MAJORENN maj1ωrän4 l. -or- l. -år-, adj.; n. o. adv. -ent. Anm. I ä. tid användes stundom den mlat. formen majorennis, t. ex. BorgRiksdP 89(1672), HSH 4: 290(1714).
Etymologi
[jfr t. majorenn; av mlat. majorennis, av lat. major, större, äldre (se MAJOR), o. lat. annus, år (se ANNO)]
(numera föga br.) jur. myndig (i juridiskt avseende). Loenbom Stenbock 4: 226(i handl. fr. 1713). (Det vore olagligt) att den unge Konungen (dvs. G. IV A.) blifvit emot regeringsformens föreskrift ansedd för majorenn innan han fyllt tjuguett års ålder. Atterbom Siare 5: 81(i handl. fr. c. 1796).
Avledn.: MAJORENNITET, r. l. f. [jfr t. majorennität] (numera föga br.) jur. förhållande(t) l. egenskap(en) att vara myndig; myndighetsålder. RARP 8: 60(1660). 3NF(1930).
