MAJ maj4, sbst.2, r. l. m. l. (föga br.) n. (Lönqvist Bara 10(1775), LoW(1911)); best. -en, ss. n. -et; pl. (†) = (Lönqvist Bara 10(1775)); äv. (i vissa trakter) MEJOR mäj3ωr2 l. -or2, sbst. pl.
Ordformer
(mey 1536—1541. maj 1775 osv. mäjor, pl. 1892—1916)
Etymologi
[jfr d. maj; av mnt. mei(ge), mht. meie, t. maie; jfr fr. mai, majstång, it. maio; sannol. etymologiskt identiskt med MAJ, sbst.1 — Jfr BARKENMEJER]
(förr) folklor. koll.: avbrutna gröna (stundom blommande) kvistar som (i sht vid majfirandet, urspr. o. eg. i symboliskt l. magiskt syfte) användes till smyckande av personer l. föremål (t. ex. majstång) l. stuckos in vid dörrarna l. fönstren l. i takskägget till ett hus l. sattes ned i jorden på en åker o. d. (äv. i uttr. sätta l. sticka maj); stundom om krans l. dyl. tillvärkad av gröna kvistar o. dyl. l. mindre stång l. stav l. annat dekorativt föremål smyckad (smyckat) med dylika. Iach haffuer vpsmuckat mitt läghre med mey, mirram, aloes. SalOrdspr. 7: 17(öv. 1536). Alla stolar (i kyrkan) skulle majas på båda sidor om dörrarna med små maj. Lönqvist Bara 10(1775). Sticka maj i takskäggen. .. vid orden: Så sätta vi maj i ert tak sattes en grön kvist i kanten på halmtaket eller i fönsterposten. Nilsson FolklFest. 44(1915). (Före dansen) uppsättes på taket en maj, bestående av ett kors och en eller flera kransar. SvKulturb. 7—8: 190(1931). — jfr PINGST-,SKÖRDE-,TAKLAGS-,VINTER-MAJ.
