) 1927, nr 105, s. 1. En .. samling gammalt ärvt lösöre. NoK 120: 129 (1933). — särsk. (mera tillf.) om enstaka lösöreföremål. UpplDomb. 2: 19 (1578). Svenska jorden, hvilken för .. (bonden) ej får vara ett lösöre. Agardh BlSkr. 2: 118 (1837).
Ssgr (i sht jur.): LÖSÖRE-ARV. [fsv. lösöra arf] bestående av lösöre. 3SthmTb. 1: 261 (1594). —
-AUKTION. för försäljning av lösöre. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 1. —
-BO, n. bestående av lösöre; jfr bo, sbst.1 5. SPF 1849, s. 43. —
-FÖREMÅL~102 l. ~200. —
-FÖRSÄKRING. försäkring (se d. o. 2) gällande lösöre. EkonS 2: 674 (1902). —
-GODS. Hagberg Shaksp. 5: 246 (1848). —
-HYPOTEK. med lösöre ss. säkerhet. SvUppslB (1933). —
-INTECKNING~020. med lösöre ss. säkerhet; äv. konkret. SvUppslB (1933). —
-KÖP. [fsv. lösöra köp] köp av lösöre. Abrahamsson 535 (1726). särsk.: avtal om försäljning av lösöre med förbehåll att detta får kvarbliva hos o. begagnas av säljaren. 1NJA 1874, Utsl. s. LVI. —
-PANT. [fsv. lösöra panter] pant som utgöres av lösöreföremål. FörarbSvLag 4: 204 (1695). —
-PERSEDEL. (numera bl. i utpräglat fackspr.) lösöreföremål. SthmTb. 21/8 1591. SFS 1911, nr 80, s. 3. VaruhbTulltaxa 1: 13 (1931). —
-TILLGÅNG~02 l. ~20. tillgång som utgöres av lösöre; vanl. i pl. BoupptVäxjö 1832.
Spoiler title
Spoiler content