MAJA maj3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. mäia; jfr d. maje, nor. maie, t. maien; till MAJ, sbst.2]
(i sht i vitter stil o. folklor.) pryda (ngt) med gröna kvistar l. lövruskor o. d. Majade, blefvo alla Kyrkor här på orten om högtiderna, Pingst och Midsommar. Linné Sk. 84 (1751). Midsommarprydda och majade bilar. Böök ResSv. 122 (1924).
SAOB
