publicerad: 1942
MAK ma4k, n.; best. (†) -et (OPetri Tb. 50 (1525; uppl. 1929: konu[n]x maket), Dalin Hist. III. 1: 620 (1761)); pl. (i bet. 2, †) = (Jer. 22: 13 (Bib. 1541), Atterbom C12 64 (1845)).
Ordformer
(magh 1558. mack (ma(a)ch) 1526—1712. ma(a)k 1525 (: konu[n]x maket) osv. ma(a)ke, oblik form 1649 (i rim)—c. 1880 (i rim))
Etymologi
[fsv. mak, motsv. fd. mag, mak, d. mag, mnt. mak, t. gemach; av ett icke anträffat fsv. adj. maker, motsv. d. dial. mag, bekväm, lugn (om väder), nor. mak, bekväm, lämplig, isl. makr, tjänlig, behaglig, mnt. (ge)mak, hörande till, passande, fht. gamah, gimah, feng. gemæc; besläktat med mnt. maken (se MAKA, v.1), t. machen, göra; l., åtm. delvis (i sht i bet. 2 o. 3), lån från mnt. (ge)mak, bekvämlighet, rum, avträde. — Jfr GEMAK, sbst.1—2, MAKE, MAKLIG samt OMAK]
1) förhållandet att man är fri från jäktande arbete, från bekymmer o. d.; tillstånd av ro, frid; äv. om förhållandet att man tar sig god tid vid utförande av ngt, gör ngt i lugn o. ro, på ett bekvämt o. vilsamt sätt o. d.; bekvämlighet; numera bl. (bygdemålsfärgat) i uttr. i mak, i god ro, l. i uttr. i sakta (stilla) mak (jfr slutet) samt (ngt arkaiserande) i sådana tautologiska uttr. som i ro och mak, i lugn och mak. Mongen .. fijkes epter rijkedomar ... Twert om gör mongen sich maak (dvs. ger sig god ro) then wel hielp behöffde. Syr. 11: 12 (öv. 1536). Man haffuer .. bekommet maak och godha daghar. LPetri Luther Nattw. A 8 b (1558). Dhen som wil lefwa i gott maak, han sittie hemma vnder Taak. Grubb 140 (1665). Din drönare, är det du, som sitter i ditt goda mak och latar dig. Knorring Torp. 1: 18 (1843). Sitt i mak du å sug på di pipa. Sparre LjugJ 98 (1921). Jag kunde .. i lugn och mak granska hans profil. Kihlman Estaunié LevHus. 182 (1926). — jfr HÖGFÄRDS-, NÄR-MAK. — särsk. i fråga om den hastighet varmed en förflyttning l. ett arbete försiggår, i prepositionsuttr.: med en fart l. i en takt som icke anstränger, med för bekvämlighetens skull ringa fart l. hastighet, makligt; numera bl. (fullt br.) i uttr. i sakta mak, ngn gg äv. i stilla mak. Han vandrade framåt vägen i sakta mak. Sin Brodher .. hade han befalt, komma medh then andre Krijgzmachten vthi maak effter. Schroderus Liv. 642 (1626). See ther kommer hon i sackta maake. Brasck TyKr. F 3 b (1649). Hasta medh maak. Grubb 114 (1665). Bäst som han sitter der och kör sin häst i stilla mak. Hebbe NSannsag. 61 (1884).
2) (†) bekvämt o. ståtligt inredt rum i slott l. publik byggnad vilket är avsett för slottsägaren, hans familj l. förtroendemän l. för statliga ämbetsmän att vistas l. arbeta i under dagen; äv. vidsträcktare, om stort o. ståtligt rum i allm., gemak. Tiil nielss olson paa Stægeborgh at han later byggia ith mack tiil worth behoff ther wij wtij bliffua kwnne. G1R 3: 218 (1526). The[n] runde Järnkista som står nidre i Her Eskills Mack. Därs. 19: 178 (1548). Alle desse ransakninger, möten och rättegånger, skole ordinariè holles i ett särdeles där till förordnat Maak på Stockholms Slott. RF 1634, § 42. Johansson HomOd. 17: 266 (1845). — jfr DROTTNINGE-, FÖR-, HERRE-, HERTIGE-, HIMLA-, JUNGFRU-, KONUNGS-MAK m. fl.
3) [jfr sv. dial. mak, makhus samt BEKVÄMLIGHETS-HUS, ävensom mnt. (ge)mak] (†) avträde, ”hemlighus”; särsk. i uttr. hemligt mak. VarRerV 37 (1538). Tå man på hemligh maak gåår. Gl1Sam. 24: 4 (Bib. 1541). Lind (1749).
Ssgr (†): A: (1) MAK-FÄRDIG. bekväm av sig, trög. LPetri 2Post. 309 b (1555). Menniskiors tanckar äro maakferdighe. Dens. SalWijsh. 9: 14 (1561). —
B: MAKA-BOL, se C.
C: (1) MAKE-BOL. (maka- 1558. make- 1530—1557) [y. fsv. makäbol; för bet.-utvecklingen jfr lägenhet, läglighet] eg. o. urspr.: bekväm o. behaglig gård; i uttr. till (bättre) lägenhet och makebol o. d., ofta övergående i bet.: bekvämlighet, fördel. Att .. wår käreste nådigiste herre, sig och sine effter:de ärffwinger till Läglighett, Makebooll och ewerdelige ägo, måå och schall niuta bruka och beholla tesse effter:ne Cronones godz. G1R 7: 31 (1530). (Vi) oplathe honom, sigh till bättre legenheet och maakabool, thesse effter:ne gotz och gårder. Därs. 28: 101 (1558).
Avledn. (till 1): MAKLIG, se d. o. —
MAKSAM, adj. (†) som söker ro o. bekvämlighet; maklig, bekväm. HSH 36: 98 (1570). Schultze Ordb. 2947 (c. 1755). särsk. ss. adv. maksamt, lätteligen, utan svårighet. Så warder tu maksampt mångehanda färghor seendes. Franckenius LapPhilos. C 5 a (1651).
Spoiler title
Spoiler content