SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MAGNANIM (magnanīm Ekbohrn (1904)), adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. magnanim; av fr. magnanim, bildat efter lat. magnus, stor (jfr MAGNAT), o. animus, ande, sinne (jfr ANIMAL)]
(†) storsint, ädelmodig. Hans Kongl. Maij:tt .. war .. så magnanim som någon kung. Spegel Dagb. 41 (1680). Et .. magnanimt upsåt. Wallquist EcclSaml. 1—4: 410 (1771). Ekbohrn (1904).
Avledn. (†): MAGNANIMITET, r. l. f. [jfr t. magnanimität, fr. magnanimité] storsinthet, ädelmod. Swedberg Schibb. 282 (1716). Leopold talar med rörelse om .. (G. III:s) magnanimitet. Geijer I. 8: 477 (1828). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content