SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MAGNETISERA maŋ1netise4ra l. 010—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. magnetisere, t. magnetisieren, eng. magnetise; av fr. magnétiser, avledn. av magnétique (se MAGNETISK)]
1) bibringa (en kropp) magnetism (i bet. 1), göra magnetisk. LärdaT 1752, s. 215. En synål kan man magnetisera genom att (osv.). Hubendick FlickLek. 198 (1879). VFl. 1921, s. 73. — jfr DEMAGNETISERA. — särsk. ss. vbalsbst. -ing, dels om handlingen att göra en kropp magnetisk, dels om förhållandet att en kropp (gm viss behandling) blir magnetisk; äv. konkretare, om den magnetiska kraft som en kropp besitter. Weste (1807). Berzelius Kemi 1: 83 (1808). Värme utvecklas .. då magnetiseringen försvinner. Moll Fys. 3: 5 (1899).
2) i fråga om en förr tillämpad metod: behandla (ngn) för en sjukdom gm strykningar med magneter (l. med blotta händerna) över patientens kropp l. gm att låta patienten hålla i på visst sätt arrangerade järnstänger (varvid han försattes i ett hypnotiskt tillstånd); hålla magnetiska seanser; förr äv. allmännare: försätta (ngn) i hypnotiskt tillstånd, hypnotisera. Den bekante Cagliostro är .. (i Wien), och magnetiserar i den närliggande Orten .., under mycket tillopp af folk. GT 1788, nr 79, s. 1. En fransman .. magnetiserade sin hustru. .. Hon somnade och blef clairvoyante. Berzelius Res. 191 (1819). Larsson Psyk. 93 (1910). — särsk. (†) mer l. mindre bildl.: hypnotisera. Atterbom Minn. 53 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Striden i hennes hjerta var hård, .. hans varma andedrägt på hennes flor magnetiserade henne. Hedenstierna Marie 29 (1896).
Särsk. förb. (till 2; i vitter stil, †): MAGNETISERA BORT. gm magnetisering skaffa bort (ngt); anträffat bl. oeg. (Han) strök sig öfver pannan, liksom om han funnit behofvet af att handgripligen magnetisera bort ett ledsamt minne. Wetterbergh Penning. 530 (1847).
MAGNETISERA IN. gm magnetisering föra (ngn) in (i ngt); anträffat bl. bildl. Är hon i Svedenborgs mysterer / Magnetiserad in af en adept baron, / Som lefver i de högre spherer. Franzén Skald. 2: 204 (1798, 1828). TIdr. 1894, Julnr s. 40.
Ssgr (till 1; i sht i fackspr.): MAGNETISERINGS-KURVA. hysteresiskurva. TT 1893, M. s. 80.
-LINDNING. konkret, om lindningen på fältmagneterna hos en elektrisk generator l. motor. SthmBelysn. 130 (1903).
-STRÖM. om den ström varmed fältmagneterna i en elektrisk maskin matas. TT 1894, M. s. 23. Ramsten o. Stenfelt (1917).
Avledn.: MAGNETISERBAR, adj. (i sht i fackspr.) till 1: som kan magnetiseras. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 69.
MAGNETISÖR, m.||(ig.). [jfr t. magnetiseur, fr. magnétiseur] (förr) till 2: person som magnetiserade; förr äv. allmännare: hypnotisör. SP 1792, nr 57, s. 2. En .. förordning, som .. går ut på att förskaffa beskydd emot obehöriga Magnetisörer. JournLTh. 1812, nr 160, s. 4 (om utländska förh.).
Spoiler title
Spoiler content