MAGER ma4ger, m.; best. -n; pl. = (i ä. exempel äv. att hänföra till sg. mag); äv. MAGIER ma4gier, m.; best. -n; pl. =; äv. MAGUS ma4gus, m.; förr äv. MAG, m.; best. -en; pl. -er. Anm. Förr användes ordet äv. med lat. böjning, t. ex. Schroderus Os. 1: 367(1635: vtaff Magis), Rydberg Frib. 60(1877: magi, nom. pl.).
[jfr d. mager, t. magier, eng. magus, fr. mage; av lat. magus, gr. μάγος, av fpers. maguš, fornpersisk präst. — Jfr MAGI,MAGIKER,MAGISK]
medlem av den fornpersiska prästkasten, fornpersisk präst; äv. allmännare, dels om österländsk präst, dels om trollkarl, svartkonstnär, drömtydare. Schroderus Os. 1: 28(1635). Plotinos (önskade), att kunna besöka .. de Persiske Magerne. Phosph. 1813, s. 229. Den i Apostla-Gerningar omnämnde Simon magiern från Samaria. Rydberg Magi 104(1865). Virgilius gällde under medeltiden som en mäktig siare och undergörande mager. Gadelius Tro 1: 73(1912). Karlfeldt FlBell. 128(1918).
Avledn.: MAGINNA, f. (†) trollkunnig kvinna. Atterbom FB 283(1818).
