MAGISK ma4gisk (ma´gisk Weste; májissk Dalin), adj.; adv. -T.
1) (†) som är anhängare av magernas läror. Hedningar, som äro af 8 slag, såsom Magiska, .. Grekiska och Romerska (osv.). SvMerc. 1: 678 (1756).
2) som innebär l. grundar sig på l. avser osv. magi; som besitter en övernaturlig kraft; trolldoms-; övernaturlig; mystisk. Magisk cirkel, krets (jfr CIRKEL I 1 a, KRETS, sbst.1 1 a). Een persohn .. som skall hafwa inlåtet sig med Magiske konster. BraheBrevväxl. 1: 77 (1661). Runan var ett mystiskt tecken med en inneboende magisk kraft. Wisén Oden 44 (1873). Hela den babyloniska kulturen kan betecknas som en magisk kultur. Grimberg VärldH 1: 495 (1926). — särsk. oeg., om (skenbart övernaturliga) konststycken o. d.: som liknar trolleri; trolleri-. Åtskilliga magiska konststycken .., hvilka .. äro lätta att lära. Norman GossLek. 276 (1878). särsk. (†) i uttr. magisk lykta, laternamagika. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
3) (i sht i vitter stil) bildl.: förtrollande; förtjusande, trolsk. Egmont såg .. (världen) i den förskönande phantasiens magiska spegel. LittT 1795, s. 443; jfr 2. Ett underbart, magiskt belyst landskap. Geijer I. 2: 202 (1839). Sekler skola flitigt .. / Lyss till språkets magiska musik. Snoilsky 5: 171 (1897).
