SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MACKELMANG mak1elmaŋ4 l. MACKLEMANG mak1le-, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[till MACKEL o. MACKLA]
(i vissa trakter, starkt vard.) bråk, krångel, trassel, mankemang. Det blir bara mackelmang till sistone. Östergren (1932).
Spoiler title
Spoiler content