MAGNIFIK man1jifi4k l. maŋ1ni- (mannjifi´k Dalin), adj. -are ((†) n. sg. magnifiq RARP 3: 37(1638), Därs. 4: 69(1647)). adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -fic, -fiq(ue) o. d.)
Etymologi
[jfr t. magnifik, eng. magnific(al); av fr. magnifique, praktälskande, praktfull, av lat. magnificus (se MAGNIFIKUS)]
1) storslagen, storartad, präktig, praktfull; ståtlig; lysande; ypperlig; härlig. En .. Magnific bygning. RARP 1: 102(1629). Processen (vid K. X G:s begravning) var helt skön och magnifique. Ekeblad Bref 2: 226(1660). Deras excellencer blefvo i 3 dagar mycket magnifict tracterade, .. med en öppen taffel. Kurck Lefn. 45(1705). Drotningen hade en magnifique klädning. GJEhrensvärd Dagb. 2: 33(1780). Ett magnifikt hem. Hagberg VärldB 230(1927).
2) om person: ståtlig l. storslagen i sitt uppträdande; som uppträder med stora later; äv. (ngt vard.): (överdrivet) förnäm o. värdig i sitt uppträdande; förr äv.: frikostig, generös, rundhändt. Sylvius Mornay 607(1674). (Kejsar Sigismundus) war och så Magnific och gifmild, at han med kostfrihet synes hafwa öfwergåt alla sine förfäder. Dryselius Monarchsp. 393(1691). (Jag) sökte .. ingen omkring mig för det han var magnifique eller högbördig. LBÄ 11—13: 191(1798; yttrat av en konung). Ett porträtt .. af Roslin, .. hvari Adelcrantz framställes sittande vid ett marmorbord, .. magnifik i hållningen, utsökt i sin klädsel. 3SAH 5: 204(1890). En magnifik gammal dam ur hovkretsarna. Östergren(1932).
