LÖTA lø3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr sv. dial. löyta, loid (Överkalix), hopfoga delar av ngt; sannol. till sv. dial. löjt, löte, del l. stycke av ngt (se LÖT, sbst.3)]
(i vissa trakter) handtv. hopfoga delar av trä till ett helt. Lötning. Träet uppskäres i lameller eller stavar vilka läggas i formen och hyvlas stumt mot varandra, lötas samman och hoplimmas. HantvB I. 2: 195 (1934).
SAOB
