[fsv. löt, fgutn. laut, (betes)mark, fält, sv. dial. löt (laut, löut m. m.), gräsbevuxen dal (mellan åkrar), betesmark, fägata, fägård, motsv. nor. dial. laut, fördjupning (i marken), liten dal, gräsmark m. m., isl. laut, fördjupning, land, jord m. m.; av germ. lautō, med urspr. bet.: lutning, sluttning, sänka, avljudande avledn. till LUTA, v.3]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) betesmark, gräsmark; särsk. om till stad l. by l. fäbodställe o. d. hörande (gemensam) utmark (som användes till betesmark); äv. allmännare: äng, fält; jfr FÄLAD 1. G1R 19: 121(1548). Mulabeett .. på the Lööter som kallas Wåmmadälien. LösingDomb. 10/5 1599.Hwar by skall förskaffa sig StooHest opå sin Lööt. ÅngermDomb. 1645, fol. 14. En Löth eller Fält af 20. Tunnelands vidd. Stridsberg Åkerbr. 31(1727). Algement namn är Löt på alla Oomstängda rum, kring om Bohlbyarne. Broman Glys. 1: 257(c. 1730). Karlfeldt FridVis. 58(1898). Varje fäbodställe har betesrätt inom ett givet område, dess ”löt”. 2SvKulturb. 7—8: 37(1937). — jfr HAGE-,SKOGS-,UT-LÖTm. fl.
Ssgr: A: LÖT-MARK. (löt- 1722—1739. lötes- 1907) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) betesmark. Swedberg Ordab.(1722). TurÅ 1907, s. 47.
B: LÖTES-MARK, se A. —
-RÄTT, r. l. m. (†) rätt till användande av mark för bete. Lötes- eller mulbetes-rätt. Bergv. 4: 734(1827). —
SAOB
